24 oktober spelar stråkkvartetten Kronos Quartet på Konsert & Kongress i Uppsala. Repertoaren gör mig lite lockad att hoppa på ett tåg till min forna hemstad.
Så här ser programmet för kvällen ut:
J.G. Thirlwell: Nomatophobis* Sigur Rós (arr. Stephen Prutsman): Flugufrelsarinn (The Fly Freer)+ Hurdy-Gurdy (Stefan Brisland-Ferner & Totte Mattsson): Scatter* Amon Tobin (arr. Stephen Prutsman & Michael Winger): Bloodstone+ Aviya Kopelman: Widows & Lovers* I. White Widow II. Lovers III. Black Widow
Paus
John Adams: Fellow Traveler* Ram Narayan (arr. Kronos, transc. Ljova): Alap from Raga Mishra Bhairavi+ Aleksandra Vrebalov: …hold me, neighbor, in this storm…* (* Written for Kronos, + Arranged for Kronos)
Sigur Rós släpper nytt som jag inte hört än. Men det ska givetvis kollas upp. Sonic tyckte det räckte med 6/10 i betyg och DN är inne på samma spår. --- Själv sågade jag Lauren Harris, Steve Harris (Iron Maiden) dotter, i dagens Metro. Intetsägande pubmetal i kombination med trött radiorock är aldrig kul. Däremot får Mötley Crüe en mer positiv recension av undertecknad. Hittar inte recensionen på nätet så ni får den här i stället.
Mötley Crüe ”Saints of Los Angeles” (Eleven Seven/Bonnier Amigo) OOO (tre) Mötley Crüe har blivit nostalgiska på äldre dar. I ”Down at the whisky” minns medlemmarna hur livet brukade se ut, innan cashen rullade in. När livet handlade om att bli packad på Sunset Strip och leva ut rockdrömmarna på The Whisky medan någon tillfällig flickvän pröjsade hyran. Hela ”Saints of Los Angeles” är en enda stor orgie i glamklyschiga LA-referenser. Som en naturlig uppföljare till boken ”The Dirt”. Men stripporna har gått hem för länge sedan och kvar finns bara ett gäng hårt tatuerade farbröder som pratar gamla minnen över varsitt glas Jack and Coke. Men distansen och den återfunna glimten i ögat gör bandet gott. ”Saints of Los Angeles” innehåller betydligt starkare material och en högre energinivå än jag väntat mig. Bästa spåret: Marilyn Manson-lånet ”White trash circus”.
Det låter en aning osannolikt jag vet, men faktum är att Tommy Lee och hans gamla glampolare har gjort en rätt schyst platta. Och då ska man veta att jag aldrig varit något större fan av bandet. Eller, okej, jag erkänner. Jag bar också en Mötley Crüe-tröja i högstadiet. Men det var en ganska kortvarig historia.
På tal om Mötley Crüe så var Tommy Lee rätt otrevlig när bandet intervjuades i Fox News i samband med släppet. Se klipp nedan.
Frilansskribent i Stockholm. Författare till boken "Revolten, Rörelsen, Refused" som gavs ut på Alfabeta 2014. Sångare i Misery Loves Co + Stålverk + Alpha Safari + Midas Touch.
patrik@patrikwiren.se
Inte jag heller, videon
-
Av *Peder Bergstrand. *Lyss till mitt märkliga liv: tänk dig att du har en
dålig dag, gör en text av det och en dag inser du att du fan gjorde en låt
av ...
Agen Mie Lidi Sidoarjo
-
Untuk Info lebih lanjut, silahkan kunjungi web JualMilidi.Com pada Link di
Bawah ini
Grosir JualMilidi.Com
Agen Mie Lidi Sidoarjo - JualMilidi.Com adalah...
PSL 2007-2014
-
Nu är PSL historia. Nu finns vi inte mer. Här kan du läsa mer om
nerläggningen av detta musikprojekt på Sveriges Television som överlevde i
7.5 år – från j...
Foreverdark Woods
-
I helgen ägnade jag mig åt två bokevenemang! Dels var det släppfest på
Galleri Steinsland Berliner för Ur Skogen, en antologi om vår relation till
skogen, ...
Låtlista...
-
Roy Budd ”Main Theme - Carter Takes Train” Charanjit Singh ”Pyar Chaiye Kai
Paisa” Dennis Coffey ”Theme From Enter the Dragon” Siw Malmkvist ”Den som
är gl...