Ny krönika

Jag har skrivit ännu en krönika åt NVP. Den här gången leker jag Saida och spår att framtidens nervösa nöjesredaktörer kommer få söka sig till ålderdomshemmen i sin jakt på det nya och heta.

Läs här

En tragisk generation

Jonas (Dogday) fortsätter leverera fantastiska klipp.
Den här gamla godingen tål att ses igen.

Knarkjakt med Ann

Läser Ann Ekebergs bok "För Sverige - på tiden". Jag har kommit till kapitlet om musik och droger och Ann skriver om The Beatles. För Ann är The Beatles i princip roten till allt det onda här i världen.

"Exempel på drogfantasier kunde bli otaliga. The Beatles rör sig i en värld av "Tangerine trees" (tangerinträd) och "marmelade skies" (marmeladskyar). Var träffar vi på marmeladskyar, om inte i en drogtripp?", undrar hon upprört.

Inte heller Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water" är någon favorit. Hon skriver att "I" (jag), alltså personen som sjunger låten ska uttydas som droglangaren - "för det är först med den uttydningen, som hela skivan blir tydlig fullt ut."
"Verserna sjungs i två stämmor, vilket kan betyda, att det är två inblandade på trippen - lyssnaren och knarklangaren", skriver hon.
Lite senare:
"Det är dock en lång paus mellan vers två och tre - ungefär så lång som det tar att preparera och injicera en heroinspruta."

Så där håller hon på, paranoida Ann Ekeberg, och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne. Herregud, det måste vara skitjobbigt att vara Ann Ekeberg.