torsdag 3 april 2008

Semesterminne

Ibland (alltför sällan) kommer den bara över en. Den där insikten om att, shit, vilken tur jag haft ändå.

Jag står i en matvarubutik i Arguineguin, Gran Canaria. Mina varor har just passerat den uttråkade tjejen i kassan och jag ger henne mitt kort för att betala. Men någonting är fel. Tjejen tar tillbaka ett par av varorna, tittar på kvittot, skakar på huvudet medan hon säger några spanska fraser och börjar knappa in koder på sin kassaapparat. Anna står ett par meter bort, dottern sitter i en nyinköpt sulky.

Det är egentligen inget särskilt med den här stunden – även om vi råkar befinna oss på soliga Gran Canaria för en veckas semester. För egentligen är jag ju lite lätt grinig - gick upp fyra i morse och har inte ätit på säkert 8-9 timmar. Och tjejen i kassan är i akut behov av en charmkurs.

Ändå är just den här stunden magisk.

Jag ser på Vega och Anna och fylls plötsligt med insikten om att jag är så jävla glad över att de båda finns i mitt liv. På en sekund är världen en ny och bättre plats.

Ett ställe där man vill stanna så länge det bara går.

2 kommentarer:

saom sa...

Ah! Vardagslyckan i dess finaste form.

Anonym sa...

Instämmer!!!