DOLKOWS
"Story of robi & the nudes"
(1988)
"Tillfälligt överdoserad på punk och HC och proppmätt på Swans & Butthole Surfers-oljud snubblade jag över min musikaliska räddning nån gång runt 88-89, i form av Malmöiterna Dolkows. Det kan tyckas vara rätt simpel gitarrock det rör sig om och det var nog mycket där i deras styrka låg. Åtminstone i mina tonåriga öron. Jag är fortfarande helt såld på Dolkows och framför allt den här mini-lp:n, "Levitation"-plattan och "Pinochet is walking on my street"-sjuan som också snurrar på min grammofon med jämna mellanrum. Dolkows är en sorgligt nog ofta (i för hållande till typ Carbide, Nomads å så) förbisedd svensk kulturskatt och det är bara att hoppas att dagens ungdom tar sig tid att blicka tillbaka i musikhistorien och snappar upp Dolkows. Det är en ynnest att i dag få njuta av så pass ärlig rock'n'roll."
(Kenny Håkansson, The Hellacopters)
Inlägg
