Totalt Jävla Poetiskt

Efter sex dar i ett kallt men vackert (och snötäckt) Värmland är vi hemma igen.
Bläddrar kvickt genom de tidningar jag missat (DN och SvD) och fastnar för en formulering signerad Andres Lokko. Han skriver om nya Kentboxen, som han ger 5/6 i betyg, och avslutar recensionen på följande sätt:

... För när man lever med gruppens samlade verk kronologiskt uppradat över tio cd-skivor är den största upplevelsen inte att ta del av resan från replokals-demos till ett av vår tids största rockband, ty deras musikaliska närvaro och patos fanns där från nästan första stund, snarare är det det digra texthäftet som är den egentliga behållningen.

Hur det där i meningar, ­undertexter och noggranna referenser sakta målas upp en tunbjörkskt exakt bild av Norden, av Sverige. Av ”ett iskallt Ikea-land” från det allra tidigaste 90-talet fram till finanskrisens brant och den ursvenska ensamhetens kroniska obarmhärtighet."

Det är de sista orden i recensionen som får mig att stanna upp i mitt hetsiga bläddrande.

"Den ursvenska ensamhetens kroniska obarmhärtighet."

Det är en riktigt bra formulering.

Och visst skulle det kunna vara en låttitel med Totalt Jävla Mörker?