Not like them

Det är hysteriskt mycket melodifestival nu. Det märker man på att löpsedlarnas krigsrubriker mer frekvent innehåller ord som "troschock" och att man är ensam på gatorna under lördagskvällar före halv tio. Eller när det nu slutar.
Själv är jag ointresserad av det där som alla andra tittar på. Såklart.

Men tänk om det bara någon gång kunde se ut och låta som när Anna Järvinen gör "Götgatan" i finsk tv med bara piano och sång. Då skulle jag göra som alla andra.
Då skulle jag köpa en påse ostbågar och sjunka ned i tv-soffan varenda lördag.
Det är en sak som är säker.