Fler recensioner från WoW

Ytterligare två recensioner levererades till Metro i fredags….

Laakso
Linné
OO (två)

Jag önskar att hela spelningen hade varit lika engagerande som ”High drama”. Det är i den som tjejerna längst fram sjunger ”Yes yes Markus come to me” till Markus Krunegård så högt de någonsin kan. En stund senare ligger frontmannen över trummorna.
En värdig avslutning på en grym låt.
Dessvärre är resten av spelningen, med producenten Jari Haapalainen på gitarr, en rejält ojämn historia.
Patrik Wirén


Antony & The Johnsons med Göteborgs Symfoniker
Flamingo
OOO (tre)

Ibland blir det lite för mycket även för mig.
Uppbackad av allvarsamma symfoniker tillåts det pretentiösa anslaget, som alltid finns närvarande hos denne unike sångare, blomma ut lite väl mycket. Men efter en svindlande vacker ”Cripple and the starfish” är jag tvungen att kapitulera. Bara Antony kan trollbinda en rastlös festivalpublik med musik som låter hämtad från de finkulturella salongerna.
Patrik Wirén

"Arrangemangen borde ha lyft Antony och låtarna högre upp mot kvällshimlen." (SvD)
"Sorgsen stämma i fel miljö." (Aftonbladet)
"Antony med hjärtat i handen." (GP)