Män som minns

Det var nio år sedan vi bestämde oss för att lägga ned Misery Loves Co.
Nio år är en väldigt lång tid och man skulle ju kunna tro att folk glömt den där dystra gamla industrirocken för länge sedan. Men alla har inte glömt och jag blir lika överraskad varje gång jag påminns om det.

Som när jag i fredags checkar in på hotellet i Göteborg och receptionisten frågar ”spelar du musik fortfarande, eller skriver du bara?” Jag blir tyst, tittar på honom för att försöka komma på var vi setts tidigare. Men det visar sig att vi aldrig träffats förr. Han råkar bara vara ett fan av Misery. Han säger att han gillar bandet fortfarande, att han har alla plattorna hemma. Jag säger vad kul, tack och oj, det var lite oväntat.

På festivalområdet kommer en annan kille fram och bedyrar mig sin kärlek på fyllons oförfalskade och något överdrivna vis. Hans kärlek vet inga gränser och jag rodnar bara jag tänker på de storslagna orden han öste ur sig. Senare visar det sig att han arbetar med en av landets största festivaler och att ett av hans mål för 2010 är att få Misery att återbildas för en spelning. Han har också lyssnat på Stålverk och är pepp på den bokningen också. Hur nu den konserten skulle se ut.

Tomt fyllesnack eller på riktigt? Återstår att se.
Vill vi? Kan vi? Återstår att se.

Men jag fick i alla fall en del att fundera på medan tåget rullar vidare mot Stockholm.

Dagens mejl

Hallå där Patrik!

Jag heter Emil och är 18 år gammal, jag skulle jättegärna vilja ställa några frågor till dig.

Jag börjar med varför, du förstår jag gillar det här bandet Misery Loves Co. du kanske vet vad det är? Hursomhelst så har jag lyssnat på er i 3 år nu, upptäckte er av en slump och jag är så lycklig att jag gjorde det. Ni är/var i särklass ett av de bästa svenska banden genom tiderna och eftersom ni var "före min tid" så har jag aldrig kunnat se er live eller d.yl. Hursomhelst, i dag när jag läste metro såg jag din resencion av Mansons nya (instämmer helt). Då såg jag att resencenten hette Patrik Wirén, kan det vara DEN PW tänkte jag. Jag gjorde lite research och visst var det du.

Om du skulle tänka dig att svara på dessa frågor (eller några av dem) så skulle det betyda väldigt mycket för mig...

(Här följer ett gäng frågor som du, bästa bloggläsare, säkert är helt ointresserad av)

...Avslutningsvis vill jag bara påpeka hur synd det var att (efter vad jag har förstått) ML Co. är relativt förbisett idag. Kanske skulle ni kunna släppa någon samlingsbox eller liknande för att fräscha upp det sorgliga utbud av "musik" vi bjuds på idag i skivhandeln.

Tack på förhand med många varma hälsningar Emil

Nygammalt med Ministry

"Adios... Puta Madres" är en liveplatta som spelades in under förra årets avskedsturné "C U LaTour 2008". Al Jourgensen planerar också att släppa en dokumentär från turnén senare i år, berättar Blabbermouth.

Här är låtlistan till "Adios...Puta Madres":

01. Let's Go
02. Watch Yourself
03. Life is Good
04. The Dick Song
05. The Last Sucker
06. No W
07. Waiting
08. Worthless
09. Wrong
10. Rio Grande Blood
11. Senor Peligrio
12. Lieslieslies
13. Khyber Pass

Hör smakprov på MySpace