torsdag 17 april 2008

Jag - en lögnare


Backstreet Boys

Jag verkar inte kunna undvika att ljuga när den där frågan dyker upp. Man har intervjuat någon som ett par dagar senare ska uppträda i Stockholm och samtalet börjar närma sig sitt slut. Det återstår egentligen bara att säga tack och hej. Men innan jag hinner lägga på luren kommer den där frågan. Den som nästan alltid får en lögn till svar. Senast var det när jag pratade med Brian från Backstreet Boys med anledning av deras konsert på Hovet i Stockholm i måndags.

Are you coming to the show?

Nej, det är klart att jag inte kommer på konserten. Jag gillar inte ens Backstreet Boys och vad som helst känns mer lockande än att trängas med skrikande småtjejer på Hovet. Men ändå hör jag mig själv säga, helt utan ironi eller tvekan i rösten: "Yeah, I'll be there."

Gör det mig till en dålig människa? Kanske.

4 kommentarer:

K sa...

hahahaha hade velat sett dej där... o det värsta, ja hade gladeligen följt med...

m sa...

Nej, det gör dig givetvis inte till en dålig människa. Det gör dig tvärtom till en socialt kompetent människa som vet när det är läge att artighetsljuga.
Jag säger som Magdalena Ribbing, det är den som ställer den obekväma frågan som har fel. Magdalena Ribbing har koll va.

Patrik Wirén sa...

Jo, du har rätt. Magdalena Ribbing har nog koll på det där.

Anonym sa...

haha ja det var kul. du på backstreet boys, ja det är ju som jag på juvelen. typ.