Krönikan

Hemma igen efter några dagar i Värmland.
I postlådan väntar bland annat debuten från Jello Biafras nya band och veckans NVP med min krönika om verklighetens folk.

Öppnar datorn och ser att en kvinna i Älta skrivit ett snällt mejl.

"Hej Patrik, En alldeles vanlig dag satt jag, en kolosalt vanlig ältabo, vid sitt köksbord och svor över det, som vanligt, trista oktobervädret. "Våga vägra jobbet en stund till" tänkte jag och lusläste för ovanlighetens skull NVP och tog en kopp kaffe till (och dagens andra snus trots det ovanliga i att kvinnor i Älta snusar och särskilt på morgonen).

Framme vid krönikan stannar jag till och blir lite sådär fånigt glad. Du skrev om Göran Hägglunds och Linda Skugges märkliga uttalanden om hur vanliga personer i Sverige är, åtminstone i deras ögon som uppenbarligen inte tagit sig utanför sina fyrkanter på ett bra tag.

Kanonbra skrivet och verkligen träffande. Kände mig precis så påhoppad som du trodde vi vanliga dödliga skulle göra när jag läste vad de hade sagt. Nu blir det NVP:s krönika lite oftare i fortsättningen och jag hoppas du skriver där igen någon gång!

Tack för att du piggade upp min trista onsdagmorgon. Och träffar du Linda Skugge så vet jag vad genusperspektiv betyder, trots bristen på högskolepoäng och det faktum att det i min plånbok ligger en rabattcheck från ICA:)."

Läs krönikan här

"... sexklubbar och vodkashots?"

Dax för en ny krönika i Nacka Värmdö Posten (som numera även når hushållen i Hammarby Sjöstad). Eftersom jag inte hittar någon länk på tidningens hemsida så kommer texten här istället...

Som aprilskämt hade det varit briljant. En pricksäker kommentar till ett konsumtionstokigt samhälle där människors största fritidsintresse är att handla mer, nytt, större och bättre. Och – framför allt – en tid när det tycks viktigare än någonsin att cementera könsrollerna. Killar gillar krig och tjejer tycker om att göra sig fina.

Sommarlägret ”Girl & The City”, där tjejer i Täby skulle erbjudas en veckas cityliv med shopping, spa och lattedrickande (”typiska tjejsaker”) var dessvärre inget skämt. En fritidskonsult med dåligt omdöme lyckades få med sommarkursen för tjejer i årskurs 5 till 7 i Täby kommuns broschyr med sommaraktiviteter. 11-åriga tjejer skulle alltså under en vecka gå på studiebesök till NK och dricka latte. Vad killarna erbjöds för sommarläger vet jag inte. Kanske en vecka av tv-spel, besök på sexklubbar och vodkashots?

Det är ju sådant som pojkar vill ha.

Det är onekligen en ny, märklig omvärld som visar sitt fula tryne när man fått barn. Som när jag förra veckan skulle köpa ett par blå strumpor med små traktorer på till min dotter som är två och ett halvt. Hon gillar traktorer, fotboll och motorcyklar. Samtidigt leker hon gärna med dockor och har en liten bebis i plast som hon tar hand om med varsam hand. Jag antar att det faktiskt är ett resultat av att vi verkligen försökt ge henne den där valmöjligheten som så få barn får.

”Är det till en pojke?” frågar damen bakom disken när jag räcker över strumporna. Bara för att försäkra sig om att vi inte råkar ge blå strumpor till en tjej. Ska du skita i, det har väl för fan ingen betydelse, replikerar jag blixtsnabbt och kastar strumporna i ansiktet på henne. Nej, det gör jag förstås inte. Men jag suckar ljudligt, sådär som man gör när man varit med om alldeles för många liknande situationer.

Vad är det för fel på folk egentligen?

Samtidigt är det fler än jag som reagerat. En av de första krönikor jag skrev för Nacka Värmdö Posten, det är två år sedan nu, handlade just om hur vi vuxna tvingar på barnen deras könsidentitet från dagen då de föds. Då hade jag just varit på ett 2-års kalas där en pojke uteslutande fick ”hårda” leksaker. Så snart krönikan publicerats började det komma uppmuntrande mejl från olika håll. Jag tror inte att jag någonsin fått så mycket positiv respons på någonting jag skrivit. Uppenbarligen är det fler än jag som tycker att deras barn förtjänar någonting bättre än det som erbjuds.

Även om vissa fritidskonsulter gör sitt bästa för att tjejerna ska veta sin plats här i världen.

Flickor är mjuka, pojkar är hårda

Flickrum


Pojkrum (Foto: JeongMee Yoon)

På ETC.se läser jag om fotografen JeongMee Yoon. Under fyra år har hon plåtat flick- och pojkrum och resultatet är både intressant och nedslående. ”Tjejernas leksaker handlar om att klä upp sig, laga mat och sköta hemmet. Killarnas handlar om robotar, vetenskap och industrier.” Läs artikeln här