Får lite tid över och hinner med en del Säkert, Joel Alme och The Only Ones. Annika ”Säkert” Norlin är en märklig scenpersonlighet. Antagligen är hon nervös, vilket är förståeligt – det var trots allt bara nåt år sen hon debuterade med Säkert och nu står hon på Hultsfredsfestivalens allra största scen. Men samtidigt utstrålar hon en styrka som inte riktigt hänger ihop med de nervöst ryckiga rörelserna. Man vet inte var man har den där Annika Norlin. Men jag gillar henne. Så är det.
---
Ser de första tre låtarna på Joel Almes konsert och blir återigen överraskad av hur liten del av publiken som verkar intresserad av att lyssna på musik i år. Han är ju för fan årets mest hyllade svenska debutant, eller hur? Jag fattar inte alls vad folk håller på med på den här festivalen.
---
The Only Ones lockar några fler och Teaterladan är åtminstone halvfull. Men efter några låtar har jag tröttnat. Det ser inte kul ut alls det där. Får känslan av att jag står på en Finlandsfärja och kollar på Smokie. Dels på grund av hur gruppens slitna gubblook men också för att några dyngpackade gubbar från trakten letat sig hit och står och vrålar på sådant där jobbigt fyllevis. Sådär som man gör på Finlandsfärjor.
---
Senare: The Hives och Him.