onsdag 10 juni 2009

"... sexklubbar och vodkashots?"



Dax för en ny krönika i Nacka Värmdö Posten (som numera även når hushållen i Hammarby Sjöstad). Eftersom jag inte hittar någon länk på tidningens hemsida så kommer texten här istället...

Som aprilskämt hade det varit briljant. En pricksäker kommentar till ett konsumtionstokigt samhälle där människors största fritidsintresse är att handla mer, nytt, större och bättre. Och – framför allt – en tid när det tycks viktigare än någonsin att cementera könsrollerna. Killar gillar krig och tjejer tycker om att göra sig fina.

Sommarlägret ”Girl & The City”, där tjejer i Täby skulle erbjudas en veckas cityliv med shopping, spa och lattedrickande (”typiska tjejsaker”) var dessvärre inget skämt. En fritidskonsult med dåligt omdöme lyckades få med sommarkursen för tjejer i årskurs 5 till 7 i Täby kommuns broschyr med sommaraktiviteter. 11-åriga tjejer skulle alltså under en vecka gå på studiebesök till NK och dricka latte. Vad killarna erbjöds för sommarläger vet jag inte. Kanske en vecka av tv-spel, besök på sexklubbar och vodkashots?

Det är ju sådant som pojkar vill ha.


Det är onekligen en ny, märklig omvärld som visar sitt fula tryne när man fått barn. Som när jag förra veckan skulle köpa ett par blå strumpor med små traktorer på till min dotter som är två och ett halvt. Hon gillar traktorer, fotboll och motorcyklar. Samtidigt leker hon gärna med dockor och har en liten bebis i plast som hon tar hand om med varsam hand. Jag antar att det faktiskt är ett resultat av att vi verkligen försökt ge henne den där valmöjligheten som så få barn får.

”Är det till en pojke?” frågar damen bakom disken när jag räcker över strumporna. Bara för att försäkra sig om att vi inte råkar ge blå strumpor till en tjej. Ska du skita i, det har väl för fan ingen betydelse, replikerar jag blixtsnabbt och kastar strumporna i ansiktet på henne. Nej, det gör jag förstås inte. Men jag suckar ljudligt, sådär som man gör när man varit med om alldeles för många liknande situationer.

Vad är det för fel på folk egentligen?

Samtidigt är det fler än jag som reagerat. En av de första krönikor jag skrev för Nacka Värmdö Posten, det är två år sedan nu, handlade just om hur vi vuxna tvingar på barnen deras könsidentitet från dagen då de föds. Då hade jag just varit på ett 2-års kalas där en pojke uteslutande fick ”hårda” leksaker. Så snart krönikan publicerats började det komma uppmuntrande mejl från olika håll. Jag tror inte att jag någonsin fått så mycket positiv respons på någonting jag skrivit. Uppenbarligen är det fler än jag som tycker att deras barn förtjänar någonting bättre än det som erbjuds.

Även om vissa fritidskonsulter gör sitt bästa för att tjejerna ska veta sin plats här i världen.

3 kommentarer:

Mats F sa...

Köpte en röd solhatt med nyckelpigemönster till min 14-månaders son. Sedan dess tror alla att han är en flicka. Det krävs inte mycket för att bryta mönstret.

Mathias sa...

Om tycker att könsrollerna är hårt hållna här - ta en tur över sundet till Köpenhamn, och hamna i ett könstänkande värdigt tidigt 1800-tal. Där kan man snacka om cementerat och konstruerat ideal. Vår dotter välsignades med ganska lite och tunt hår, såg väldigt "pojkig" ut, och vi strävade hårt efter att ge henne könsneutrala kläder. Jag vet inte hur många gånger jag fick korrigera folk som undrade vad "han" hette. "Nora!" "Jaha, det var en tjej, men då får du väl ge henne några ordentliga kläder!" "Ja, för jeans och långärmad t-shirt funkar ju inte på en tjej...DANSKJÄVLAR!!!"

Bra krönika, Patrik.

Patrik Wirén sa...

Tack!