Hemma igen efter några dagar i Värmland.
I postlådan väntar bland annat debuten från
Jello Biafras nya band och veckans NVP med min krönika om verklighetens folk.
Öppnar datorn och ser att en kvinna i Älta skrivit ett snällt mejl.
"Hej Patrik, En alldeles vanlig dag satt jag, en kolosalt vanlig ältabo, vid sitt köksbord och svor över det, som vanligt, trista oktobervädret. "Våga vägra jobbet en stund till" tänkte jag och lusläste för ovanlighetens skull NVP och tog en kopp kaffe till (och dagens andra snus trots det ovanliga i att kvinnor i Älta snusar och särskilt på morgonen).
Framme vid krönikan stannar jag till och blir lite sådär fånigt glad. Du skrev om Göran Hägglunds och Linda Skugges märkliga uttalanden om hur vanliga personer i Sverige är, åtminstone i deras ögon som uppenbarligen inte tagit sig utanför sina fyrkanter på ett bra tag.
Kanonbra skrivet och verkligen träffande. Kände mig precis så påhoppad som du trodde vi vanliga dödliga skulle göra när jag läste vad de hade sagt. Nu blir det NVP:s krönika lite oftare i fortsättningen och jag hoppas du skriver där igen någon gång!
Tack för att du piggade upp min trista onsdagmorgon. Och träffar du Linda Skugge så vet jag vad genusperspektiv betyder, trots bristen på högskolepoäng och det faktum att det i min plånbok ligger en rabattcheck från ICA:)."Läs krönikan här
1 kommentar:
Precis sådär kände jag när jag hörde Hägglunds prat om dom vanliga, men jag kunde såklart inte uttrycka det. Nu slipper jag famla efter ord när det kommer upp nästa gång.
Tack!
Skicka en kommentar