2009 började (helt självklart) med en sån där bedövande trötthet som jag känt varenda nyårsdag sedan jag fyllde 14.
Dagen efter.
Men den där skaldjursplatån var rätt fantastisk och drinkarna och champagnen i världsklass. Det är sådant man säger till sig själv, upprepar som ett mantra, när huvudvärken är som värst. På kvällen 1 januari fick vi besök från USA. En dam från SF med en väldig massa tatueringar (bland annat en smörgås) bodde i gästrummet i radhuset ett par nätter. Jag spelade Hello Saferides ”San Francisco” för henne, men jag tror inte att hon riktigt lyssnade.
Tidigt i går morse åkte hon hem. Vi andra åkte till mitt föräldrahem i Lövstalöt utanför Uppsala för att fira en fjärde (!) julafton. Sen åkte vi skridskor.
Och det ser ut att bli mycket tid på isen framöver.
Under helgen har jag fått samtal både från hårdrockstrummisen i stan och författaren i Fiskis. Båda vill ut och åka skridskor.
Jag anar en trend.
If you can’t beat them – join them, som min fästmö brukar säga.
2009 är det skridskor som gäller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Smörgåstatuering känns ju hur spännande som helst. Och gott.
Ja och det är ett bett taget i mackan. Grymt. Och så har hon en köttbit också. Stek.
Att skridskor är det nya svarta visste vi väl redan...
Count me in, jag har ju nya rör.
För faen, klart Härmapan ska med. Men då får du ju bege dig hemåt först. Ska nog kolla med Härmapans make om han vill ut på isen i helgen. Dä blir bra dä.
Japp, Långsjön söndag eftermiddag. Varm choklad och ostmackor efter åket.
Skicka en kommentar