måndag 30 juni 2008

Ensam i Sunne part I

(söndag den 29 juni 2008 klockan 21:00)

Värmeland du sköna har gett mig några fina dagar. Precis som den här delen av landet gjort många gånger förr. Lämnade hemmet utanför Stockholm i torsdags vid lunchtid och anlände till svärföräldrarnas hus utanför Väse framåt fem. Den här gången gick det snabbare än någonsin innan jag frågade mig ”fan, skulle man inte alltid bo så här?” Vi snackar alltså vischan. Nån kilometer till närmaste granne och sen ytterligare nån kilometer innan nästa hus dyker upp. Typ. Skog och fågelkvitter och allt känns så stort och bra och Vega älskar varenda sekund. Fast innerst inne vet jag ju att jag nog helst av allt vill bo där vi bor. Där finns också fågelkvitter och rådjur – men även saltsjöbanan som tar oss in till Stockholm på en kvart. Det känns fortfarande viktigt, att man fort kan ta sig in till Stockholm. Och att man lika fort kan dra därifrån igen.

Dagen därpå var det bröllop. Vigseln ägde rum på en udde vid Fryken. Väldigt vackert. Han, en amerikan i soldatuniform, och hon, Värmlandstösen, lovade varandra evig kärlek och det skålades i champagne innan det var dags för bröllopsmiddag och en sjuhelvetes fest.

Men nu väntar allvaret. Jag befinner mig i Sunne. Alldeles och helt jävla ensam i Sunne. En intensivkurs väntar i morgon bitti och jag ska tillbringa en himla massa timmar i den här pyttelilla staden de närmaste två veckorna. Halvläskigt men intressant. Bor i ett ganska litet rum med handfat. Toalett i korridoren. Ensam. Utlämnad.
Regnet öser ned här utanför mitt lilla fönster.

Sunne. Nu är det du och jag.
Hoppas vi kan bli vänner.

(söndag den 29 juni 2008 klockan 22:05)
Sunne, du är mindre än jag trodde. Har sett mig omkring och inser att du inte alls är den mellanstora stad jag väntat mig. Här finns, självklart, en staty som föreställer Selma Lagerlöf, Sibylla, pizzeria, ICA, Coop och en restaurang som serverar kinamat och pasta. Inte så mycket mer. I alla fall inte en kväll som denna, det vill säga söndag. Nu väntar den där Woody Allen-rullen jag just köpte hos den lokala filmuthyraren (”Bogart”) och en apelsinkrokant. Sedan sömn. Det är i morgon det börjar. Det stora allvaret. Nu ska Wirre ta körkort.

(måndag den 30 juni 2008 klockan 19:55)
Har just ätit middag på restaurangen som tycker det är en god idé att servera både kinamat, thai och pasta. Det var inte den godaste thaimiddag jag ätit.
Det är märkligt att vara i en så liten håla helt själv. Dagarna rullar på av sig själv med bilkörning och pluggande. Men frågan är hur jag påverkas av ytterligare sex kvällar i Sunne.

Fick panik i går när jag skulle lägga mig efter att ha sett en rätt usel Woody Allen-film (”Smalltime crooks”). Upptäckte att jag inte var ensam i sängen. En fästing hade bosatt sig nånstans mellan navel och kön. Inte bra. Fick jobbiga flashbacks till flatlöss (Uppsala 1995) och blodiglar (Sandviken för väldigt länge sedan). Jag fick inte bort den och började så smått hyperventilera.
Men till slut, i duschen, lossnade den, eller åtminstone större delen av den.
Fy fan.

Nu är det bara jag igen.
Jag å Sunne.

3 kommentarer:

anal elf kid sa...

Fästingar = ångest.
Men vad gör du i Sunne?
Broby?

Patrik Wirén sa...

Jag är här för en intensivkurs. Tänkte att det var dags att ta körkort. Dagarna flyger i väg med en jävla massa körlektioner och pluggande, men kvällarna... Det är väldigt lite aktivitet här i Sunne efter kl 18. Försökte få en öl i går vid kvart i tio men den enda som serverade var en trött pizzeria. Som har öppet till elva. Men men det är ju körkortet sokm räknas. Trots allt. Lämnar Sunne fredag eftermiddag, tillbaka måndagmorgon.

Kicks sa...

ja tänker oxå "fan att de inte bor här på vischan", varje gång jag träffar familjen eran. Jo, ja tänker givietvis så oxå annars när jag inte träffar er. kanske mer då...
kram!