Ebbot för barn

Efter att ha avklarat nya Kissplattan och ett gäng tyska tonårsidoler är det dags för Vuxen Barnmusik. Bröderna Lindgren med Ebbot på sång i briljanta "En flugas väg".

Hör låten på MySpace

(Ebbot medbverkar även på kommande släppet "Meningen med livet" med låten "En helt ny värld". Släpps 26 oktober.)

Babyboom

Annat man tänker på när man sitter på ett tåg och ser tillbaka på helgen som gått: Barn.

Två par som jag tycker om väldigt mycket fick ju barn nästan exakt samtidigt. En tjej kom till världen natten till lördag och några timmar senare var det dags för nästa att presentera sig. Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa båda två.

Den yngsta av de båda syns förresten på Just Can’t Hate Enough.

Bedårande förstås.
Något annat vore helt orimligt.

Så konstigt det kan bli

I dag startar City sin nya artikelserie "Skaffa barn? Nej tack".
Själv har jag just lämnat min dotter på förskolan när jag ser löpet, men jag har kompisar som lever i stabila förhållanden och ändå inte har några planer på att föröka sig. Så det skulle ju kunna vara intressant läsning. Tänkte jag.
Innan jag öppnade tidningen.
I City läser jag att det föds fler barn än någonsin i Stockholm. Förra årets nivå är tydligen den högsta sedan 1994. Känns som en halvkass inledning på en artikelserie om att fler väljer att leva utan barn, eller hur? Där finns också en intervju med ett par som valt ett liv utan dagishämtning. Fast, oj då, mannen hade visst en dotter från ett tidigare förhållande.

Sammanfattning:
City inleder sin artikelserie "Skaffa barn? Nej, tack" med att konstatera att det föds otroligt mycket barn just nu. Som exempel på att folk väljer att inte skaffa barn intervjuar man ett par där mannen har en dotter.
Eh...?

Rogert Moore?

Man kan undra varför jag kallar mig Rogert. Det är en rimlig fråga. Jag heter ju trots allt inte alls Rogert och dessutom är det ett synnerligen fult namn - om det ens är ett namn. Men när jag var liten, sisådär sju år, tyckte jag det var världens coolaste namn. Jag tror att inspirationen från det egensinniga namnet kom från Roger Moore och att jag missuppfattade hans förnamn en aning. Mina föräldrar vägrade i alla fall låta mig byta namn, så jag har fått nöja mig med Patrik i alla dessa år. Tills nu! 7-åriga Patrik hade varit sååå glad om han fått veta att han 29 år senare faktiskt heter Rogert. Åtminstone på en blogg som hittills har haft en (1) läsare.