Intervju med Nick Cave

Han gjorde inte mycket press inför vare sig "Dig Lazarus Dig" eller Sverigebesöket den här gången. Men jag fick en intervju i slutet av januari och skrev en artikel som publicerades i Metro i mars. Nick Cave var på strålande humör, långt ifrån den smådryge artisten jag hört om från andra skribenter. Här är våra 20 minuter, den oklippta versionen.

Ni har kickat ut pianot på nya plattan, var ni inspirerade av albumet med Grinderman?
Kanske. Men i Bad Seeds har vi ett ständigt pågående projekt, nämligen att hålla bandet vid liv. Vi har gjort många plattor och har hållit på många år och behöver hålla bandet vid liv. Ett sätt att göra det är att förändra sättet vi spelar musik. Vi funderade över vilket instrument som definierat bandet de senaste tio åren och det är pianot. Så vi tänkte att om vi tog bort det skulle skivan låta annorlunda. Och det gjorde den.

Spelade du mer gitarr den här gången?
Nej. Mycket är Warren. Han spelar allt mer lead medan Mick spelar mycket akustiskt.

Och det är mycket akustiska gitarrer på skivan...
Jag ville göra en akustisk skiva, det var tanken innan vi gick in i studion. Jag ville att den skulle vara baserad på akustiska instrument: gitarr, trummor och bas. Det var grunden. Över det lade vi mäktiga dissonanta elektriska saker. Jag ville att den skulle ha en lätthet över sig, att den inte skulle låta som en tung rockplatta. Jag ville ha luft, rörelse och ljushet. Och det har den.

Jag läste att du ville göra skivan som "Henry's dream" aldrig blev....
Ja, det är en idé som jag haft länge. Henrys dream-plattan var tänkt att vara annorlunda. Jag levde i Brasilien och på gatorna finns gatumusikanter och det var en som jobbade nära mig som hade en fucked up-akustisk gitarr. Han satt på gatan, jag tror den bara hade tre strängar kvar, och han hamrade på den och skapade den mest våldsamma musiken du kan tänka dig. Trots att det bara var en akustisk gitarr. Det var häftigt och jag ville göra det med henrys dream: göra en extremt våldsam, aggressiv och akustisk platta.

Det ÄR en ganska våldsam platta...
Jo, men problemet är att vi tog in en producent, som hade helt annorlunda idéer än oss och försökte göra den till en elektrisk rockplatta. Vi hade stora problem i studion. Det var en sådan katastrof att vi svor att aldrig använda en producent igen. Men skivbolaget tjatade om att vi skulle testa, så vi använde honom. Men det var ärligt talat en mardröm.

Kanske gillar jag skivan mer än du.
Det är en bra skiva, men det är ett annorlunda album än jag ville skapa. Väldigt annorlunda. En låt som "Papa wont leave you Henry" var skapad som en akustisk låt som skulle spelas våldsamt på akustiska instrument. Men på skivan har den en sorts rullande boogie-ljud, vilket är totalt anorlunda mot vad jag hade tänkt mig. Det är en bra låt, men det var inte vad jag hade i huvudet. Dig lazarus är inte heller den skiva jag ville göra, men det som är bra med den är att den inte låter som förra skivan med Bad Seeds. Det är en väldigt annorlunda platta.

Började du skriva låtarna redan när du jobbade med Grinderman?
Nej. Jag brukar göra en sak i taget.

Stämmer det att du går till ditt kontor varje morgon och skriver på kontorstid?
Det stämmer. Även om jag jobbar längre än vanliga kontorstider.

Och det funkar för dig?
Jag har alltid gjort på det sättet, så lång tillbaka jag kan minnas. När jag flyttat in på ett nytt ställe är min första tanke att sätta mig vid skrivbordet. Skrivbordet har alltid varit viktigt för mig. Och att gå till samma ställe för att skriva. Jag vet inte varför, men det är enklast så för mig. Vissa människor kan skriva på turné, på flygplan eller i barer, men jag behöver vara någonstans där jag är ensam för att kunna koncentrera mig.

Många ger sig in i rockvärlden för att slippa gå upp på morgonen och gå till ett kontor.
Jag känner mig bekväm på kontoret. När jag kommer dit andas jag en lättnad.

Kommer du till Sverige den här gången?
Ja. Låt mig titta i min kalender... Jo, vi kommer till Stockholm 17 maj. Jag vet inte om jag borde säga det, men… Jag är extremt sugen på att spela de nya låtarna live. Jag vet inte om jag fortfarande är lika sugen när jag kommer till sthlm, men….

Blir det svårare att utmana sig själv för varje album? Ni har trots allt gjort 14 skivor.
Vi är inne i en väldigt bra och spännande tid just nu. Mycket ny musik skapas och vi har många idéer. Det känns som om bandet är mer öppet för influenser utifrån. The bad seeds har alltid varit avskärmade och har inte kunnat realteras till någonting annat. Det var bara ett sound vi hade, som ibland var hippt och andra gånger var helt ute. På senare tid, med de senaste skivorna och med grindermanskivan, har vi öppnat upp oss en aning för andra influenser På ett sätt kan jag höra mer av våra tidiga influenser på senaste skivan än jag gjort på våra tidigare skivor. Den låter inte som birthday party eller tidiga bad seeds, men man växer upp med all möjlig musik och lyssnar på allt möjligt och jag tror, även om det inte var medvetet, att en del av den musiken har smugit sig in på skivan. Det är grymt. Det känns väldigt hälsosamt.

Man tittar kanske bakåt mer när man blir äldre och återupptäcker sådant man gillade som ung?
Jag kommer från punken som innebar att man förkastade mycket. Vi var väldigt trångsynta. Nu har vi förmågan att vara lite mer vidsynta och använda referenser från alla möjliga håll: jazz, engelsk progressiv musik, eller vad som helst.

Blir du inspirerad av det som sker i världen, sånt man läser i tidningen?
Jag försöker undvika allt sånt så mycket jag kan. Att undvika dagens ämnen så mycket jag kan. Även om jag är bekymrad över saker och vet vad som händer i världen. Jag tycker inte jag är särskilt bra på att skriva låtar om sådana saker. Jag är inte en sångare som kan tala för folket. Vissa är väldigt bra på det, men min röst har alltid varit mer personlig.

Och det upptäckte du tidigt?
Det som alltid attraherade mig var folk som var väldigt individuella, ensamma. Det var sådana människor som inspirerade mig. De som rörde sig motströms.

Det är en svårare väg att ta.
Det är också svårt efter en tid att konstant jaga det som är på gång i världen, vad som är moderiktigt och vad som sker i musikvärlden. Många har slutat på ett förskräckligt sätt för att de aldrig varit sig själva. De har bara varit en reflektion av vad som sker i världen. Jag ville aldrig vara på det viset.