Varför, Di Leva, varför?

I en annan tid, ett annat liv och i en annan stad såg jag Di Leva för första gången. Just där och då var jag säker på att det var det bästa jag någonsin sett. Jag tror skivan hette "Noll", Jörgen Cremonese var gitarrist och konserten var så utomjordiskt bra att det framstod som helt rimligt att Di Leva faktiskt var sänd från en annan planet för att sprida sitt kärleksbudskap. När han återvände till staden (Uppsala) några månader senare köpte jag två biljetter till spelningen. Min vän var måttligt intresserad så jag betalade även hennes biljett, bara för att hon skulle kunna förstå vad jag tjatade om.

Det var länge sedan nu.

I dag, på väg till ett möte på Odenplan, bläddrar jag i dagens Metro. På förstasidan läser jag "Varför, Di Leva, varför?" Anledningen är min recension av Gävlesonens nya coverplatta "Lovestar". Jag har delat ut mitt allra första bottenbetyg sedan jag började betygsätta skivor i tidningen för fyra-fem år sedan. Till Thomas Di Leva. Vem hade trott det för tjugo år sedan?

Recensionen i Metro:

Di Leva tolkar hits från 80-talet och den stora frågan är varför. Varför förminskar han fantastiska låtar som The Cures ”Boys don’t cry”, Bob Marleys ”Redemption song” och Neil Youngs ”Rockin’ in the free world” till billig familjetechno? Det övergår mitt förstånd. Möjligtvis kan ”Lovestar” fungera i den mest omdömeslösa baren på Finlandsfärjan, men det är knappt. Så illa är det.

Di Leva tolkar inte, han slaktar.

Brutalt.

Andra tidningar om "Lovestar":

Aftonbladet

Expressen

DN

Dalarnas Tidningar

SvD

Veckans skivrecensioner

I dag recenserar jag Brukets debutalbum i Metro.

Hittar (som vanligt) ingen länk, men det såg väl ut ungefär så här i dagens tidning:

Artist: Bruket

Skiva: En Annan Klass (Citybird/SPD)

Betyg: 3

Fagerstas Bruket låter som många svenska punkbanden gjorde när 70-tal blev 80-tal, när tonåring blev vuxen och uttrycket nyanserades. Tänk Ebba Gröns tredje, självbetitlade, album. Samtidigt är det lätt att hitta nutida referenser på ”En annan klass” (som producerats av Pelle och Nicke Almqvist från The Hives). Florence Valentin har återanvänt samma The Clash-riff och här finns tydliga beröringspunkter med Håkan Hellström (Johnny med amfetaminet i ”En Midsommarnattsdröm” har blivit ”Jimmy med pulvret”).

Det tidiga 80-talet var en tid då punkarna sökte sig vidare. Det ska bli spännande att se var Bruket tar vägen efter den här debuten. Personligen älskar jag Stooges-stökiga ”Institutionaliserad #2126” som jag hoppas ger en fingervisning om nästa släpp.

---

Andra recenserar Bruket:

DN, Dalarnas Tidningar, Nerikes Allehanda, SvD.

---

Sedan tror jag bestämt att jag fick in ett tips om High On Fires "Snakes for the divine" i tidningen också. Andra som gillar skivan: Aftonbladet (4/5), SvD (6/6) och NWT (6/6).

---

Och ingen har väl missat att Dennis Lyxzén sjunger punk på svenska numera? Lyssna på Invasionen här.

Blood Red Shoes

Roligaste plattan jag recenserar i Metro den här veckan är Blood Red Shoes "Fire like this" (Betyg: 3/5). En brittisk duo uppfödd på amerikansk gitarrock som den lät under tidigt 90-tal. Singeln heter "Light it up" och refrängen får åtminstone mig att tänka på L7.

Hälften dör av fetma

Vecka 5 år 2010 regerar Babian min iPod.
Jag recenserar färska "Hälften dör av fetma" (och mindre upphetsande Nick Jonas) i dagens Metro. Hittar ingen länk, men ungefär så här såg det ut:

FYRA

Artist: Babian

Skiva: Hälften dör av fetma (Troglodyte/Border)

Precis ett år efter den hyllade debuten återvänder de skånska aprockarna, som ofta jämförts med Bob Hund, till skivdiskarna. Och ännu en gång framstår bandet som en nödvändig påminnelse om vad rockmusik kan handla om: kärlek, uppror, frustration - och en vansinnig energi. Det musikaliska fundamentet utgörs av skitig garagerock med inslag av 70-talets proggrörelse och Tobias Allvin framstår alltmer som en av landets bästa textförfattare.

PATRIK WIRÉN

Även Nanushka Yeaman på DN gav betyget 4 i en snyggt skriven recension. Inte heller den finns på nätet, men det är säkert på gång. Ni får helt enkelt själva hålla koll på den här sidan.

Andra som tyckt till om Babian:
Aftonbladet
Borås Tidning
Helsingborgs Dagblad
Sydsvenskan

Kolla också upp bandets blogg med länkar till MySpace, YouTube och annat livsnödvändigt.

Att recensera en recensent

Pascal (Manuela, Isak och Mimmi)
Foto: Eva Hildén Smith

Mimmi Skog, trummis i Pascal, är inte helt nöjd med Aftonbladets recension av "Orkanen närmar sig".

"Per Magnusson inleder sin recension i Aftonbladet den 23 januari med att nämna Isak Sundström och att efter hans sidoprojekt Skriet är nu Sundström på plats igen som sångare i Pascal som ”Subtil Sanningssägare”.

Detta är intressant av två anledningar.

Det första är att Magnusson totalt ignorerar att Pascal har två sångare – varav den ena är av kvinnligt kön och att denne Manuela DeGouveia sjunger precis lika mycket som Sundström genom hela skivan. Men detta tycks inte intressera Magnusson.

Det andra är att Magnusson förutsätter att Sundström i egenskap av subtil sanningssägare har skrivit alla texter i ”Orkanen närmar sig”. Detta är inte sant. Utan att ta reda på fakta målar Magnusson upp en skev bild av verkligheten där DeGouveia och Skog är passiva och ointressanta pusselbitar i trion Pascal.

I Magnussons värld är Isak likhetstecken med Pascal.

Att tillintetgöra i synnerhet DeGouveia på detta sätt är ytterst sexistiskt och Magnusson borde skämmas. Skämmas för att han inte tagit reda på fakta och skämmas för att han är en del i det som av feminister brukar benämnas kukstimmet."

Veckans skivrecensioner

Wolfmothers "Cosmic egg" är allt jag hoppades att den skulle vara. Jag ger skivan en fyra i dagens Metro.

Även Värmlands Folkblad recenserar (betyg 3).
---
Mattias Alkberg är poppis hos landets kritiker. "Nerverna" gillas av både DN, Metro, SvD och GP.
---
Annat som recenseras: Peter Jöback, Carolina Wallin Pérez (3 i Metro, Dalarnas Tidningar och Norra Västerbotten), Devendra Banhart (2 i DN 4 i SvD), Amanda Jenssen (som får mer utrymme än någon annan den här veckan), Andi Almqvist, Mpho, Piroth, Martin Stenmarck, Rod Stewart, Jill Johnson, Daniel Lemma, Hall & Oates, Jello Biafra and The Guantanamo school of medicine (4 GP) och Bröderna Lindgren.
---
Mästerliga Converge hyllas för sin "Axe to fall" av både GP och Aftonbladet.

Veckans skivrecensioner

Rammsteins "Liebe ist für alle da" är veckans i särklass största släpp. Jag ger skivan en trea i dagens Metro och de tyska dildorockarna får samma betyg även i DN, GP, Expressen och Aftonbladet. SvD tycker en tvåa är ett mer korrekt betyg.
---
Fuck Buttons hyllas i SvD och DN. GP ger betyget 3.
---
GP är som vanligt pigggast när det gäller att skriva om lite mindre, tuffare släpp. Både Pelican (3), Hypocrisy (4) och Skitliv (4) recenseras.
---
Annat det skrivs om: Seasick Steve (3 i både Metro, SvD och DN), Pixie Lott, Miley Cyrus, Brothers Of End, Rigo (2 i DN och Aftonbladet), Friska Viljor, Scooter, Afel Bocoum, Amy Diamond och Näääk.

118 100, vinnare i Åkersberga och Converge

”Kännetecknande för rogerts blogg är att han skriver om musik, särskilt rock. Han är också väldigt frispråkig och drar sig inte för att skriva ”fula” ord."

Så beskrev 118 100 Rogerts Blogg förra sommaren. Nu har Anna (numera fästmö) skickat ett sms, utan min vetskap, och frågat hur 118 100 skulle beskriva Patrik Wiréns recensioner i Metro.

118 100 skulle nog beskriva Patrik Wiréns recensioner i Metro som ganska "färgade" samtidigt som han kan backa upp sin kritik eftersom han är väldigt kunnig. Patriks recensioner är väldigt bra skrivna och intressanta eftersom han inte är speciellt rädd för att blanda in mycket av sina egna åsikter.

Det finns nog en del tonåringar där ute i stugorna som skulle formulerat svaret en aning annorlunda efter min sågning av Tokio Hotel förra veckan.
---
Vinnare i Soulsavers-tävlingen: Peter i Åkersberga som tipsade om kevchino.blogspot.com/
---
Converge har lagt upp hela kommande albumet "Axe to fall" på MySpace.
Lyssna här

Veckans skivrecensioner

Mest uppmärksammade släppet i veckan är i själva verket två.
Markus Krunegård släpper både ”Prinsen av Peking” och Lev som en gris dö som en hund” samma dag. Om man ska tro landets kritiker är den förstnämnda, den lite mer direkta av de två, den starkaste. Men överlag får skivorna ett ganska ljummet mottagande. DN och Aftonbladet tycker visserligen att ”Prinsen av Peking” förtjänar en fyra, men Expressen tycker det räcker med en trea och ”Lev som en gris dö som en hund” får nöja sig med en trea i både DN och AB. 2 i Expressen. Andra tycker till: SvD (betyg:3), Metro, GP (betyg:3).
----
Jag skriver om Flaming Lips i Metro. Bandet har lämnat popen bakom sig och gjort en mer experimentell platta som säkert kommer växa ytterligare. 4 i både DN, GP och SvD.
---
Jag har även fått i uppgift att tycka till om Melissa Horns vispop som jag ger en tvåa i Metro. Expressen tycker som jag medan SvD är mer förtjust.
---
Annat det skrivs om: Nicolai Dunger (GP, DN, Metro, SvD), WASP (3 i både Aftonbladet, GP och NWT), Shakira, The Tiny (Med bra cover på Ramones "Pet Sematary", 4 i DN och GP), Bob Dylan, Hidden Cameras, Brothers Of End, Zilverzurf, Bad Lieutenant, Name The Pet, Girls (4 i GP), Mange Myt, Fu Manchu (2 i GP) och Brothers Of End.

Hatad recensent

Man sågar inte Tokio Hotel ostraffat. Jag har aldrig någonsin fått så starka reaktioner på en skivrecension. Det får mig att minnas hur jag själv som 11-åring djupt och innerligt HATADE recensenter som inte fattade att Kiss var världens bästa band.

Här är ett urval:

Hejsan, jag är ett fan av Tokio Hotel och jag liskom många andra har reagerat över er skitiga recension om deras nya album HUMANOID. Nu ska jag fan säga detta till er och jag hoppas ni skärper er till nästa gång i skriver om TH, för de är värda en stor applåd för vad de åstadkommer inom musiken.

En dålig recesnör blir jag bara så jävla irriterad på för att det är så uppenbart att de knappt lyssnat på skivan och är inställda på att skriva negativt oavsett om de tycker om hur det låter eller inte.

Och om de nu ändå ska finnas, varför inte göra sitt jobb ordentligt då? Usch, blir så jävla irriterad.

Hur är det egentligen möjligt att vara så fruktansvärt äckligt omogen och oseriös när man jobbar för en tidning?

Jag läste recensionen i metro i morse, men kan inte hitta den någonstans på nätet. I alla fall blev dem totalt sågade. "Identitetslös" kallade han skivan... Dessutom påstod han att det var lamt och... vad var det nu... äsch, jag minns inte. Vill inte minnas, för jag blev riktigt ledsen när jag läste det. Jag tyckte det var en förnedrande recension, och jag vet att man ska kunna ta den dåliga kritiken, men det här kändes rentav som påhopp, typ som om det var en hatare som skrivit, men jag vet inte. Överreagerar säkert. Kanske är jag bara känslig eftersom jag tycker så mycket om TH, men jag blev i alla fall arg, riktigt arg...

Fy fan vad jag hatar svenska kritiker. Den från Metro och Aftonbladet tyckte jag bara skrek "Jag skriver skit om dom så får jag pengar." Asså skulle man igentligen fråga dom ansikte mot ansikte så skulle dom nog inte säga allt det där. Men att kalla dom allt detta för att dom inte gillar musiken är ren, barnslig, bullshit!!!!!!!!!

Det är pinsamt att komma från sverige då svensk media är så här och kommer nog alltid vara såhär mot Tokio Hotel, de som har sin stil klädmässigt, musikaliskt och smink m.m. Varför ska alla artister vara anonyma popartister som inte säger ett piss? Varför vågar ni inte stå för det ni tycker? Typiskt svensk media. Fy fan!

jag tycker det är hemskt att sådana här recensioner går ut i tidningen, varför kan ni inte hylla Tokio Hotel för deras jobb de har lagt ned på den här plattan. Det har tagit ett år att göra Humanoid, killarna har jobbat dag ut och dag in, de har lyckats erövra hela världen med sin musik och de startade bandet helt själva när de var små tonåringar. Tänk hur få sådana artister det finns som har lyckats med vad Tokio Hotel har lyckats med. De killarna är helt otroliga. varför ska ni bara klanka ned på dem?
Om ni lyssnar på skivan så´kommer ni höra hur bra låtarna är, för jag vet att när ni lyssnade första och enda gången så hade ni dövörat till CDn.

UPPDATERING:
Länk till recensionen

Veckans skivrecensioner

De sminkade farbröderna i Kiss är tillbaka på skivdiskarna med "Sonic Boom". En dålig titel men en överraskande bra platta som jag ger en trea i dagens Metro. DN tycker det räcker med en tvåa, men både GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, Corren och Kristianstadsbladet är mer positiva.
---
Tyvärr har jag också tvingats lyssna på Tokio Hotel. Betyg: 1. DN och Expressen ger samma bottenbetyg åt de tyska tonårsidolerna. Nu antar jag att det bara är att invänta hatmejlen från ilskna tonårstjejer...
---
Annat det skrivs om: Air (2 GP, 4 DN, 5 SvD), Tutankamon (med folk från Peter, Bjorn & John, Shout Out Louds, Cooncretes och The Plan), Asha Ali (Bland annat en fyra i SvD), Ace Frehley, Backstreet Boys, Nisse Hellberg och Lou Barlow (3 i DN).

Veckans skivrecensioner

En hel del metal (i alla dess former) bland recensionerna den här veckan.

Jag skriver om Paramore i Metro. Immortal avhandlas i både i DN och GP. Alice In Chains comeback får en trea i GP och samma betyg delas ut till Mustasch i både GP och Expressen.

Mest hyllade metalsläpp: Paradise Lost får en fyra i bland annat Expressen och GP.

Göteborgs Posten skriver dessutom om Arch Enemy och, lite otippad, om rätt skönt flummiga Horisont.
---
Jag recenserar även nya engelska retrohypen Paloma Faith. Betyg: 2. Läs här
---
Mest sågade: Basshunter. Såklart. En etta i både SvD, DN och Metro. En överkryssad geting i Expressen.
---
Amir Chamdin är tillbaka på skivdiskarna under namnet Mean Streets. Plattan möts av rätt negativ kritik i både SvD och DN, men Metro gillar skivan.
---
Annat det skrivs om: Barbra Streisand, Tingsek (4 i DN, 2 i Aftonbladet), Mange Schmidt (bland annat en trea i Aftonbladet, hyllas i SvD), Emilia, Girls, ”Cohen – the scandinavian report", Kings Of Convenience och Crêpes.

Veckans skivrecensioner

I dag ger jag en fyra i Metro till Skriets debutalbum. Skriet är, som ni säkert redan vet, en duo där Isak från Pascal ingår. Och det är inte bara jag som gillar skivan som får en fyra även i DN, Arbetarbladet och Kristianstadsbladet. Jag såg ingen recension av skivan i Svenskan i morse, märkligt nog.
---
Jag skriver också om Pearl Jams "Backspacer" som får en trea i Metro. Jag och Linnéa på SvD tycker ungefär likadant (hittar ingen länk tyvärr). Andra som recenserar skivan: Aftonbladet (3) och Expressen (4).
---
Störst uppmärksamhet i veckan får Mika (2 i Metro, 3 i DN, SvD och Expressen) och (förstås) Lars Winnerbäck som tydligen låter som Kent numera. Skivan är en solklar trea om man ska tro DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.
---
Annat det skrivs om: "Superbandet" Monsters Of Folk (Stor recension i DN), Pernilla Andersson (Expressen), Taxi Taxi! (Hajpen har lagt sig. Trea i DN), Eva Eastwood, Raekwon och Richard Hawley.

Veckans skivrecensioner

Ken Ring är tillbaka på skivdiskarna och "Hip hop" får ett rätt positivt mottagande av recensenterna. Fyra i DN och Metro, en trea i Aftonbladet och GP.
---
Jay-Z har aningen svårare att roa kritikerna. "The blueprint 3" sågas i både DN, Expressen och SvD. Aftonbladet, GP och Metro är aningen mer positiva.
---
Själv har jag tvingats lyssna på Muse som jag ger en tvåa i Metro. GP är hårdare och ger "The Resistance" en endaste fyr i betyg. SvD säger tre av sex.
---
Annars då? Jovars. Janne Kask från Brainpool har återvänt till rampljuset med Lake Heartbeat som får en fet fyra i Aftonbladet. Midaircondo hyllas i DN och GP och alla älskar när Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen på sitt nya släpp. Megadeth får nöja sig med en trea i både Expressen och SvD.
---
Andra skivor det skrivs om: Mark Knopfler, Jennie Abrahamsson, Big Pink, Nelly Furtado och The Very Best.

Veckans skivrecensioner

Rätt tung vecka med många hyllningar bland skivrecensionerna.
Mest älskas Bear Quartets återkomst som får betyget 4 i både Aftonbladet, DN, Expressen och GP. Känns som en skiva man vill höra så snart det bara går. Bandet spelar för övrigt på Debaser Medis i Stockholm 16 oktober. Också spelningar i Malmö och Göteborg är inbokade.
---
Även Taken By Trees är poppis och känns intressant. Om du lyckats missa det så har forna Concretes-medlemmen Victoria Bergsman stuckit till Pakistan tillsammans med Andreas "ASS" Söderström för att spela in med lokala musiker. Skivan tilldelas en fyra i Aftonbladet, Expressen, GP, UNT ("ett av årets bästa album") och Smålandsposten. Tre av fem säger DN.
---
Omtalade [ingenting] släpper tredje albumet, "Tomhet, idel tomhet" i veckan. Jag har spelat skivan en hel del de senaste dagarna och kan väl konstatera att åtminstone halva plattan är rent himmelsk. Eller nåt. Recenseras i bland annat Aftonbladet (4/5), Expressen (4/5), GP (3/5) och DN (4/5).
---
Själv skriver jag om Raised Fist i dagens upplaga av Metro. Hittar ingen länk, så här är recensionen....

Jag kan inte låta bli att fascineras av uthålligheten hos Alle Hagman. Sexton år efter starten skriker han sig fortfarande genom låtarna utan minsta tvekan – eller antydan till nyanser. Likt en folkilsk byracka som vägrar lära sig sitta fortsätter han göra det han alltid har gjort. Musikaliskt är bandet mer äventyrligt och tillåter sig att pendla mellan snärtig hardcore, thrashmetal och återhållen melankoli. Med lyckat resultat.
Betyg: 3.

Aftonbladet och Expressen ger samma betyg medan GP höjer till en fyra.
---
Annat det skrivs om: Prefab Sprout (De flesta gillar skivan, men Expressen går mot strömmen), Europe (treor, idel treor), Pete Yorn och Scarlett Johansson, Os mutantes, The Beatles (vilka?), Lars Demian och Yo La Tengo (DN har rätt, förra släppet är bättre).

Oinspirerad Manson

Marilyn Manson ser sig själv som en kreativ själ, en provokativ och utmanande artist i ständig rörelse. Dessvärre är "The high end of low" allt annat än utmanande. Alltför många spår är inte mer än bleka upprepningar från förr - även om det finns några låtar som sticker ut.
Oinspirerat var ordet.
Jag ger skivan en tvåa i dagens Metro.

GP, UNT och Ystads Allehanda ger samma betyg. Corren, DN, Dalarnas Tidningar, Hallandsposten, Kristianstadsbladet och Sydsvenskan är snäppet snällare och ger skivan en trea. Mest peppad är Linnéa på SvD.

Veckans skivrecensioner

Bob Hund syns mest den här veckan. Men så är också briljant betitlade "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" första skivan på en evighet. Återkomsten ges betyget 3 i Metro, 4 i DN och City. 5 i SvD.
---
Anna Järvinens "Man var bland molnen" hyllas minst lika mycket som debuten. Själv har jag spelat singelspåret "Äppelöga" en hel del på sistone. Ska självklart lyssna in mig på resten av skivan också. Högt betyg i hela landet, bland annat 5 i SvD, 5 i DN och 4 i Aftonbladet. Bara City är skeptisk och delar ut en tvåa.
---
Marit Bergmans "The tear collection" får 4 av DN, City och Metro, 3 i SvD och Aftonbladet.
---
Pet Shop Boys "Yes" - 3 i DN, City och Metro, 4 i SvD.
---
Maia Hirasawa "GBGvsSTHLM" - 2 DN och City, 3 i GP och SvD. Ute på landsorten är man mer positiv. Både Corren, Norrköpings Tidningar och UNT ger höga betyg.
---
Mastodons "Crack the sky" får en femma av Linnéa i SvD.
---
Florence Valentin är onekligen lite av en kameleont. Sist var det mest Håkan Hellström och The Clash som inspirerat. Nya singeln, som du säkert hört nånstans, låter så mycket Glasvegas att det nästan blir löjligt. Trots det gillar jag Florence. "Spring Ricco" får blandad kritik. 4 i DN och SvD men bara 2 i Aftonbladet.
---
Peter Bjorn And Johns "Living thing" får en trea av mig i Metro. DN och City ger samma betyg. 4 i SvD.
---
Röyksopp "Junior" får en fyra i Expressen och City, 3 i DN och Aftonbladet men bara 2 i SvD.

Kort lägesrapport

Nyss: veckans skivrecension mejlad till Metro.
Nu: Glasvegas i lurarna, snus under läppen och mejla mejla mejla.
Snart: Långlunch på Gärdet. Möte inför kommande aktiviteter.
Mer om det sen.

Du då? Vad pysslar du med en dag som denna?

Veckans skivsläpp

I dag släpps den, årets hittills bästa platta.
Hercules And The Love Affair får visserligen bara treor av Metro, DN och City. Men Håkan Steen på Aftonbladet delar ut en fifin fyra. Det skulle jag också ha gjort.

Läs min intervju med Hercules And The Love Affair i dagens Metro här

Det släpps faktiskt inte mindre än två riktigt bra plattor den här veckan. Den andra är "Changing of the seasons" med Ane Brun.
Så här tyckte jag om skivan i dagens Metro