Roadburn och Holland kallar och det är dags att packa väskan och ge sig av. Med gråtsprängda ögon lunkar de i väg mot flygbussen med beslutsamma steg. Nu finns det ingen återvändo. Jag tänker att de kanske kommer att sakna sitt hemland. Tryggheten, rutinerna, mellanmjölken.
Det är då jag känner att jag måste bidra med någonting. En snuttefilt när hemlängtan blir för svår. Jag tänker på Uffe.
Ulf Lundell.
Vår nationalskald gjorde en spelning på Mosebacke en kväll för länge sedan, när han fortfarande (uppenbarligen) drack alkohol i alldeles för stora mängder.
Vårsågoda, doomsters. From Wirre with love.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar