De senaste dagarna har det mesta på nöjessidorna handlat om Bruce Springsteen på Ullevi. Markus Larsson på Aftonbladet delar ut en femma och konstaterar att "nu har jag sett allt". Men fler än bossen verkar ha gjort bra spelningar i helgen. Death Cab For Cutie i Arvika till exempel. Och Bob Hund är ju tillbaka. Spelningen i Roskilde beskrivs som en "formidabel succé" av Kvällsposten.
Förresten måste jag tillägga att ”Om jag vänder mig om”, som visades i SVT i helgen är verkligen en helt enastående film. Jag har sett den tidigare men tyckte att den växte en aning när jag nu såg den igen några år senare. Ingvar Hirdvall, Pernilla August, Ann Petrén – de är magnifika allihop.
Svensk ångest när den är som allra, allra bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tyckte att det var underhållande att GT fläskade på med rubriken "VÄRLDSKLASS!" om Springsteen andra spelning. Nähä? You don't say... Om inte Bruce är det, vad skulle då vara världsklass?
Fast jag vet ju inte, jag har inte sett honom, vilket jag inte heller gråter över, men den som vågar kritisera att han har rätt många trötta låtar under sina tre timmar och att han sjunger ganska dassigt numera blir väl utsläpad på gatan och skjuten, för är det något som man inte kritiserar i det här landet så är det väl Bruce.
Det är ALLTID så. Han är bara halvbra när han spelar utomlands ( t ex GPs recension av Köpenhamnsspelningen) men han ÄÄÄÄÄLSKAR ju Sverige och spelar alltid mycket bättre här. Märkligt hur okritisk nöjesredaktionerna blir så fort det rör Bruce och Sverige. Det är säkert jättebra, men kom igen... Masspsykos?
Jo, han är en riktig kritikerfavorit den där Bruce. Och masspsykos är ju sällan helt positivt.
Skicka en kommentar