Glasvegas på WoW - recension

Glasvegas gjorde ett bra gig i Gbg i fredags.
Jag gav konserten en finfin fyra i betyg i Metro. Hittar inte recensionen på nätet, så jag kör lite copy + paste istället.

Glasvegas, Azalea

”What the fuck can I say?”
James Allan – för dagen med blått och rött nagellack – har just bevittnat hur publiken exploderat till tonerna av ”Geraldine”. Nu skakar sångaren lyckligt på huvudet medan han bedyrar oss sin kärlek.

Det är en tämligen ömsesidig kärlekshistoria, den mellan Glasvegas och den svenska publiken.

Och visst känns det helt orimligt att debutalbumet släpptes så sent som förra året? Låtarna är redan tidlösa rockklassiker, som om de funnits där sedan ordet överhuvudtaget uppfanns. Den här kvällen är ljudet långtifrån lika klockrent som låtmaterialet (lite mer volym hade inte skadat), men det överskuggas snart av bandets självklara pondus.

När James Allan samlat sig är det dags för nästa tidlösa klassiker. ”Daddy’s gone” får publiken att återigen explodera.
Patrik Wirén

”Vi kommer att bli större än U2” - Intervju med bandet i Aftonbladet.