Hej blogg

Några ballonger får illustrera texten den här gången.
Jag lovar att bli bättre på att använda egna bilder.
Inte nu. Men snart.

Länge sen sist, va?
Helgen har iaf varit helt okej, bitvis riktigt bra. Till de bra sakerna räknar jag framför allt Internationella Festen i Fisksätra. 2009 när extremhögern visar sitt inhumana ansikte både här och där känns det naturligtvis helt rätt att fira nationaldagen med annat än dragspel och knätofs. För en småbarnsfamilj är dessutom Internationella Festen bästa platsen på jorden med fiskdamm, ansiktsmålning, en massa god mat etc etc. Inga feta företagsloggor och kaffe för fem spänn. I like.

Anna körde sin fotostudio även i år. I ett partytält kunde man få sin bild med sig hem för en tia. Nittiosex bilder blev det. Hon jobbade hårt, min käresta.

Även Niklas Gabrielsson hade letat sig dit. Niklas var trummis i Misery Loves Co en gång i tiden. Numera kör han solo och släppte en soulplatta för ett par månader sedan.
Lyssna på smakprov här.
Fan, jag ser redan fram emot nästa år.
---
Annat bra i helgen: 2-års kalaset på Fiskarhöjden. Sparkcykeln som besöket från Uppsala hade med sig i fredags. Och att 138 köpt med sig snus från Rockbåten.

Dåligt i helgen: Att jag inte hann göra en mer inspirerad videohälsning till Jocke (Clawfinger) som firade sin 40-års dag i lördags. Han fick nöja sig med ett grattis och ett par "hurra" från min sida. Mer hann jag inte med. Men jag säger grattis igen och hoppas han hade en magisk jävla kväll i lördags.

Återförenat Faith No More - en klibbig spottloska?

För några dagar sedan berättade jag i ett inlägg att Faith No More kommer till Sverige i sommar. Jag skulle gärna se bandet live igen, men missar spelningen på Peace & Love eftersom jag är utomlands då. Zak Tell från Clawfinger skrev i en kommentar till inlägget att han är en aning skeptisk till bandets återkomst, men samtidigt nyfiken.

David Snusgrop däremot är extremt negativ och hoppas alla bojkottar. I en kommentar kallar han återföreningen för "en klibbig spottloska i ansiktet på allt som bandet, kanske historiens mest kompromisslösa mainstreamgrupp, stod för."

Han tillägger att hans respekt för Mike Patton har sjunkit mycket, mycket lågt. I en senare kommentar påstår han att "detta är som om Refused drog ut på återföreningsturné sponsrade av Scan och Coca Cola." Ord och inga visor alltså.

Har han rätt?
Vad tycker ni andra om Faith No Mores återförening?

Faith No More återförenas - minnen från en turnébuss

Sommaren 1995 gjorde Misery Loves Co en turné i Storbritannien tillsammans med Clawfinger, Warrior Soul och Headswim. I den Carlsberg-sponsrade bussen mellan spelningarna satt jag och Zak Tell, sångare i Clawfinger, och skrålade med i Faith No Mores "King for a day..." Jag tror vi kunde varenda textrad utantill. Gjorde vi det inte innan turnén så gjorde vi det tveklöst efteråt (Antagligen resten av turnésällskapet också, vare sig de ville eller inte). Vi spelade skivan hela, hela tiden.

Jag och Zak har inte haft så mycket kontakt sedan dess, men för en vecka sedan lämnade han en kommentar här på bloggen. Snart kom vi in på Faith No More och ryktena om en eventuell återförening. Bara några dagar senare bekräftades skvallret av Mike Patton. Bandet kommer återföreas för en sväng runt Europa i sommar.

Någon svensk bokare som känner sig manad?

Jag är lite sugen att skråla med i "Digging The Grave" igen.
Gärna tillsammans med Zak Tell.

Läs mer om återföreningen här