Manson möter Filip & Fredrik

Marilyn Manson är en av gästerna i premiäravsnittet av Filip & Fredriks nya tv-show "Söndagsparty med Filip och Fredrik", skriver Aftonbladet. Programmet har premiär i femman på söndag.

Nedan, ett klipp med Manson från dokumentären "Bowling for Columbine".

Två vackra vinnare

Jocke Ljungh i Stockholm och Lisa Nilsson i Lund vinner varsitt ex av Pretty Whores grymma ep. Kommer på posten inom kort!
---
Bandet kommer för övrigt till Stockholm på fredag för en spelning på Debaser Slussen tillsammans med Randy och Eine Kleine Deutsche.

Återförenat Faith No More - en klibbig spottloska?

För några dagar sedan berättade jag i ett inlägg att Faith No More kommer till Sverige i sommar. Jag skulle gärna se bandet live igen, men missar spelningen på Peace & Love eftersom jag är utomlands då. Zak Tell från Clawfinger skrev i en kommentar till inlägget att han är en aning skeptisk till bandets återkomst, men samtidigt nyfiken.

David Snusgrop däremot är extremt negativ och hoppas alla bojkottar. I en kommentar kallar han återföreningen för "en klibbig spottloska i ansiktet på allt som bandet, kanske historiens mest kompromisslösa mainstreamgrupp, stod för."

Han tillägger att hans respekt för Mike Patton har sjunkit mycket, mycket lågt. I en senare kommentar påstår han att "detta är som om Refused drog ut på återföreningsturné sponsrade av Scan och Coca Cola." Ord och inga visor alltså.

Har han rätt?
Vad tycker ni andra om Faith No Mores återförening?

Cynisk romantiker

Det är alltid slutspurten som är bäst.
I sista minuten tog jag mig tid att kolla upp årets bokrea mer ingående. Det är verkligen nu, när böckernas pris är nere på halva reapriset, man ska shoppa. I torsdags fick jag med mig en påse hem som innehöll en fransk ordbok (jo, jag ska tillbringa ett par veckor i Frankrike i sommar), Anna-Lena Lodenius "Gatans parlament", Mikael Niemi "Mannen som dog som en lax", "NME Top 100 Singles", "The Greatest album covers of all time" och - framför allt - Åsa Grennvalls "Cynisk romantiker".
Allt till priset av sisådär 200 spänn.

Åsa Grennvall är en svensk serietecknare som publicerats i bland annat DN, Bang, Galago och Aftonbladet. Jag har ingen jättebra koll på hennes andra utgåvor men "Cynisk romantiker" (från 2006) är verkligen värd att kolla upp, om du inte redan gjort det. Det var ett tag sedan jag läste ett lika bra seriealbum senast. Självutlämnande och riktigt jävla deppigt emellanåt, men så bra att man blir helt upprymd av att läsa den.

Så här beskriver Ordfront Förlag boken:

En tjej i slutet av tonåren i en järnvägsknut någonstans i Sverige någon gång i början av 90-talet. Hon har flyttat hemifrån och söker efter någon att älska, men allt blir bara fult och fel. I sitt romantiska sökande förnedrar hon både sig själv och andra vännerna och de killar som passerar revy i en nattlig värld av gothmusik, otrohet och råaste tänkbara bonnfylla. Det är ett sökande som bara kan sluta på botten.

Andra halvan av boken utspelar sig tio år senare, då huvudpersonen tänker tillbaka och går igenom det som hände; på picknick med en kompis, framför en hockeymatch och på terapisoffan. Hur kunde hon sjunka så djupt? Hur kunde det gå så fel? Och när var det romantikern förvandlades till en cyniker?

Surfin' Bird

Det är fortfarande värt att hålla koll på bloggen The Next Big Thing för den som gillar The Cramps och Ramones. Har man tur så kan man se klipp som detta. Sex minuters ren oförfalskad rock'n'roll-galenskap som bara Lux Interior och Poison Ivy kunde leverera den. Coolaste paret någonsin? Lätt.

J Mascis hjärta Dr Farm

Konstnär Natalia Fabia

Visst är det coolt att J Mascis döper kommande plattan med Dinosaur Jr ("Farm") efter Dr Farm? För er som missat det så är Dr Farm en helt briljant kvinna som analyserar bloggare här hos Rogert. Jag hoppas jag träffar henne snart igen så hon kan ge mig nytt material att publicera.

Dr Farm regerar.

Läs Dr Farms analys av Blondinbella här
Läs Dr Farms analys av Katrin Zytromierska här
---

Faith No More till Sverige

Jodå, visst kommer återförenade Faith No More till Sverige. 27 juni uppträder världens bästa Mike Patton och hans gamla band på Peace & Love i Borlänge. Spelningen blir den enda på svensk mark i sommar. Jag misstänker att Zak Tell (Clawfinger) kommer synas i publikhavet.

Andra som kommer till festivalen: Peter Doherty, Henry Rollins, Mötley Crüe och Thåström.

Expressen

Vinn Pretty Whores

Foto Jens Nordström

Jag skrev om bandet för några veckor sedan och nu är det snart dags för skivdebuten. 15 april släpps ep:n "Teens of USA" och den är faktiskt precis allt jag hoppades att den skulle vara. Pretty Whores gillar Hot Snakes, New Bomb Turks och The Bronx och påminner ibland om ett ungt Turbonegro. Bra ös med andra ord.

Den här plattan vill du höra, jag lovar.

Mejla namn + adress till patrik_wiren@bredband.net så har du chansen att vinna ett ex av skivan. Skriv "Jag är en pretty whore" i ämnesraden. På tisdag förmiddag (14/4) utser jag två lyckliga vinnare som får varsin platta i postlådan redan dagen därpå.

Veckans skivrecensioner

Neil Youngs "Fork in the road" är ingen av hans starkaste plattor. Jag kallar den ett gubbigt bluesjam och ger skivan en tvåa i Metro. Samma betyg även i Aftonbladet, Dalarnas Tidningar, Corren, GP, Helsingborgs Dagblad, Norra västerbotten och NT. 3 i City ("Miljörock utan nerv"), Expressen och DN. 4 i SvD.
---
Då är Yeah Yeah Yeahs "It's Blitz!" roligare. Jag ger skivan 3/5 i Metro. Expressen och Sydsvenskan sätter samma betyg medan NWT och SvD nöjer sig med en tvåa. 4 i Dalarnas Tidningar.
---
Lisa Ekdahl "Give me that slow knowing smile" får 4 i både DN, UNT, GP, Kristianstadsbladet, SvD och Smålandposten. 3 i City och Metro.
---
Bat For Lashhes "Two suns" 4 i DN och City ("Vårens viktigaste skiva").
---
John ME "I am John", soloprojektet från snubben i Motorhomes ni vet, får 3/5 i City och Metro. Corren däremot tycker plattan är "så förbenat tråkig" och sätter lägsta möjliga betyg medan Kristianstadsbladet ger skivan 4/5.
---
The Dreams "Love vs money" får 4 i både City och Metro.
---
När Yo La Tengo spelar covers av artister som Slade, The Kinks och Beach Boys kallar de sig Condo Fucks. Plattan "Fuckbook" får 2 i DN som tycker det låter enformigt och skräpigt.
---
Annnat det skrivs om: Malmöbandet The Fine Arts Showcase "Dolophine Smile" (3 i DN), The Decemberists "The hazards of love" (4 i DN), Bill Callahans "Sometimes I wish we were an eagle" (5 i DN - "helt oumbärlig" 5 i SvD), Raubtiers "Det finns bara krig" (3 i DN), Kristofer Åström "Sinkadus" (3 DN), Montt Mardié "Skaizerkite" (3 i DN och City), Doves "Kingdom of rust" (4 DN), Junior Boys "Begone dull care" (5 i SvD) och Caj Karlsson "Tillsammans med mig" (2 i DN 3 i SvD).

Vykort från vega

Tillbaka i huset efter en sväng till O-baren för lite whisky och en aning Fast Forwards. Skönt lullig efter en dag med mycket bilresande och lite mat. På hallmattan ligger ett vykort från Vega. Hon är kvar i Värmland några dagar och tydligen har hon på nåt magiskt vis redan lyckats få fram en hälsning till sina föräldrar. Till mig och Anna. På kortets framsida ser jag hur vår 2-åring poserar på en motorcykel. På baksidan citerar hon Runaways "Born to be bad".

I called my mother from hollywood the other day
And I said "mom, I just called to tell ya I joined a rock and roll band
And I won’t be coming home no more"
You know what she did?
She started crying and weeping and wimpering like all mothers do
She woke up my father and told him about it and he said
"there ain’t a damn thing we can do, thats the way she is
She was just born to be bad...

Cause I was born to be bad
I’m not sad
But I’m glad I did it
Born to be bad
I’m not sad why don’t you all get with it

Konflikt

Roadtrip från Värmland till Stockholm.
Vår iTrip står för underhållningen. Anna kör bilen och får höra sina favoriter Ladytron, Silverbullit och Thåström. Slänger på några mindre doser Neil Young och Arcade Fire också innan jag bestämmer mig för att det är dags för brittisk aktivistpunk från 80-talet. Jättefavoriten "The ungovernable force" med Conflict är exakt vad jag vill höra när vi lämnat Örebro bakom oss. Konstaterar lite nöjt till da hot babe i förarsätet att "tänk om du inte blivit tillsammans med mig. Då hade du aldrig fått höra Conflict."

Mitt påstående möts av tystnad och sedan säger hon, lite tyst för sig själv, "det kanske snarare hade varit en fördel?"

Sen hoppar jag ur bilen och liftar resten av vägen hem.

Thåström i Karlstad part II

Thåström, Nöjesfabriken 090404.
Foto Anna Ledin

Karlstad i lördags.
Sist jag träffade Thåström var i Gävle under turnén han gjorde med Kent och Hellacopters. Nicke från Hellacopters fyllde 30, så det var väl några år sedan nu. Under 90-talet råkade vi på varandra betydligt oftare, när Misery Loves Co och Peace Love & Pitbulls var inne på liknande musikaliska resor och spelade tillsammans vid ett par tillfällen. Nu ses vi i en väldigt stor och vacker lägenhet i centrala Karlstad. Turnéavslutningen firas stillsamt med band och crew, plockmat och ett väl tilltaget barskåp. Precis som i Gävle står jag snart och babblar gamla gemensamma bekanta och rockmusik i största allmänhet med Sveriges finaste rockstjärna.

Fast den här gången pratar vi allra mest om föräldraskap, Stockholm, bilkörning och en massa annat som får stanna mellan oss. Om Thåström någon gång bestämmer sig för att låta sig intervjuas igen hoppas jag att det är mig han pratar med.

Det skulle bli en riktigt bra intervju, det är jag helt säker på.

Thåström i Karlstad

I går hade Thåström och hans band turnéavslutning på Nöjesfabriken i Karlstad. Och vilken avslutning det var. Jag trodde att jag visste ungefär vad jag hade att förvänta mig, vet ju hur de senare plattorna låter och har läst recensioner från turnén. Men konserten i går var något jag inte var förberedd på. Jag har sett honom live vid minst tjugo tillfällen genom åren och sällan har det varit lika bra som i går.

Om ens någonsin.

Jag trodde det skulle vara tillbakalutat, kanske aningen trött. Det hade varit helt ok det också. En trött Thåström är ändå bättre än det mesta man kan se på en svensk scen. Särskilt med ett såpass bra band som han har den här gången.

Men nej, det var inte trött. Det var helt f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t. Naturfenomenet Thåström är lika nervig i dag som någonsin tidigare, helt omöjlig att slita blicken från. Även i de allra lugnaste låtarna känns det som om han när som helst ska explodera sådär som bara han kan explodera. Tillbakalutat? Glöm det.

Publiken i Karlstad fick uppleva en stor jävla rockkonsert i går.

4/5 säger NWT.
5/5 säger Rogerts Blogg.

Bra saker händer i Stockholm i kväll

På tal om Dundertåget...

...Så gjorde ju jag en intervju med Strängen förra veckan för Dalarnas Tidningar. Läs den här
---
Dundertåget spelar i Västerås i kväll och i Borlänge i morgon. 16 april är det dags för Debaser Slussen, Stockholm. Se resten av Dundertågets turnéschema här

Plattor som inspirerat (del 6)

Vilka svenska plattor har inspirerat allra mest? Jag kollar läget med våra inhemska favoritartister. Den här gången är det Robert "Strängen" Dahlqvist (Dundertåget, ex-Hellacopters) som hyllar en blågul klassiker.



Pugh Rogefeldt & Rainrock
"Bolla och rulla"
(1974)

"Det är en riktigt grym platta med ett bra sväng. Det är en jävla spelglädje och otroligt bra ljud. Grym sång och bra låtar också. Det låter som om de har roligt när de lirar."

Andra som tipsat om skivor:
Tompa (Disfear, ex-At The Gates)
Anna Järvinen
Dregen (Backyard Babies)
Dadde (Asta Kask, Wolfbrigade)
Kenny Håkansson (ex-Hellacopters)

I senaste laget

Missade att Urrke ville att jag skulle tipsa om att Revolve spelar på Harry B James i kväll. Men jag kan ju i alla fall berätta att vi snackar om ett rockband som bildades i Uppsala 2003 men numera återfinns i Göteborg. Debutplattan "Burning Money" släpps på egna etiketten Sreaming Records inom kort. Releasefest 1 maj Henriksberg Göteborg.

www.myspace.com/revolveswe

Själv har jag stannat i radhuset i kväll. Vi fick besök av en vän som skulle plåta Vega för en årsredovisning på temat musik och musiklyssnande. På stereon: Ladytron. Som så många gånger förr när Vega har dansskorna på sig. Efter plåtningen åt vi middag och drack ett par flaskor vin. Sen åkte Jezz hem till södermalm och jag kom på att fan, jag skulle ju tipsa om Revolves spelning.
Sorry Urrke.

Men här är en länk till bandets MySpace-sida.
Igen.
www.myspace.com/revolveswe

Rumpa är hiphop, ögon är metal

Fick hem två ex av Språktidningen i dag. Tydligen har jag påbörjat en ny prenumeration innan jag avslutat den förra. Whatever. I tidningen kan jag i alla fall läsa att ett par konstnärer har räknat antalet omsjungna, synliga kroppsdelar i 10 000 låttexter.

Slutsats?

I blues sjunger man mest om händer, i rock och metal mest om ögon och i hiphop mest om rumpor.

Kolla konstnärerna Viegas och Wattenbergs sammanställning här

Veckans skivrecensioner

PJ Harvey & John Parish "A woman a man walked by" får 4 i DN och SvD, 3 i Aftonbladet och City men bara 2 av mig i Metro. Mer ska den inte ha. Tyvärr.
---
Ingen recensent i Stockholm tycks gilla BWO och deras album "Big Science". Skivan sågas i både SvD, DN, City och Metro. Men ute i landet uppskattas Bard och hans vänner betydligt mer. Skivan får en fyra både i UNT och Smålandsposten.
---
Miss Li "Dancing the whole way home" kan skryta med 4 i SvD och DN. 3 i City.
---
El Perro Del Mar "Love is not pop" får 5 i SvD, 4 DN, GP och City. 3 Metro.
---
Candlemass är poppis. "Death magic doom" hyllas i både DN och SvD. Kristianstadsbladet nöjer sig med att dela ut en trea.
---
Two White Horses splittrar kritikerna. 4 i SvD och 3 i DN men bara 2 i Metro.
---
Flo Rida "R.O.O.T.S" får skitbetyget 1 i City ("Usel stripklubbsrap") 4 i SvD, 2 i DN och 3 Metro. Vem ska vi lita på?
---
Annat det skrivs om: Prince "Lotusflower" (3 DN), Prince "MPLSound" (3 DN), Bria Valente "Elixir" (utgiven på Princes skivbolag, sågas stenhårt i DN), Lowood "Close to violence" (3 SvD), UGK "4 Life" (3 DN), Leonard Cohen "Live in London" (4 DN).

Graffiti i Smedjebacken