DOLKOWS
"Story of robi & the nudes"
(1988)
"Tillfälligt överdoserad på punk och HC och proppmätt på Swans & Butthole Surfers-oljud snubblade jag över min musikaliska räddning nån gång runt 88-89, i form av Malmöiterna Dolkows. Det kan tyckas vara rätt simpel gitarrock det rör sig om och det var nog mycket där i deras styrka låg. Åtminstone i mina tonåriga öron. Jag är fortfarande helt såld på Dolkows och framför allt den här mini-lp:n, "Levitation"-plattan och "Pinochet is walking on my street"-sjuan som också snurrar på min grammofon med jämna mellanrum. Dolkows är en sorgligt nog ofta (i för hållande till typ Carbide, Nomads å så) förbisedd svensk kulturskatt och det är bara att hoppas att dagens ungdom tar sig tid att blicka tillbaka i musikhistorien och snappar upp Dolkows. Det är en ynnest att i dag få njuta av så pass ärlig rock'n'roll."
(Kenny Håkansson, The Hellacopters)
Inlägg
3 kommentarer:
Äntligen.
Vi var ett gäng kompisar som dyrkade dolkows då det begav sig.Och vi var övertygade om att genombrottet bara låg ett stenkast bort, men icke. Fantastiska låtar och en oginalitet trots sin klassiska inramning.
Jag bugar lite lätt framför datorn åt kennys minihyllning.
Gudarna belönar, men det går jävligt långsamt.
Ha. I'll be damned. Jag överdoserade hårt på Dolkows runt "Levitation". Det var längesen de var framme ur vinylhyllan däremot.
Det finns en hemsida nu: http://www.dolkows.se
Just nu finns det några gamla demos plus en liveinspelning från en kväll i Lund på sidan.
Skicka en kommentar