AC4 på Lilla Hotellbaren

Från Dennis:

Hallå god vänner!
Ikväll ska vi spela med det mänskliga kaoset AC4 på Lilla Hotellbaren i Stockholm! Vi går på kl 9 och det är gratis! Ni har ingen ursäkt.
Ses

Från David:

Jamen AC4 har ju varit och smutsat ned europa med borderline-hardcore av äldsta snitt och imorrn onsdag tvättar vi av oss Tyskland med ett gratisgig på lilla hotellbaren på medis, 20 minuter mangel, en dryg halvtimme skitsnack samt stor stor poesi från elbasen givetvis.

Shape of punk får lyxbehandling

Boksnack

(Saxat från Close-Up #117)

Västerbottens Folkblad hittar de hetaste nyheterna i Close-Up:
Ny bok om Umeås hardcore-scen

Abhinanda återförenas

Det kom ett mejl från Abhinanda...

Tack vare ett antal mediepersonligheter med ett förflutet i tv-kanalen ZTV och Expressens nöjesbilaga Fredag har 1990-talet kommit att kallas det ironiska årtiondet. En tid då ideologierna var döda, ingenting längre hade någon betydelse och alla under 25 ville jobba med media. Det är möjligt att det var så det fungerade på Skånegatan i Stockholm.

Utanför tullarna var det annorlunda.

Ungefär samtidigt som tv-programmet Knesset började sändas bestämde sig ett antal ungdomar 70 mil längre norrut för att ta det slutgiltiga steget i sin radikala politiska övertygelse och börja ägna sig åt terrorism. Attentaten mot köttproducenten Scan satte medias sökljus mot en tidigare okänd ungdomsrörelse: Veganerna. Och i synnerhet de så kallade "militanta veganerna".

Till skillnad från postindustrialismens tidigare ungdomsrevolter handlade straight edge om att ta avstånd inte bara från alkohol och droger. Utan att vända hela det förljugna konsumtionssamhället ryggen. Musiken som fungerade som soundtrack till livsstilen gjorde inte att den uppfattades som mindre obegriplig och hotfull. En extremt aggressiv hardcore-punk med rötterna i Washington DC och band som Minor Threat och Youth of Today.

På Umeås fritidsgårdar, i synnerhet på Ungdomshuset Galaxen, arrangerades i 1990-talets början ett antal tumultartade punkkonserter där publiken var en lika betydelsefull del av showen som själva bandet. Pionjärer som Garbage Pailkids och Step Forward följdes snart av det genredefinierande bandet Refused. När några av bandets hangarounds tröttnade på att stagedivea i en soffa i den mytomspunna replokalen under Charlies kiosk bildades 1990-talets andra stora straightedgeband: Abhinanda. En ny replokal riggades upp i garaget hemma hos gitarristen Adam Nilssons föräldrar. Jonas Lyxzén spelade trummor. Mattias Abrahamson bas. Senare tillkom gittaristen Kristoffer Steen.

Den första spelningen ägde rum på Mariehems Ungdomsgård 1992. Under en hög av adrenalinrusiga ungdomar vrålade sångaren José Saxlund ut sina texter om avhållsamhet och impulskontroll i 180-gradig kollisionskurs med själva rockmyten. Hela bandet var av någon outgrundlig anledning klädda i lakan. De följande åren spreds berättelsen om Umeå HC och den kollektiva extas som präglade scenens livespelningar över världen. Abhinanda turnerade i Europa inför publik på hundratals och ibland tusentals personer.

Efter 3 album och hundratals spelningar splittrades bandet 1998 och medlemmarna spreds för vinden. 15 år senare återförenas det legendariska straight edge-bandet tillfälligt för fyra spelningar innan det för evigt går i graven. Tre i Japan. Och en på Kafé 44 i Stockholm den 26/1 2010.

Skivnytt

Nästa vecka släpper The Ghost Of A Thousand uppföljaren till "This is where the fight begins". Nya albumet, med titeln "No hopes, New demonstrations" spelades in i Stockholm med Pelle Gunnerfeldt (Fireside, The Hives, Refused) vid spakarna. Har bara hunnit lyssna genom skivan en gång, men det låter bra som fan.
Lyssna själv på bandets MySpace-sida

För dig som gillar Bronx, Poison The Well, Refused.
---
Gorillan tipsar om att Jay Reatard släpper nytt.
18 augusti landar "Watch me fall" på skivdiskarna.

Lyssna på spår från plattan här

Vi och dom - igen och igen och igen...

Jag tror att det var vid sju-tiden i lördags.
David Sandström skulle börja spela nån timme senare och jag tog en festival- och intervjupaus på hotellrummet. Zappade lite mellan kanalerna på tv:n och hamnade i en tv-show där en snubbe ska bestämma sig för vilken tjej av tre utvalda han gillar mest. Jag tror hypnos ingick i konceptet (nu vet alla ni som ser lördagsunderhållning vad jag pratar om). En av tjejerna valdes bort av huvudpersonen, som var göteborgare, med motiveringen att hon är från Stockholm. Hon är visserligen jättesöt, men en tjej från Stockholm?
Knappast.

"Jag har kompisar som är från Stockholm, men skulle aldrig kunna vara tillsammans med en tjej därifrån".

Nej, det var inte smartaste killen i klassen som var i rutan den här lördagskvällen.
---
Dagen därpå läser jag om en lynchmobb i Vännäs, lille samhället där Dennis Lyxzén växte upp, som skrämt slag på en flyktingfamilj. Ett 50-tal Vännäsbor - unga och gamla - kastade sten mot huset och flyktingfamiljen tvingades förflyttas till en säkrare plats.

Givetvis fanns det en anledning till de upprörda känslorna, en tjej skulle enligt VK blivit utsatt för en "mindre förtret"... Men en lynchmobb?
Vilket jävla århundrade lever vi i egentligen?

Lördag i Umeå

Någon skrev i en blogg någonstans, jag minns inte var, att David Sandström alltid är bättre i Umeå än i Stockholm. Jag tror den insiktsfulla bloggaren tyckte att Umesonen alltid har en annan distans i Stockholm. Efter gårdagen, när jag för första gången såg David Sandström Overdrive på hemmaplan, är jag böjd att hålla med.

Spelningen i går var i alla fall otroligt mycket bättre än i Stockholm för några veckor sedan. Men det handlar säkert inte bara om var han råkar befinna sig rent geografiskt. Den här gången hade bandet till exempel med sig den där nya, unga gitarristen genom hela spelningen. I Sthlm hoppade han bara in under några låtar för att avlasta David när han fick feeling. Nu koncentrerade sig David - som värmde upp inför spelningen med att göra "Start Me Up" tillsammans med skönsjungade seniorerna i Generationskören - helt på sången och sjöng bättre än någonsin med en utlevelse som han bara snuddade vid när jag såg bandet sist.
Total närvaro hela vägen.

Och mellansnacket. Vissa kvällar är David så bra på det där, andra gånger fungerar det sämre. I Stockholm fick Oskar be David, som inte sa särskilt mycket mellan låtarna, att prata för att han skulle hinna få ordning på trummorna. I Umeå tvingas han be honom sluta snacka. "Det finns någonting som heter klocka också", säger han och syftar på att konserten faktiskt ska vara över kl 22. Bandet avslutar med att bjuda in Generationskören för två covers - The Faces och Ac/Dc ("For those about to rock").
Jag har aldrig sett David Sandström Overdrive så bra som i går.
---
Annars då? Jo, jag hann med en del mellan intervjuerna med forna Refusedmedlemmar. Jag beskådade en raggarträff på Operaplan, lysnade på tonåringar som spelade Black Sabbath (Paul Green School Of Rock) och hamnade mitt i en vigsel av Lisa från Storuman och Daniel från Tärnaby. Paret vigdes av Umeås raggarkung Big Papa.

I dag: Stockholm.

Återförenat Faith No More - en klibbig spottloska?

För några dagar sedan berättade jag i ett inlägg att Faith No More kommer till Sverige i sommar. Jag skulle gärna se bandet live igen, men missar spelningen på Peace & Love eftersom jag är utomlands då. Zak Tell från Clawfinger skrev i en kommentar till inlägget att han är en aning skeptisk till bandets återkomst, men samtidigt nyfiken.

David Snusgrop däremot är extremt negativ och hoppas alla bojkottar. I en kommentar kallar han återföreningen för "en klibbig spottloska i ansiktet på allt som bandet, kanske historiens mest kompromisslösa mainstreamgrupp, stod för."

Han tillägger att hans respekt för Mike Patton har sjunkit mycket, mycket lågt. I en senare kommentar påstår han att "detta är som om Refused drog ut på återföreningsturné sponsrade av Scan och Coca Cola." Ord och inga visor alltså.

Har han rätt?
Vad tycker ni andra om Faith No Mores återförening?

A blast from the past

Lördag 21 februari 2009

Barnvakt i huset även denna helg betyder att jag och fästmön kan ägna oss åt annat än att leka mamma, pappa, barn. Hon hoppar in i Volvon för att möta upp sångerska i Hornstull. Plåtning inför albumdebut står på schemat. Själv har jag stämt träff med före detta medlem i Refused och Abhinanda för ett par timmars snack om gamla tider. Jag brukar göra sånt på lördagar, ta en kaffe med någon som var involverad i hardcore-scenen i Umeå under 90-talet.

Men det berättar jag mer om någon annan gång.

Nedan - ett smakprov på hur det kunde låta i Umeå 1996.

T(I)NC på turné

The International Noise Conspiracy

25 feb - Norrköping, Black Horn/Club Mogwai
26 feb - Lund, Mejeriet
27 feb - Köpenhamn, Loppen
28 feb - Göteborg, Sticky Fingers (Top Floor)
1 mars - Stockholm, Debaser Medis

Text

I said it once before, in 1995
were you not listening?

(David Sandström, "Too late, but still")

Låtslakt

För alla som gillar/gillade Refused är Crazy Towns version av "New Noise" riktigt obehaglig. Crazy Town, vars sångare syns i Celebrity rehab i Mtv, har (givetvis) fullkomligt missuppfattat låten och gör om den till okänslig tribaltatuering-metal för idioter.
Sämsta covern någonsin?

AC4 Debaser Slussen i går

Fotograf: Christoffer Röstlund Jonsson

- Nej tack, jag kör.
Dennis Lyxzéns, med orden Straight Edge tatuerat på ryggslutet, svar när David Sandström frågar om han inte vill ha en klunk öl innan nästa låt.

I kväll på Debaser Slussen

Det låter som om både David Sandström och Dennis Lyxzén (International Noise Conspiracy) har bra plattor på gång under hösten med sina respektve band. Men först: AC4. I kväll intar duons senaste hardcore-skapelse Debaser Slussen och jag är råpeppad. Som alla andra.

Så här ser dagordningen för kvällen ut när DZ Denimzine firar släppet av ett nytt nummer tillsammans med franska April77Records.

”AC4 – AC4 är Denis Lyxzén och David Sandströms, båda från kultbandet Refused, nya hardcoreband. Vi tippar på att det finns hur många som helst som är sugna på att se vad dessa herrar kan hitta på, så här 10 år efter det att Refused la ner. Vi är i alla fall sjukt peppade!

Heil Fidelity – ”Musik utan känslor” är Stockholmsbandet Heil Fidelitys motto. Nja, nog fan lockar de fram en hel del känslor med sin garagedoftande rock med punkattityd!

Pets – Pets har precis släppt en 7”-singel på April77 Records, vilket alltid brukar vara en kvalitetsgaranti. Popig rock skulle nog en del kalla det för, Hawaiian Gutter POP säger de själva.

April77Records, Paris – Det franska klädmärket som också släpper 7”-singlar med grym musik!”

(DZ Denimzine)

Denimzine firar nytt nummer

"Fredagen den 19 september är det äntligen dags för What We Do Is Secret igen på Debaser Slussen i Stockholm. DZ Denimzine firar släppet av ett nytt nummer med en rejäl fest tillsammans med franska April77Records.

På scen: AC4, Heil Fidelity och Pets
DJs: April77Records och DZ

AC4 – AC4 är Denis Lyxzén och David Sandströms, båda från kultbandet Refused, nya hardcoreband. Vi tippar på att det finns hur många som helst som är sugna på att se vad dessa herrar kan hitta på, så här 10 år efter det att Refused la ner. Vi är i alla fall sjukt peppade!

Heil Fidelity – ”Musik utan känslor” är Stockholmsbandet Heil Fidelitys motto. Nja, nog fan lockar de fram en hel del känslor med sin garagedoftande rock med punkattityd!

Pets – Pets har precis släppt en 7”-singel på April77 Records, vilket alltid brukar vara en kvalitetsgaranti. Popig rock skulle nog en del kalla det för, Hawaiian Gutter POP säger de själva."

(Denimzine)

Veckans Lantis - David Sandström

DN bjussar även på ett kul snack med David Sandström. Läs en längre version av Emelie Thoréns intervju här

David Sandström släpper för övrigt ett nytt album - "Pigs lose" - under hösten.

Dennis och David

Yes! Dennis Lyxzén och David Sandström från Refused manglar hardcore tillsammans igen. AC4 heter bandet som syns i ett liveklipp nedan.