Recension The Hives

Festen fortsätter där borta i Hultsfred men jag är hemma igen. Det räcker nu.
Facit: En himla massa artiklar och två riktigt bra konserter. Rage Against The Machine och The Hives var bäst av det jag såg. Helt klart. Vet inte om min recension av The Hives finns på Metros sida. Annars har ni den här nedan.

The Hives, Hawaii 21:00
Betyg: OOOO (fyra)

Under dagen ryktas det att Fagerstas stolthet ska åka limousine hela vägen till festivalen. Nu blev det inte så, men om något band skulle göra det så är det The Hives. Det är just den typen av storhetsvansinne – alltid med glimten i ögat – som gör att du, jag och hela Hultsfred älskar Howlin´ Pelle och hans mannar. Och det kommer vi fortsätta göra så länge de levererar lika fantastiska konserter som i kväll.
”Upp med händerna, det är ett rån”, gastar Pelle och genast åker tusentals händer upp i luften. Men vi skulle dansa, skrika och klappa händerna även utan uppmaningarna. Det är svårt att låta bli när låtlistan består av partybränsle som ”Main offender”, ”Walk idiot walk” och ”You got it all…wrong”.

Naturligtvis informerar frontmannen publiken om hur fantastiska The Hives är. Jo, det är faktiskt världens bästa band som står framför oss och vi ska känna oss hedrade över att de kommit för att spela deras enastående låtar för oss. Som vanligt alltså. Men han visar även prov på ödmjukhet när han säger att ”nu ska vi spela den bästa svenska rocklåten genom tiderna”. Istället för att bränna av ännu en egen låt får vi en knäckande version av The Hellacopters ”(Gotta get some action) Now”. En snygg kärleksförklaring till ett band som gör sin sista festivalsommar i år.
Strax därefter beskriver Howlin´Pelle hur jantelagen ligger i småsmulor framför scenen innan bandet gör en euforisk ”Return the favour”.
Man måste älska The Hives.