Visar inlägg med etikett andres lokko. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett andres lokko. Visa alla inlägg

fredag 14 augusti 2009

WoW

"Lite frukost kanske?"

Frågan kommer från en leende kvinna med en vagn fylld med kaffe, smörgåsar och juice. Jag älskar att resa första klass. Det är nog bara vi som sällan gör det som verkligen förstår att uppskatta det till fullo. Vi som är vana vid att tågresor innebär alldeles för mycket människor på alldeles för liten yta.

Om en timme är vi framme i gbg och en stund senare börjar Way Out West på allvar. Den här helgen vinner Göteborg, som Lokko skriver i en alldeles utmärkt liten krönika i SvD.

tisdag 19 maj 2009

Bäst! Bäst! Bäst!



När vi snackar nya släpp måste jag givetvis nämna Gallows "Grey Britain". Bästa punken just nu. Även Lokko godkänner skivan som får en fyra i SvD. Barometern och Sundsvalls Tidning (som jämför med The Bronx) ger samma betyg medan PSL utbrister "Bäst! Bäst! Bäst!"

Believe the hype!

Lyssna på Gallows här

onsdag 19 november 2008

vinnare av konsertbiljetter



Jag har utsett ett par läsare som vinner 2 biljetter till Fucked Up i Stockholm 2 december.
"Stoffe" vinner för att han påstår att "Fucked Up is my middlename" och "Dagger Deb" vinner för att hon lovar att läsa lusen av Lokko.
Grattis!

Ni andra får helt enkelt gå ut och köpa era biljetter som alla andra.
Vi ses 2 december!

fredag 14 november 2008

Leave us punks alone



Dagens Fucked Up


Lokkos recension av "The chemistry of common life" i Svenskan fortsätter uppröra. I går skrev High Sobriety ett ilsket inlägg utformat som ett brev till popskribenten.

"Jag tycker du kan hålla dig till att nita Oasis-killar och köpa Clark's dagarna i ända. Släng lite med popluggen när du ändå håller på, och prata om någon 7" som är upptryckt i fyra ex där du äger dom allihopa och ingen annan har någonsin hört dom mer än du. Fatta hur speciell du skulle vara. Men lämna punksen ifred."

Läs inlägget här

onsdag 12 november 2008

Andres Lokko - en jävla posör

Dagens Fucked Up

Andres Lokko recenserade Fucked Up i Svenskan för en månad sen. Jag länkade till recensionen i mitt inlägg "Veckans skivrecensioner" 15 oktober och konstaterade att det var lite överraskande att just han skrev om skivan. Mikael Sörling, som skrivit om punk sedan 1984 och gör utmärkta bloggen Turist i Tillvaron lämnade snart en kommentar:
"Men vad babblar Lokko om? Oi!?! Yeah right. Han borde bara skriva lååååånga viktiga recensioner om Morissey och Graham Greene..."

Nu har också Christoffer Jonsson, grym skribent med bloggen I Just Can't Hate Enough, reagerat. I inlägget "Ja, jag veeet att jag är sen.." skriver han att "man vet att det är dags att överge ett band när detta inträffar" och länkar till Lokkos recension.

I ett mejl utvecklar han sitt resonemang:
"Jag har iof rätt mkt respekt för lokko i och med att han är sinnessjukt elitistisk, elak och nedlåtande. men det kan han vara på sitt eget område, den jävla posören."

Lokko gav för övrigt "The chemistry of common life" 4/6 i betyg.

söndag 2 november 2008

Totalt Jävla Poetiskt

Efter sex dar i ett kallt men vackert (och snötäckt) Värmland är vi hemma igen.
Bläddrar kvickt genom de tidningar jag missat (DN och SvD) och fastnar för en formulering signerad Andres Lokko. Han skriver om nya Kentboxen, som han ger 5/6 i betyg, och avslutar recensionen på följande sätt:

... För när man lever med gruppens samlade verk kronologiskt uppradat över tio cd-skivor är den största upplevelsen inte att ta del av resan från replokals-demos till ett av vår tids största rockband, ty deras musikaliska närvaro och patos fanns där från nästan första stund, snarare är det det digra texthäftet som är den egentliga behållningen.

Hur det där i meningar, ­undertexter och noggranna referenser sakta målas upp en tunbjörkskt exakt bild av Norden, av Sverige. Av ”ett iskallt Ikea-land” från det allra tidigaste 90-talet fram till finanskrisens brant och den ursvenska ensamhetens kroniska obarmhärtighet."

Det är de sista orden i recensionen som får mig att stanna upp i mitt hetsiga bläddrande.

"Den ursvenska ensamhetens kroniska obarmhärtighet."

Det är en riktigt bra formulering.

Och visst skulle det kunna vara en låttitel med Totalt Jävla Mörker?