"Hoppa med rumpan"

Jag är rätt nöjd med mitt liv.

Jag har skapat en värld befolkad av människor jag älskar på en plats där jag känner mig hemma och där jag sällan behöver göra saker jag inte gillar.

Trots det går det inte att undvika de där dagarna då allt bara känns meningslöst och tomt (dagar som jag i princip byggde en hel musikkarriär på en gång i tiden...). I onsdags hade jag en sådan dag. Just den dagen förväntades jag leverera en krönika till NVP. Så jag skrev om min dag. En dag då det inte riktigt fungerar som det ska.

I morgon landar tidningen i 68 100 brevlådor i Nacka, Värmdö och Hammarby Sjöstad, men redan i dag kan du läsa krönikan på nätet.

Läs här

Krönikan

Hemma igen efter några dagar i Värmland.
I postlådan väntar bland annat debuten från Jello Biafras nya band och veckans NVP med min krönika om verklighetens folk.

Öppnar datorn och ser att en kvinna i Älta skrivit ett snällt mejl.

"Hej Patrik, En alldeles vanlig dag satt jag, en kolosalt vanlig ältabo, vid sitt köksbord och svor över det, som vanligt, trista oktobervädret. "Våga vägra jobbet en stund till" tänkte jag och lusläste för ovanlighetens skull NVP och tog en kopp kaffe till (och dagens andra snus trots det ovanliga i att kvinnor i Älta snusar och särskilt på morgonen).

Framme vid krönikan stannar jag till och blir lite sådär fånigt glad. Du skrev om Göran Hägglunds och Linda Skugges märkliga uttalanden om hur vanliga personer i Sverige är, åtminstone i deras ögon som uppenbarligen inte tagit sig utanför sina fyrkanter på ett bra tag.

Kanonbra skrivet och verkligen träffande. Kände mig precis så påhoppad som du trodde vi vanliga dödliga skulle göra när jag läste vad de hade sagt. Nu blir det NVP:s krönika lite oftare i fortsättningen och jag hoppas du skriver där igen någon gång!

Tack för att du piggade upp min trista onsdagmorgon. Och träffar du Linda Skugge så vet jag vad genusperspektiv betyder, trots bristen på högskolepoäng och det faktum att det i min plånbok ligger en rabattcheck från ICA:)."

Läs krönikan här

Tårta och bullar (och hembakta kakor)

Återigen prioriteras bloggen bort för annat.
I lördags: kalas för Vega som fyller 3 år (hurra!). Sjukt intensivt och kul med en massa vänner och deras kids i varje vrå av huset.
Dan därpå: nya besök = fram med kakfaten igen. Firandet fortsätter nästa helg med släktkalas.

Jobb då? Jo, fortsätter med att skriva en bilaga om trafiksäkerhet och lyssnar på demos. Har fått i uppgift att plocka ut guldkorn ur en bunt med över 200 demos. Det är faktiskt roligare än man tror. Även om det känns lite långt mellan topparna emellanåt.

Och i morgondagens Nacka Värmdö Posten publiceras en ny krönika. Redan i dag finns den på tidningens hemsida. NVP har för övrigt nominerats till Årets Dagstidning av Medievärlden. Grattis!

Läs krönikan här

Smärtstillande, Pastis och en ny krönika

Dåligt med bloggande på sistone. Nu igen.
Men en länk til senaste krönikan kan jag i alla fall bidra med. Bara för att hålla liv i den gamle bloggbesten. Den här gången har jag skrivit under påverkan av smärtstillande och Pastis.

Trevlig läsning.

Läs min krönika i Nacka Värmdö Posten här

Nu jävlar gör vi det här

Ännu en krönika i Nacka Värmdö Posten. Lite mindre arg än sist.
Misstänker att den inte kommer generera riktigt lika mycket respons som den förra (läs här). Mest värmande kommentaren hittade jag på NVP.se

Min man och jag läste din krönika på skilda håll utan att veta om att den andre läst den. På kvällen rekommenderade vi varandra at läsa den, och eftersom vi båda gjort det började vi diskutera den istället. Vi är båda överens; du har satt fingret på en mycket viktig fråga och din krönika är klarsynt, synnerligen sann och mycket nyanserad. Tack för tankeväckande läsning!

Betydligt trevligare än det anonyma mejl jag fick...

I övrigt är det dags att komma igen med jobben nu efter sommar och semester.
Nu är det dags. Så kom igen alla arbetsgivare där ute- ge mig vad jag tål.

Nu jävlar gör vi det här.

Läs krönikan här

"... sexklubbar och vodkashots?"

Dax för en ny krönika i Nacka Värmdö Posten (som numera även når hushållen i Hammarby Sjöstad). Eftersom jag inte hittar någon länk på tidningens hemsida så kommer texten här istället...

Som aprilskämt hade det varit briljant. En pricksäker kommentar till ett konsumtionstokigt samhälle där människors största fritidsintresse är att handla mer, nytt, större och bättre. Och – framför allt – en tid när det tycks viktigare än någonsin att cementera könsrollerna. Killar gillar krig och tjejer tycker om att göra sig fina.

Sommarlägret ”Girl & The City”, där tjejer i Täby skulle erbjudas en veckas cityliv med shopping, spa och lattedrickande (”typiska tjejsaker”) var dessvärre inget skämt. En fritidskonsult med dåligt omdöme lyckades få med sommarkursen för tjejer i årskurs 5 till 7 i Täby kommuns broschyr med sommaraktiviteter. 11-åriga tjejer skulle alltså under en vecka gå på studiebesök till NK och dricka latte. Vad killarna erbjöds för sommarläger vet jag inte. Kanske en vecka av tv-spel, besök på sexklubbar och vodkashots?

Det är ju sådant som pojkar vill ha.

Det är onekligen en ny, märklig omvärld som visar sitt fula tryne när man fått barn. Som när jag förra veckan skulle köpa ett par blå strumpor med små traktorer på till min dotter som är två och ett halvt. Hon gillar traktorer, fotboll och motorcyklar. Samtidigt leker hon gärna med dockor och har en liten bebis i plast som hon tar hand om med varsam hand. Jag antar att det faktiskt är ett resultat av att vi verkligen försökt ge henne den där valmöjligheten som så få barn får.

”Är det till en pojke?” frågar damen bakom disken när jag räcker över strumporna. Bara för att försäkra sig om att vi inte råkar ge blå strumpor till en tjej. Ska du skita i, det har väl för fan ingen betydelse, replikerar jag blixtsnabbt och kastar strumporna i ansiktet på henne. Nej, det gör jag förstås inte. Men jag suckar ljudligt, sådär som man gör när man varit med om alldeles för många liknande situationer.

Vad är det för fel på folk egentligen?

Samtidigt är det fler än jag som reagerat. En av de första krönikor jag skrev för Nacka Värmdö Posten, det är två år sedan nu, handlade just om hur vi vuxna tvingar på barnen deras könsidentitet från dagen då de föds. Då hade jag just varit på ett 2-års kalas där en pojke uteslutande fick ”hårda” leksaker. Så snart krönikan publicerats började det komma uppmuntrande mejl från olika håll. Jag tror inte att jag någonsin fått så mycket positiv respons på någonting jag skrivit. Uppenbarligen är det fler än jag som tycker att deras barn förtjänar någonting bättre än det som erbjuds.

Även om vissa fritidskonsulter gör sitt bästa för att tjejerna ska veta sin plats här i världen.

Ny krönika

Jag har skrivit ännu en krönika åt NVP. Den här gången leker jag Saida och spår att framtidens nervösa nöjesredaktörer kommer få söka sig till ålderdomshemmen i sin jakt på det nya och heta.

Läs här

En inställd puss är också en puss

Ny krönika.
Återigen (det är väl tredje gången på raken nu?) rotar jag bland barndomsminnen. Den här gången hittar jag ett par barnvakter som lovar mer än de kan hålla.

Läs krönikan i Nacka Värmdö Posten

En sömnlös natt

Sist dissade jag folkets röst i tv-sända prisgalor. Den här veckan ägnar jag mig åt någonting mer bagatellartat. Ett minne från när jag var elva och förtjust i bästa kompisens tonårssyrra.

Nej, det är inte alltid så lätt att vara liten.

Läs min krönika i NVP här

Herr krönikör

Ännu en krönika i NVP.
Den här gången handlar det om dokumentären "En som alla, alla som en" och om flaggor som rodnar. Läs här

Krönikör

Läs min senaste krönika i Nacka Värmdö Posten

Ny krönika

Läs min senaste krönika i Nacka Värmdö Posten här

Ny krönika

Jag har skrivit ännu en text för Nacka Värmdö Posten.
Läs den här

Krönika

Jag har skrivit ännu en krönika för Nacka Värmdö Posten.
Läs här

Fint tillsammans

I dag kan man läsa en krönika i NVP om hur vuxna människor gråter tillsammans på en Finlandsfärja. Jodå, visst handlar det om Mellobåten.
Läs krönikan här