Chinese Democracy

1995 började Guns N' Roses jobba på en platta. Den skulle heta "Chinese Democracy". I dag är Axl Rose den ende medlemmen som fortfrande är kvar i bandet och någon platta har fortfarande inte sett dagens ljus. För två år sedan skrev NY Times att sångaren med de lustiga dreadsen hade spenderat 13 miljoner dollar på inspelningen. So far.

Nu rapporterar Blabbermouth att Cadbury Schweppes Americas Bevarages, som äger Dr Pepper, börjar bli sugna på att höra den där skivan. Om Axl släpper "Chinese Democracy" innan 2008 är slut lovar företaget att skänka en Dr Pepper till varenda människa i hela USA.

Är det ett erbjudande Axl inte kan motstå?
Det återstår att se.

Man Machine Industry

För några månader besökte jag Bärget (man machine industry) i hans hemmastudio utanför Stockholm. Vi drack kaffe och kanske någon öl, pratade lite om Exploited och gosade med hunden. Sen sjöng jag in en låt.
"Almost gone" finns med på kommande plattan med Man Machine Industry - "White trash devil in a jesus christ pose".

Skivsläppet firas redan nu på lördag på Tantogården, Stockholm.
Förutom Man Machine Industry spelar även Massiv Ångest och Gus of Sweden.

Bara i USA...

En märklig bok

“Naked Girls Smoking Weed” är en bok som handlar om hur fint och bra det är med cannabis. Framför allt är det en fotobok bestående av nakna tjejer som röker på. Det är liksom hela konceptet. Nakna tjejer + cannabis.

De har en hemsida också. Rolling Stone kallar den "The best website ever. Ever!"

Det är nog ett utslag av någonting så ovanligt som amerikansk ironi.

Kolla hemsidan här

Urrke T

Tonårsdrömmar i medelåldern

Urrke har lämnat Maryslim men fortsätter med Urrke T & The Midlife Crisis, där även Dregen, Hellacopters-Robban och Måns från Maggots ingår. Jag gillade debutsingeln och under våren kommer uppföljaren "Cranked up really high ep".

Omslaget känns givetvis igen från "Tonårsdrömmar", Noice debut från 1979.

Comeback

Jo, jag vet. Det har varit få inlägg de senaste dagarna.
Men Rogert är snart tillbaka vid datorn igen. Med ny kraft.
Och ny solbränna.

Konserttips för stockholmare

Belinda Kordic

I kväll torsdag spelar Killing Mood på Landet (T-bana: Telefonplan).

Om du tycker att dystert är vackert och gillar texter om ond bråd död kan Killing Kood snart vara ditt favoritband. Belinda Kordic sjöng i Stabb för ett gäng år sen, men det här är någonting annat. Någonting större, bättre, tyngre.

En skiva är på gång, enligt Belinda:
"Ser ut å bli släpp till hösten i varje fall. It´s under förhandling."

Lyssna här

Även Asaka besöker Landet i kväll.

Kool thing

Sonic Youth kommer till Way Out West. Kanske inte så man blir helt snurrig av upphetsning. Men ändå. Sonic Youth är ändå Sonic Youth och Kim Gordon är ändå Kim Gordon.

Man vet (ungefär) vad man får och man vet att man inte blir besviken.

Way Out West pågår i Göteborg 8-9 augusti. Andra som spelar är The National, Sigur Ros, The Flaming Lips, Håkan Hellström och Lykke Li.

I Want Barack

Det är presidentval i USA i år. Om nu någon missat det.
En av de populäraste kandidaterna är Barack Obama.
Landets rockstjärnor älskar honom.
Will I Am har redan spelat in två låtar för att stötta honom och Jay Jay French från Twisted Sister vill inte vara sämre. Under namnet Jay Jay French And Friends har han gjort en nyinspelning av klassikern "I wanna rock".
Nya titeln är "I want Barack".

Jag brukade säga att rock och politik hör ihop.
Nu är jag mer tveksam.

En salig blandning

Håkan Hellström väljer musikfavoriter på Myspace. Och det är en intressant blandning han fått ihop: Sweet, Michael Jackson, Caesars, Sex Pistols, Fairport Convention, Feist, Iggy & The Stooges, Ride, Byrds, Espers, Kleerup och Tunng.

Kolla här

Typiskt death metal-fan?

Precis innan jag skulle flytta hemifrån skaffade mina föräldrar en hund. Det var en liten gullig sak som var lätt att tycka om. En jycke som gamla damer inte kunde passera utan att utbrista i ett "åh, en sån söt liten hund!" Det var väl trevligt antar jag, men samtidigt förstod jag inte riktigt vad vi skulle med det där lilla djuret till. Att offra en del av sin frihet för ett barn är en sak, men en hund?

Nu förstår jag bättre. I dag publicerade franska Metro en artikel om en jycke som dyrkar death metal.

Jag önskar att mina föräldrar hittat en lika underhållande hund.

Euroboy älskar dig

Ett uttalande från Euroboy, saxat från Blabbermouth:

"I just wanted to say a few words about how sorry I am about the whole situation.

"First of all, I'm doing alright now, staying at home with my family and feeling OK, but I'll be going through treatment in the near future. I was really looking forward to going on this tour and kicking ass night after night in true, classic TURBONEGRO style, together with two other great bands. I'm sure we'd all have had a real cool tilme. Now my life has suddendly almost turned upside down and I won't be able to tour or perform for a while. I can still play guitar, of course, so I'll work on some new 'hot licks' and maybe write a couple of new songs (some top-of-the-mountain emotional power ballads that is; no, just kidding!).

"Recently there's been changes in the lineup for the first time in 10 years. I don't want you to see what's going on now as another step in that direction. My heart is still pounding for the mighty TURBONEGRO and it's fantastic Jugend very much too.

"In the last month we'd been rehearsing and doing some one-off shows in Norway and Switzerland, where we blasted through some new songs and and some old ones that we haven't played for ages.

"I hope to be back on stage and deliver again later in the year.

"I think the band in 2008 fucking rocks. I miss Rune and Chris, of course, but we're all still good friends; they visited me and showed great support yesterday. But I have to say it's very, very nice to have my old mate and super drummer Tomas Dahl as part of the engine. I know you're gonna like it too, next time we come by to rip your dorf.

"So, I hope to see you all again soon and have a rad rock 'n' roll night together.

"Thanks for your kind words on the message boards, I really appreciate it. I love you."

Japaner, japaner...

Det fanns en tid då det tycktes som om varje ton som spelades i Japan var värd att höra. Naivt? Jag vet. Men allt jag hörde som kom från det där landet var åtminstone intressant - och inte sällan briljant. Melt Banana, Yumi Yumi, Mono, Acid Mothers Temple, Merzbow, Gitogito Hustler... För att bara nämna de första som dyker upp i huvudet.

Numera är det snarare tvärtom. J-rock är nästan alltid kass. Alla dessa band som säljer ut Klubben på fem minuter suger fett. Så är det.

Men! 30 april kommer Boris till Kägelbanan för att visa att det kommer musik från Japan värd att lyssna på även 2008.

Dagen innan spelar bandet på Sticky Fingers i Götet.

Boris hemsida

Breaking The Law

En (halv)känd musiker har dömts till ett par år i finkan för grov stöld.
Läs mer i Borås Tidning

Sickboy

Turbonegro har ställt in sina Sverigespelningar.
Så här skriver Norges finaste sjömän i ett pressutskick:

”Vår gitarrist Euroboy har drabbats av en allvarlig sjukdom vilket har lett till att vi måste ställa in hela The Volcom Tour. Vi hoppas kunna boka nya konsertdatum senare under året. Euroboy är mycket ledsen över att han inte har möjlighet att spela, men hälsar att han ser fram emot att träffa er alla när han är frisk igen. Vi kommer att göra vårt bästa för att hålla er uppdaterade på hur han mår, men ber er just nu att respektera hans privatliv”.

Inställda speldatum:
4.4 Karlstad, Nöjesfabriken
5.4 Malmö, KB
6.4 Stockholm, Tyrol

Hurra..?

punk rock means nothing

Converse fyller hundra år och det ska givetvis uppmärksammas i stor stil.
Till sin hjälp har företaget ett gäng döda rockstjärnor. Bland annat släpps en sko där texter från Kurt Cobains personliga anteckningsbok är inpräntade.
Andra döingar som används för att kränga skor i begränsad upplaga är Ian Curtis och Sid Vicious.

Kärlek

Det kom ett mejl från Stefan på Mellotronen angående min krönika i NVP.

"Hej Patrik!
Vilken grym krönika!
Gissa om jag blev glad och förvånad igår morse.
Det var faktiskt precis som du skrev. Kul att få det så fint formulerat.

Lovar att inte fixa båtresa på minst ett år.
Sen får vi åka ut och gråta igen.

Skönt gäng du hade med dig på båten!
Vi hörs / Stefan"

Kan inte alla dagar börja med ett sånt mejl i inkorgen?

Veckans skivsläpp

Merz "Moi et mon camion" är skivan du borde köpa/ladda ner/lyssna på den här veckan. Precis som Maria Forsström skriver i Metro i dag så är den kanske inte riktigt lika bra som förra plattan, fantastiska "Loveheart", men det är ändå veckans starkast skinande släpp.
Den där rösten räcker långt.
DN sätter en fyra, Maria nöjer sig med en trea.

Själv recenserar jag We Are Scientists och Lasse Lindh. Kolla här

För utförligare recension av Merz läs Bunny Rabbits blogg här

Singellivet

Dogday

Vinylsinglar är fina. Det är lite trist att man ser dem så sällan bara.
Det tycker tydligen Stockholmsbandet Dogday också. De har i alla fall just släppt ep:n "am/pm" i det allra finaste av format. Fyra spår av punk som låter så som den kunde låta i slutet av 70- eller början av 80-talet. Vi snackar alltså inte om sån där dum-supajärnet-spöa svensson-mohikan och nitar-punk utan någonting aningen mer sofistikerat och intelligent.
Jag gillar't.

Ladda ner på bandets Myspace-sida

Eller, ännu hellre, beställ den hos Hot Stuff

Fint tillsammans

I dag kan man läsa en krönika i NVP om hur vuxna människor gråter tillsammans på en Finlandsfärja. Jodå, visst handlar det om Mellobåten.
Läs krönikan här

Tindersticks till Stockholm

Tindersticks kommer till Debaser Medis 28 april med tolvmannaband.
Biljetterna släpps på torsdag.

Konsertvåren ser ut att kunna bli riktigt bra i år, eller hur?
Down, Lightspeed Champion, Blonde Redhead, Gutter Twins, Warrior Soul, Håkan Hellström, Entombed, Witch, Why? och Nick Cave kommer alla till Stockholm de närmaste månaderna.
Dessutom ryktas det att Merz kommer hit.

Kan ingen sätta ett klubbgig med Ministry också?

Satan bajsar

Jodå, visst kan punken fortfarande uppröra. Åtminstone har affischen för den punkfestival som går av stapeln på fredag i Linköping censurerats av kommunen. Anledningen är att många kristna känt sig kränkta av bilden där en satansfigur bajsar på Jesus.

Nu har också Ola Sigvardsson på Corren blivit mordhotad av kristna som tycker att det var fel att publicera spelaffischen i tidningen. Bland annat har man hotat med att skära halsen av honom.

Vad är det med folk egentligen?

Läs om hoten i The Local

Ebba är trött

23 april släpps "Boxen". Igen.
Sist Ebba Grön-samlingen gavs ut firade man att Ebba fyllt 20. Nu har Ebba fyllt 30 och då dyker samma skiva upp ännu en gång. Även om man den här gången har adderat dvd:n "Ebba the movie".
Känns det inte lite trist att det hänt så lite med Ebba under de här tio åren? Hon har ju i princip inte utvecklats alls.

Hon som var ett så livligt litet barn.

Nytt och fint

Premiärnumret av Filter hamnade i brevlådan häromdagen. Än så länge har jag inte hunnit läsa allt, men det är ett fint litet magasin Ika Johannesson, Mattias Göransson och de andra fått ihop. Har just läst Susan Caseys skrämmande text om plasten som skräpar ner och dödar. I stort sett varenda platsbit som någonsin tillverkats existerar fortfarande nånstans där ute och bara väntar på att bli uppäten av en fågel, fisk eller nåt mittemellan. Jobbigt jobbigt.

Det är rätt ovanligt, att man vill läsa en tidning från pärm till pärm, men med Filter känner jag att jag faktiskt vill göra det. Även om det är de långa texterna som är utmärkande så gillar jag även de där lite kortare berättelserna som inleder tidningen.

På tisdag finns numret i butik så håll utkik efter en tidning med en gul plastanka på.

Bröstchock

Den här bilden mötte mig i går morse när jag kollade mina meddelanden på Myspace
I ämnesraden stod det ”Mina bröst” och meddelandet var helt enkelt en bild. På Mizzys bröst.
Mizzy är närmare fyrtio, har italienskt påbrå och bor i Texas. Vi har aldrig träffats men jag vet att hon älskar svensk metal. Det vet alla som håller på med hårdrock i det här landet.

Ett av banden hon diggar är Misery Loves Co. Så för typ tio år sedan fick jag ett brev från Mizzy. Hon skrev hur mycket hon älskade musiken och hade bifogat en polaroid där hon stod, nästan naken, på en säng med rumpan mot kameran. Under bilden hade hon skrivit ”Spank me Patrik”.

Det är dags att ställa några frågor till Mizzy.

• Jag misstänker att du skickade bilden till ett gäng musiker här i Sverige...
Bara till ett annat band.

• Vad är det med svensk musik som är så fantastiskt?
Den otroliga talangen. Jag stöttar mina svenskar och ser till att alltid hålla kontakten.

• Har du träffat några svenska musiker?
Ja, många gånger.

• Har du haft sex med svenska musiker?
Bara två.

• Skulle du kalla dig groupie?
Nej, jag är en bra person. Jag är ett fan och en vän. De två svenskarna jag låg med var bara KUL☺

• Ok, tack så mycket och ta hand om dig.

Kram MIZZY LOVES CO. HAIL SVERIGE

Albumlistan

Efter att ha slängt ett öga på hitlistan kan jag bara konstatera att Rogerts Blogg har en enorm påverkan på svenskarnas konsumtionsvanor. Förra veckan skrev jag i ett inlägg att Nick Cave släppt veckans bästa platta. Och vad händer? Jo, ni rusar ut och köper den såklart.
"Dig Lazarus dig" är den högst placerade nykomlingen (3:a) på den svenska försäljningslistan.

Betyder det att Hercules And The Love Affair kan vänta sig en lika hög placering nästa vecka?

Ny video med Håkan

Håkan Hellströms fina "För en lång lång tid" har du säkert hört tidigare, men nu finns det rörliga bilder också. Enligt Youtube är jag först av alla med att kolla in videon så jag antar att den är rykande färsk. Det kommer nog vara betydligt fler "views" inom kort.

Not like them

Det är hysteriskt mycket melodifestival nu. Det märker man på att löpsedlarnas krigsrubriker mer frekvent innehåller ord som "troschock" och att man är ensam på gatorna under lördagskvällar före halv tio. Eller när det nu slutar.
Själv är jag ointresserad av det där som alla andra tittar på. Såklart.

Men tänk om det bara någon gång kunde se ut och låta som när Anna Järvinen gör "Götgatan" i finsk tv med bara piano och sång. Då skulle jag göra som alla andra.
Då skulle jag köpa en påse ostbågar och sjunka ned i tv-soffan varenda lördag.
Det är en sak som är säker.

Dj Disco

24 april kommer Andrew, även känd som Hercules And The Love Affair, till Berns för att lira plattor. Det blir säkert en glad tillställning.
Men jag vill hellre se bandet live - och helst med Antony vid mikrofonen.
Kan någon fixa det?

Veckans skivsläpp

I dag släpps den, årets hittills bästa platta.
Hercules And The Love Affair får visserligen bara treor av Metro, DN och City. Men Håkan Steen på Aftonbladet delar ut en fifin fyra. Det skulle jag också ha gjort.

Läs min intervju med Hercules And The Love Affair i dagens Metro här

Det släpps faktiskt inte mindre än två riktigt bra plattor den här veckan. Den andra är "Changing of the seasons" med Ane Brun.
Så här tyckte jag om skivan i dagens Metro

Iggy är dålig

I går valdes Madonna in i Rock and Roll Hall of Fame (!). För underhållningen stod farbröderna i Iggy & The Stooges som gjorde en rätt livlös och kass version av Madonnas "Ray of light". Denna manifestation av punkens död ägde rum på flådiga Waldorf-Astoria Hotel i New York. På första parkett sitter Justin Timberlake och Madonna och ler förtjust medan Iggy - givetvis i bar överkropp - gör de där sakerna han alltid gör.
Oj, så fel det kan bli ibland.

Trekant

Rick, Angie och Nigel

Daily Mail berättar en rätt bisarr historia i dag om en engelsman vid namn Nigel Hewitt. Nigel hängde sig för två veckor sedan efter att hans fru Angie lämnat honom för Rick Parfitt i Status Quo. Nigel var ett megafan av Status Quo och introducerade frugan för gitarristen i samband med en spelning i Birmingham 1995. De båda fattade genast tycke för varandra och åtta år senare går Nigel med på att hans fru får ha sex med Rick - om Nigel också får vara med. Efter det tappar Angie intresset för Nigel och tillbringar istället allt mer tid med Rick.

Man ska nog tänka sig för både en och två gånger innan man börjar bjuda in folk i sängkammaren. Även om det är en pudding som Rick Parfitt.

Läs artikeln här

Come back baby come back

När man är på en båt som Mellobåten, med alla dessa musiker från förr, är det lätt att man funderar över vilket band man själv skulle vilja se återbildat. Lee Dorrian (Cathedral) påstod sent i lördags natt att Sex Pistols, som kommer till Borlänge i sommar, är fantastiska även 2008. Men jag är skeptisk. Som vanligt.

Fast det finns åtminstone ett (sorgligt förbisett) band jag gärna skulle se igen: God Machine. De var helt jävla fantastiska. Lyssna bara på "Scenes from the second storey" (1993), deras första och bästa platta. Bandet - som bestod av amerikanser bosatta i Storbritannien - gjorde briljanta spelningar både i Roskilde och Hultsfred på den skivan.
Dessvärre dog basisten Jimmy Fernandez av en hjärntumör efter uppföljaren, "One last laugh in a place of dying". Så en återförening är kanske inte helt realistisk.
Skit också.
Lyssna här

Tunggung

40 timmar på en färja är lång tid. Jag känner det nu, tio timmar efter landstigningen. Marken gungar fortfarande, nästan lika intensivt som den gjorde under Katatonias gig i natt. Ganska obehagligt faktiskt.
Jag tror det dröjer innan jag kliver ombord igen.

Gråtbåt

Mellobåten är över för den här gången.
Vad var det som hände? De flesta kommer nog minnas Comus allra mest. De där kufarna som inte hade setts på 34 år och nu stod på en Finlandsfärja och spelade för en publik som grät av lycka till toner av folkmusik med morbida texter. Även Lee Dorrian från Cathedral grät. Men så hade han också rest hela vägen från UK för att se bandet.
Medlemmarna själva fällde nog en tår de också. De var ju trots allt övertygade om att Stefan, arrangören av båten, var deras enda fan och var inte alls förberedda på att möta en superentusiastisk publik som kunde varenda textrad.

Jag misstänker att det var ett lyckligt gäng engelsmän som klev i land i värtahamnen i förmiddags.

Das Melloboat

Om några timmmar stiger jag ombord på Mellobåten. Min förhoppning är att ni ska få ett gäng vykort i bloggform under resans gång, men man vet aldrig. Kanske kommer jag vara lite tystare än vanligt tills båten återvänder till Stockholm på måndag. Eller så kommer jag rapportera mer frekvent än nånsin.

Så här ser kvällens spelschema ut:

19:00 Anekdoten
20:30 The Colins of Paradise
22:00 Opeth
23:30 Trettioåriga Kriget
01:00 Qoph
02:30 Mats & Morgan All Star Team

Önska mig lycka till.

God of Thunder... Not

Och om jag ändå ska dissa Gene kan jag ju bjussa på den här komiska länken också.
Gene gör ett bassolo under Animalize-turnén 1984. Jag såg konserten i Stockholm men har inget minne alls av nåt bassolo. Antagligen var jag för liten för att uppskatta den sortens humor.

Gene knullar

För några veckor sen såg jag några minuter väldigt omtalad, smygfilmad porr. I filmen har Gene Simmons från Kiss riktigt riktigt trist sex. Unga silikonblondinen Elsa filmade akten i smyg och nu kan vi alla se hur det går till när Gene knullar. Att han gör det till tonerna av Foreigner - I wanna know what love is är självklart komiskt. Och tragiskt.

För sex har aldrig varit så deprimerande. Kanske blir det så när man har legat med 5 000 kvinnor, eller hur många Gene nu påstår sig ha samlat i sin lilla fotobok. Det blir ett jobb.

Ungefär lika ospännande och osexigt som ännu en turné med ett återförenat Kiss.

Om ni är nyfikna är det bara att googla "gene simmons sex tape".
Men kom inte och säg att jag inte varnade er.

Loud & sexy

16 april släpper B-52's första plattan på 16 (!) år.
Och de verkar precis lika partysugna som förr.
Nya plattan, "Funplex" beskrivs som "Loud, sexy rock and roll with the beat turned up to hot pink".

Det är nog precis vad vi alla behöver just nu. Frågan är bara om B-52's kan leverera vad de lovar.

Kolla hemsidan här

Deutschland über alles

Jag tror Tyskungen tycker om mig. Han kallar mig visserligen mentalt efterbliven, men också briljant frilansskribent.
Fint. Framför allt höjde hans inlägg min statistik avsevärt. Ni var 102 pers som tittade in i går.
Hoppas vi ses igen.

Kolla Tyskungens inlägg om Rogert här

Ännu mer gubbar

Lou Reed kommer till Annexet, Stockholm 9 juli.
Jag vet, det kanske inte känns sådär otroligt jättespännande. Särskilt inte för oss som bevittnade sömnpillret till konsert i Hultsfred för ett par år sen. Men det är annorlunda den här gången. Nu ska herr Reed framföra rockoperan "Berlin" tillsammans med en ensemble på trettio pers - inklusive barnkör. Jag gillar nästan alltid barnkörer i rockmusik och "Berlin" är ju en rätt fantastisk skiva så... Det här kan bli nåt.

The Independent recenserade ”Berlin” juni 2007 och avslutade med orden: ”Berlin is the wonder, a devastating reminder of what rock can be."
The Guardian skrev: “Berlin is one of the most chilling but absorbing shows in rock history."

Biljetterna släpps på måndag

På tal om Nick Cave..

... så publicerade Metro min intervju med honom i dag.
Jag hittar inte artikeln på nätet, men om man orkar kan man alltid
ladda ner hela tidningen som pdf här

Nick Grotta

Om du bara ska köpa/ladda ner/lyssna på en platta som släpps den här veckan så ska du välja Nick Caves "Dig, Lazarus, Dig". När jag intervjuade honom för nån månad sen sa han att han ville göra skivan som "Henry's dream" aldrig blev - en riktigt våldsam platta, fast med mycket akustiska gitarrer. Resultatet är en rejäl uppryckning från förra årets Grinderman. Till en början saknade jag de där fina pianoballaderna han är så bra på, men plattan växer sig större än jag trodde. 17 maj kommer han till Stockholm.

Fint Sverigebesök

Why? kommer till Sverige! Härligt.
Förra plattan, "Elephant eyelash", spelade jag sönder fullkomligt. Hela hela tiden.
Men det var väldigt ensamt att lyssna på Why? Jag försökte övertyga vissa av mina vänner om hur fantastiskt bra skivan var,
men de vägrade förstå. Hoppas nya släppet ger mig anledning att tjata sönder deras skallar igen.

Why? (US)

13 maj - Lund, Mejeriet
14 maj - Köpenhamn, Loppen
15 maj - Stockholm, Kägelbanan
20 maj - Århus, Voxhall

"Två år efter den enastående skivan "Elephant Eyelash" återvänder indie-hopparna Why? med nya skivan "Alopecia" i handen och hemvisten är givetvis fortfarande skönaste bolaget Anticon (Sole, Alias, Odd Nosdam m.fl). De bjuder på en samling hårda rhymes och låtar baserade på tuffa erfarenheter, framtvingade genom en det envisa leendet på en en försmådd livsälskare som har fötts på nytt. Det är ett album med snustorra skämt, självmord som utmålas i dikter, grubblerier över de sista stunderna på jorden beskrivna på väggarna på toaletter, ogillande självbekräftelse, och vardagsbetraktelser.

Yoni, Josiah Wolf och Doug McDiarmid fortsätter med sitt planerade blixtanfall på sin egen genre med skrammel-rap och indie-pop’n’roll, men de har höjt ribban. Alla (nästan) samplers har åkt ut och skivan spelades in live som en kvartett. Frågan är om vi inte redan 10:e mars får en av årets absolut bästa skivor. Och i maj får vi chansen att se bandet live igen! "
(Luger)

Da Witch

I dag pratade jag med Häxan Surtant.
Om du inte har småbarn där hemma har du troligtvis ingen aning om vem hon är, men vi andra har full koll på Häxan Surtant.
Hon är rätt cool. Både utanför tv-rutan och i Bolibompa.
(Foto: Carl-Johan Söder, SVT)

Bättre och bättre dag för dag

Jag fick ett meddelande från statistiken. Den sa så här:

Dag 1: 1 besök
Dag 2: 8 besök
Dag 3: 18 besök
Dag 4: 22 besök

Kurvan pekar spikrakt uppåt.
Jag kan känna hur landets alla Schulmans darrar.

Ett skepp kommer lastat med...

... en fin liten artikel om Mellobåten i veckans Nacka Värmdö Posten.
Läs den här

En underhållande liten skandal

Det kom ett mail från distributören Playground...

----------

"Den amerikanska tidningen Maxim publicerade i sitt marsnummer en recension av The Black Crowes nya album "Warpaint" (release 5/3). Inget ovanligt i det kanske? Problemet var bara att tidningen inte hade fått något förhandsex av albumet och borde därför rimligtvis inte heller ha kunnat höra och recensera det. När Black Crowes management konfronterade tidningen med dessa uppgifter svarade de på följande sätt: “it's an educated guess preview.” De hittade helt sonika på en recension... Detta har blivit mycket omskrivet och startat en smärre skandal i tidningsvärlden.

Maxims ståndpunkt är;
"Of course, we always prefer to (sic) hearing music, but sometimes there are big albums that we don’t want to ignore that aren’t available to hear, which is what happened with the Crowes. It’s either an educated guess preview or no coverage at all, so in this case we chose the former.”

----------

"An educated guess preview". Det är ju helt fantastiskt. Och ganska praktiskt. Skivbolagen behöver inte posta några skivor och recensenterna behöver inte lägga ned en massa tid på att lyssna. Istället kan de bara skriva en "educated guess preview".
Underbart.

Varför ta livet av sig...

... när man kan förpesta tillvaron för alla andra?

Så heter en dansföreställning som jag blir lite nyfiken på efter att ha läst det här:

"Cookie och Mjölk sitter i duschen på Bates Motel och lyssnar på porr och bakar kladdkaka. Mjölk har ständig mjölkmustasch och har det bra med det. Tiden går och går.

Knif är lo-fi underhållning, i en värld av ont och goth. Det är inte synd om någon. Vi representerar en generation som aldrig blir vuxen. Vi sitter tätt tillsammans i ett rum och slappar samtidigt som vi försöker komma på enkla och smärtfria sätt att rädda världen på. Det är humor det är humor. Och alla dör på slutet.

Psycho skräck, 70-tals barn-tv, porr, musikal, obotlig sjukdom, Phil Collins och Noice samt Candy Darling. En druga som bakar kladdkaka och en hora gratis, här kommer alla känslorna på en och samma gång."

Visst blir man lite sugen? "Det är humor. Och alla dör i slutet." Fint.

Premiär på Kulturhuset nästa vecka, torsdag 13 mars.

Läs mer på Stina Kajasos blogg

Köp! Köp! Köp!

Jag har länge känt att "min" musiktidning saknats i det här landet.
Självklart läser jag både Close-Up, Denimzine och Sonic men det vore fint med en blaska som kunde kombinera de tre.
Som kunde skriva om både Antony & The Johnsons och Slayer. Som kunde vara både gravallvarligt analyserande och ha glimten i ögat. En tidning för oss som hade svårt att bestämma oss för om vi skulle se Blonde Redhead eller Neurosis när båda banden spelade i Sthlm samma kväll i somras. En sån tidning finns inte i dag.

Men det hindrar inte att senaste Sonic är väldigt väldigt bra. Nya numret har den där nyfikna energin som en muskiktidning självklart måste ha - och Håkan Hellström på omslaget.

Köp Sonic! Så här ser nya numret ut:

Segertåget fortsätter

Ni trodde att jag hade peakat med mina åtta besökare i lördags, eller hur?
Icke. I går hade jag inte mindre än... (trumvirvel): 18 besök!
Nu får vi bara hoppas att det inte stiger mig åt huvudet. Som det gjorde för han den där Magnus Uggla.
Hans blogg blev ju skitpopulär och plötsligt fick han värsta hybrisen och skulle spela in skivor och ha sig.
Helt otroligt.

Min statistik:
Dag 1: 1 besökare
Dag 2: 8 besökare
Dag 3: 18 besökare

Fyra Pugh å en coca-cola

Jag borde ju givetvis skrivit en kommentar om Pughs återförening. Att bara klista in ett pressmeddelande är ju inte vidare personligt. Men huvudet är så fullt av Caesars nya platta som ska recenseras i en skitstor gratistidning så jag kan inte tänka klart. Inte alls. Men jag blev lite peppad av att höra om den där återföreningen.

(Fint omslag på nya Caesars förresten. Som vanligt är det signerat Jockum Nordström.)

Comeback? Ja dä ä dä

Det kom ett pressmeddelande....

"Efter ett uppehåll på 37 år (!) har Pugh Rogefeldt äntligen återförenats på skiva med sina gamla vapendragare Georg ”Jojje” Wadenius och Jan ”Loffe” Carlsson. På sitt kommande album Vinn hjärta vinn [Metronome/Warner Music] hörs Pugh åter med den legendariska trio som i slutet av 60-talet medverkade på hans klassiska debutalbum Ja, dä ä dä! Sveriges bästa skivor genom tiderna.

En augustikväll förra året återförenades den legendariska trion på Tantolundens scen i Stockholm för sitt första live-framträdande någonsin. Senast man spelade tillsammans innan dess var våren 1970, då man med den legendariske Anders Burman som producent spelade in Pughs andra album Pughish i Metronome Studio.
Nya albumet Vinn hjärta vinn, som släpps 26 mars, har spelats in i Sandkvie Studio i Visby på Gotland med Martin Axén från The Ark som producent. Utöver Pugh, ”Jojje” och ”Loffe” medverkar även Ulf Jansson på bas.
Skivan är Pughs endast tredje studioalbum med nytt material på 22 år (!)­ och hans första med helt nytt material sedan kritikerrosade Maraton 1999.

Pughs skivdebut Ja,dä ä dä!, med ”Jojje” på gitarr/bas och ”Loffe” på trummor, tillhör de absolut viktigaste milstolparna i svensk rockhistoria. Med odödliga låtar som Här kommer natten, Små lätta moln och den svenska versionen av Bertholt Brechts Surabaya Johnny (som på 80-talet förvaltades av Imperiet) blev Pugh först i Sverige med att skapa fungerande rockmusik på vårt eget språk. Med sina följande album Pughish, Hollywood, Pugh on the rocks, Bolla och rulla samt Ett steg till vidareutvecklade Pugh sedan sitt eget musikaliska revir. Till hans mest kända låtar hör bl.a Hog Farm, Dinga Linga Lena, Stockholm och Grymlings Mitt bästa för dej. Georg ”Jojje” Wadenius är en av våra mest välmeriterade och internationellt högst aktade musiker. Genom åren har han spelat med bl.a Steely Dan, Simon & Garfunkel och Blood Sweat & Tears. På 70-80-talet var han under flera år fast medlem i husbandet i den amerikanska tv-showen Saturday Night Live. Här på hemmaplan i Sverige har han bl.a hörts med sitt eget band Made In Sweden samt med såväl Helen Sjöholm som Kent.
För många är väl kanske Janne ”Loffe” Carlsson idag mest känd som tv-profil och skådespelare (Göta Kanal, Repmånad, Någonstans i Sverige m.m.), men även han är en ytterst välmeriterade musiker. På 60-talet bildade han tillsammans med organisten Bo Hansson den banbrytande duon Hansson & Carlsson som spelade med Jimi Hendrix. Dessutom har han även spelat med ett flertal välkända jazzgiganter, som t.ex Dexter Gordon."

Bloggkungen

Rogerts blogg är en formidabel succé. Statistik från Google talar sitt tydliga språk:
Dag 1 (i fredags): 1 besökare.
Dag 2 ( i går): 8 besökare.

Om det här fortsätter i samma takt kommer jag snart vara Rogert med hela det svenska folket.

Ett stycke rockhistoria

Ett av banden som spelar på Mellobåten heter Comus. 1971 - samma år som gruppen släppte debuten "First utterance" - gjorde bandet åtta spelningar med David & Angie Bowie på första parkett. Bowie älskade helt enkelt de där kufarna som kallade sig Comus och efter varje spelning åkte bandet hem till paret på middag. Bowie ville ha gruppen som kompband men insåg att de nog skulle sno åt sig för mycket av uppmärksamheten. Istället gjorde Comus en turné med T-Rex innan man splittrades.

Tre år efter bandets sorti så hörde Richard Branson debutskivan och beställde en uppföljare mot betalning. Tre av medlemmarna nappade och gjorde en catchy folk-pop skiva under namnet "To Keep From Crying" på Virginetiketten. Comus fanns i princip bara på papperet och sen aldrig mer.
 
Vad hände sen då?
Jo, violinisten Colin Pearson flyttade till Berlin och producerade "Forever Young" och "Big In Japan" med Alphaville.
Glenn Goring lever som konstnär och har tillsammans med Roger Wootton gjort affischen till Melloboat.
 Roger Wootton, som även kallade sig Comus som konstnär, målade omslaget till "Tone Float" med Organisation, en förlaga till Kraftwerk.
 
När Stefan, som arrangerar Mellobåten, träffade Roger frågade han om Roger mindes Organisation, som alltså senare blev Kraftwerk.
-Jaaa det var två tyskar som kom till London med Conny Plank.
Intressant musik men blev det något av de där snubbarna…?

Såna sköna anekdoter får man höra när man pratar med Stefan som arrangerar Mellobåten. Jag ser fram emot ännu mer rockhistoria under den kommande helgen.

Båtkåt

Okej, nu är det dags att dra på sig jobbhandskarna och börja blogga på allvar. Nästa helg drar jag i väg på 40-timmars kryssningen Melloboat. (Jo det är lite otippat, eftersom jag framför allt gillar snärtiga punklåtar och aldrig läst Sagan om Ringen. Men jag tror på Melloboat och räknar med en upplevelse utöver det vanliga.) Självklart vill jag ju också blogga från båten, men det förlorar ju liksom lite av sin charm när man inte har några läsare. Så... Hur gör man för att nå ut till de där snygga och smarta människorna som ju måste finnas där ute nånstans? Jag har ingen aning. Kan någon sträcka ut en hand och leda vägen?

Bästa plattorna i år

De här skivorna var bäst jan-feb 2008:
• Hercules And Love Affair ”Hercules and love affair”
• Lightspeed Champion ”Falling off the lavender bridge”
• Lykke Li ”Youth novels”
• Foxy Shazam ”Introducing”
• Disfear ”Live the storm”

Bäst är alltså Hercules And Love Affair. Bara så du vet.

Well I can't stop the music...

Jag älskar Cheap Tricks platta "All shook up" (1980). Vanligtvis brukar man hylla deras allra tidigaste album och visst, de är ju rätt fantastiska de också. Men "All shook up"... Jag hade nästan glömt hur bra den är. I eftermiddags var min kompis från Entombed på besök och jag kände att det var på tiden att han fick höra den. Han fattade nog storheten han också. Men jag tror inte att hans blod bubblade lika intensivt som mitt när vinylen snurrade i gång.
Första låten heter "Stop this game". Kolla själv så kanske du förstår.

Rogert Moore?

Man kan undra varför jag kallar mig Rogert. Det är en rimlig fråga. Jag heter ju trots allt inte alls Rogert och dessutom är det ett synnerligen fult namn - om det ens är ett namn. Men när jag var liten, sisådär sju år, tyckte jag det var världens coolaste namn. Jag tror att inspirationen från det egensinniga namnet kom från Roger Moore och att jag missuppfattade hans förnamn en aning. Mina föräldrar vägrade i alla fall låta mig byta namn, så jag har fått nöja mig med Patrik i alla dessa år. Tills nu! 7-åriga Patrik hade varit sååå glad om han fått veta att han 29 år senare faktiskt heter Rogert. Åtminstone på en blogg som hittills har haft en (1) läsare.