Dr Farm analyserar... Katrin Zytomierska

Konstnär: Natalia Fabia

Sist vi sågs avslöjade Dr Farm att Blondinbella är autistisk (läs här). Den här gången visar det sig att även bloggaren Katrin Zytomierska lider av en obehaglig personlighetsstörning. Det berättar den alltid lika insiktsfulla - och småberusade - Dr Farm när vi gör sällskap på en toalett, någonstans på Södermalm i Stockholm.

Hans Aspberger, James Parkinson och den totalt avpigmenterade killen Albin. Att diagnoser uppkallas efter personer är inget nytt, men hittills har svenska upphovsmän lyst med sin frånvaro. Det är därför en glädje för mig att få meddela att Yngwie Malmsteen nyligen släppts loss i världshälsoorganisationens diagnossystem. Mitt bland kluster-B diagnoserna i DSM-IV återfinns numer Malmsteens personlighetsstörning.

(Dr Farm rättar till stjärnorna på sina bröst och frågar om jag har en cigg. Med skakiga händer får jag fram en Marlboro ur ett kantstött paket. Samtidigt som hon tar emot cigaretten fortsätter hon tala.)

Malmsteens personlighetsstörning karakteriseras av att sätta stor ära i egen bristande respekt för andra människor samt av att genomgående strunta i sociala normer. Synonymt med diagnosen är även en besatthet av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans och perfektion, vilket motsägelsefullt kombineras med en tvångsmässig bärsärkagång i total smaklöshet … Har du eld eller?

(Jag sträcker fram en brinnande sticka mot henne. Hon tar ett djupt bloss och lutar sig tillbaka med rynkad panna. Jag tror hon blundar.)

För att få ytterligare insyn i Malmsteens personlighetsstörning kan man göra en djupstudie av Katrin Zytomierskas blogg. Yngwie visar upp sina guldrolexar, tar på sig en lila kråsskjorta och svänger obekymrat sin osannolika lekamen till det egenmyntade rock-konceptet Barock´n Roll; Katrin levererar gapiga beskrivningar av sin beiga, virkade klänning för 200 000, sina botoxingrepp, sin egen härlighet och sin nyligen laserbehandlade mutta. Då och då fäller hon även in små bilder på sitt eget förvånade fejs. Patologin är svidande uppenbar och det är på ett otvivelaktigt vis som Katrin förmedlar den Malmsteenska personlighetsstörningens symptomatiska paroll; jag är jävligt tät, jävligt vidrig och i det faktumet ligger jag själv och rullar runt som en glad gris. Det enda som kan behandla Malmsteens personlighetsstörning är att objektet drabbas av en rättmätig depression. Helst bör den sitta i livet ut.