Lördag i Umeå

Någon skrev i en blogg någonstans, jag minns inte var, att David Sandström alltid är bättre i Umeå än i Stockholm. Jag tror den insiktsfulla bloggaren tyckte att Umesonen alltid har en annan distans i Stockholm. Efter gårdagen, när jag för första gången såg David Sandström Overdrive på hemmaplan, är jag böjd att hålla med.

Spelningen i går var i alla fall otroligt mycket bättre än i Stockholm för några veckor sedan. Men det handlar säkert inte bara om var han råkar befinna sig rent geografiskt. Den här gången hade bandet till exempel med sig den där nya, unga gitarristen genom hela spelningen. I Sthlm hoppade han bara in under några låtar för att avlasta David när han fick feeling. Nu koncentrerade sig David - som värmde upp inför spelningen med att göra "Start Me Up" tillsammans med skönsjungade seniorerna i Generationskören - helt på sången och sjöng bättre än någonsin med en utlevelse som han bara snuddade vid när jag såg bandet sist.
Total närvaro hela vägen.

Och mellansnacket. Vissa kvällar är David så bra på det där, andra gånger fungerar det sämre. I Stockholm fick Oskar be David, som inte sa särskilt mycket mellan låtarna, att prata för att han skulle hinna få ordning på trummorna. I Umeå tvingas han be honom sluta snacka. "Det finns någonting som heter klocka också", säger han och syftar på att konserten faktiskt ska vara över kl 22. Bandet avslutar med att bjuda in Generationskören för två covers - The Faces och Ac/Dc ("For those about to rock").
Jag har aldrig sett David Sandström Overdrive så bra som i går.
---
Annars då? Jo, jag hann med en del mellan intervjuerna med forna Refusedmedlemmar. Jag beskådade en raggarträff på Operaplan, lysnade på tonåringar som spelade Black Sabbath (Paul Green School Of Rock) och hamnade mitt i en vigsel av Lisa från Storuman och Daniel från Tärnaby. Paret vigdes av Umeås raggarkung Big Papa.

I dag: Stockholm.

Fredag i Umeå

Av en lycklig slump befinner jag mig i Umeå samma helg som MADE pågår. Ibland har man tur. Det är verkligen en fantastisk festival som jag definitivt kommer hålla koll även inför nästa år. Om man har ett hyfsat öppet sinne och inte räds ord som performance och poesi så finns det en hel del guldkorn att vaska fram. Känslan jag hade i går kväll när jag promenerade omkring på området (Norrlandsoperans mäktga hus) var att precis vad som helst kan dyka upp runt nästa hörn. Hörde Mattias Alkberg läsa poesi på Operaplan, några minuter senare ramlade jag nästan in i ett par tjejer som kröp omkring och illustrerade djur i bur.
Antar jag.
Såg ett par låtar med Gudrun Gut (som bland annat sammarbetat med Neubauten), hörde kompositören Sten Hansson läsa poesi som blev allt märkligare för varje minut och såg kidsen dansa sig svettiga till LondonbaseradeAutokratz.

Och så Diamanda Galas förstås.
Denna märkliga varelse, detta väsen, med en röst som inte går att nonchalera. Påfrestande i vissa stunder men alltid fascinerande. Avantgardens svarta ros lockar både hårdrockare och äldre kulturtanter. Fint.
---
Observation: En frisör i Umeå har döpt salongen till Hårizont.
---
Frågeställning: Hur ung ser jag ut, egentligen? Att visa leg på systemet är en sak, men i går undrade konduktören på Saltsjöbanan om jag fyllt 20 när jag skulle köpa biljett. Några timmar senare fick jag visa leg för en ung kassörska på ICA när jag skulle köpa en folköl.
Jag är 37 år. Borde jag skaffa skägg? Eller kanske bilda ett pojkband?
Hm, jag får fundera på det där.

Vad i helvete är det för fel på er?

Diamanda vill örfila Tiamat i en intervju med Norrbottens Kuriren. Anders från Tiamat låter hälsa att det snarast är en ära att bli dissad av Diamanda, även kallad Satans Brud.

Saxat från artikeln:

Det råder inga tvivel om att Diamanda Galás, efter mer än tre decennier i musikbranschen, fortfarande är arg. Mycket arg till och med. På 25 minuter hinner hon fördöma den grekiska regeringen, förföljelsen av assyrier i Irak, alla monoteistiska religioner och den svenska hårdrockgruppen Tiamat som släppt ett album med titeln Amanethes.

- Det är ett mycket obskyrt ord för en helig tradition som existerar i Mellanöstern och Grekland. Men varje gång man försöker leta efter information på nätet om den dyker den här riktigt idiotiska heavy metal-gruppen upp. Jag har lust att ta tag i dem och örfila dem som en morsa och säga "vad i helvete är det för fel på er?", säger Diamanda Galás.

Läs hela artikeln i Norrbottens Kuriren här

I morgon: Diamanda

Yes, visst ska jag se Diamanda Galás i Umeå i morgon. Rapporterna från spelningen i Stockholm tidigare i veckan har varit extremt positiva och åtminstone ett par Facebook-vänner har konstaterat att jag absolut inte får missa henne. Även Strage gillade konserten som han kallar "plågsamt vacker".

Läs hans recension i DN här