Hamnade framför guldbaggegalan i går. Jag brukar vanligtvis missa de där galorna (säkert av en bra anledning) men författaren i Fiskis ringde och frågade om vi inte skulle se den tillsammans. Klart vi ska, sa jag. Snart kom hon över till radhuset med cashewnötter och vi slog oss ned framför tv:n. Och visst, det var en småtrevlig tillställning, även för någon som inte sett en enda svensk film under 2008. Med sunkiga grammisgalan i färskt minne kändes filmgalan hur bra som helst.
Cecilia Frode borde för övrigt synas i rutan mer än hon gör.
Kan inte hon vara programledare nästa år?
Men allra bäst var trailern på Roy Anderssons Spiderman. Finns det en länk nånstans där ute? Den vill jag ha på bloggen.
Sämst var att Arn Banan fick tittarnas pris. Att ha ett pris där tv-tittarna ringer in och röstar är givetvis helt förödande. Den som har setts av flest vinner ju alldeles självklart - oberoende av hur bra eller, som i det här fallet, dålig filmen är.
(Det sista har jag egentligen ingen aning om. Jag har självklart inte sett filmen om Arn och hans svärdviftande polare.)
Inlägg
