Judas Priest!

I dag skriver I Förbund Med Omoralen om hur en gemensam vän får ett samtal om kommande plattan med Judas Priest.

Skivbolagsrepresentant: Ni får lyssna på nya Priest-plattan via telefon om ni vill?
Close-Up-kollega som vill vara anonym: Telefon?! En dubbel-cd? Konceptplatta? Via telefon?! Skojar du?
Skivbolagsrepresentant: Nej... Eller vi skulle kunna skicka ett vattenmärkt exemplar till vårt svenska kontor, så får ni gå dit och lyssna?
Close-Up-kollega som vill vara anonym: Jo, men det är fortfarande en dubbel-cd utformad som en konceptplatta. Lite svårt att få en bild när man sitter vid ett konferensbord och lyssnar en gång. Jag sitter som på nålar för att få höra den.
Skivbolagsrepresentant: Jaha, men det är de enda alternativen.
Close-Up-kollega som vill vara anonym: Skulle det hjälpa om jag tar av mig tröjan och plåtar min Priest-tatuering tillsammans med en tidning där bandet är på omslaget?
Skivbolagsrepresentant: Kanske...

(Klick.)

Ville Valo med dildo

Ibland när artister uppträder händer det att folk skickar upp saker på scenen. En av de mer udda gåvorna var när någon i Tilburg skickade upp en vibrerande dildo under HIMs spelning. Det finns uppenbarligen många sätt att visa sin uppskattning på.

Jag snackade med Ville Valo från HIM förra veckan och passade på att fråga om incidenten i Tilburg.

Är det vanligt att du får dildos uppkastat på scenen under era konserter?
Nej, det var första gången. Jag var på turné och läste inte tidningarna, men tydligen trodde några finska tidningar att jag slutligen blivit helt galen. De trodde jag hade tagit med min egen dildo till spelningen och att det var en del av konserten. Den vibrerade och jag mindes hur gitarristen Dave Navarro från Jane's Addiction sa att han spelade in en del av rundgångarna på "Nothing's shocking" med hjälp av en dildo. Men det fungerade inte alls när jag försökte. det hände ingenting.

Vad brukar folk slänga upp på scenen?
Skivor, cigaretter, kläder, böcker... Jag tar med mig alla böcker hem. Och mycket av kläderna använder jag. Jag köper inte kläder längre, folk slänger det på mig. Om plagget passar mig kommer jag att bära det.

HIM i Tiburg:

Lou + J = Sant

Dinosaur Jr

Det märkligaste med konsertveckan i Stockholm är att 2/3 av Dinosaur Jr är i stan, nästan samtidigt. På torsdag är J Mascis på Debaser Slussen med Witch och dagen därpå är det dags för lo-fi med Lou Barlows Sebadoh på Debaser Medis.

Är det i själva verket så att de forna antagonisterna är så förtjusta i varandra att de planerar sina turnéplaner för att kunna vara nära varandra? När jag snackade med Lou i samband med Dinosaur Jr's återförening för några år sen var han i alla fall glad över att spela med J igen.

Jag antar att det är lite trevligare att turnera i dag jämfört med under åttiotalet?
Ja, det är mycket bättre. Framförallt har vi egna rum nuförtiden vilket känns helt fantastiskt.

Men ni kommer överens?
Visst gör vi det.

Har ni snackat igenom anledningarna till att du lämnade bandet?
Nej, inte direkt. Vi behöver inte det. J och jag kommunicerar bra musikaliskt och det räcker för mig. Jag har alltid vetat vad han vill. Det kommer nog att dröja ett bra tag, om vi någonsin blir riktigt bra vänner. Men å andra sidan har vi aldrig varit särskilt nära kompisar. Fast jag gillar honom, han är en kul snubbe och vi hänger ihop hela tiden. Med tanke på vår bakgrund är jag tacksam över att vi lirar ihop igen. Jag gillar människorna jag har omkring mig.

Knarkande kändisar

I dag skrivs det om hur en känd tv-profil är anhållen för narkotikabrott. Kvinnan har hamnat på spaningsbilder när hon köper kokain och enligt Expressen finns det misstankar om att hon sålt vidare till vänner och bekanta.

Det fanns en tid då kändisar kom undan med sånt. Nu tar det nån timme och sen spekuleras det i olika namn på forum och bloggar och snart har man enats om vem det är som döljer sig bakom suddiga bilder. Den här gången verkar alla överens om att det är Sanna Bråding som är den skyldiga. Jag vet inte om det stämmer.

Men jag kan konstatera att det var lättare att vara knarkande kändis förr.

Bunny Rabbit

Luger meddelar att Bunny Rabbit (US) kommer till Sverige!

21 maj - Malmö, Inkonst
26 maj - Stockholm, Kägelbanan (Caféteatern)
27 maj - Göteborg, Kulturhuset Underjorden

Brooklynska Bunny Rabbit tänder eld på dansgolven och är inget för svagsinta. New Yorkskan rappar rått om sex utan att hålla igen. På hemmaplan har hon skapat kaos på Brooklyns undergroundklubbar, men nu har hon för första gången tagit sig över till Europa. Debutskivan heter ”Lovers and Crypts” och osar mycket hip-hop, men även punk och inte minst electro. Ett misch-masch av olika genrer toppad med Bunnys obscena rap. Live uppträder hon med sin producent och beatskapare Black Cracker, som även har producerat och turnerat med CocoRosie.

"The record oozes with slow grinding melodies, charming obscenities and homespun beats ready-made for dance club demolition." - CMJ

Lyssna här

Ännu mera Paul!

"Peace" - ett konstverk

Wentworth Gallery, King of Prussia i Pennsylvania USA, slår till med en utställning av rockikonen Paul Stanley från Kiss. 25-26 juli är datumen som gäller.

I en intervju med ABC7.com ger Paul ännu ett insiktsfullt citat gällande sin "konst".
"I love color and somebody was describing my work and said to me, 'You know, you're fearless with color,' and I said, 'What's there to be afraid of?' You know — it's color!"

Vilket svenskt galleri blir först med att presentera denne gigants verk?

Entombed på Klubben

I lördags spelade Entombed i Stockholm. Jag var inte där, tyvärr. Det var trots allt inte mer än 4 månader sen jag såg bandet sist (i Uppsala) och jag överdriver inte när jag säger att jag sett gruppen typ 60 gånger. Så den här gången stod jag över. Trots att världens bästa Olle Dahlstedt (ex-Misery Loves Co) återfinns bakom trummorna.

Men det var säkert en bra kväll, precis som min vän I Förbund med Omoralen skriver:

Såg Entombed på Klubben igår. Otroligt stabilt, pålitligt och hjärtligt. Inga divalater, inga försök att spela tuffare än de är - de bara kliver ut på scenen och plöjer. Ett av landets bästa liveband, med en av våra allra mest sympatiska och naturligt respektingivande frontmän i L-G Petrov.

Nästa gång Entombed är i stan är jag där. Såklart.

Konsertveckan i Stockholm

Måndag:
Tindersticks. Debaser Medis
Willie Nelson, Berns
Onsdag:
Boris, Kägelbanan
Torsdag:
Witch, Debaser Slussen
Fredag:
Fingerspitzengefühl och Sonic Ritual, Tantogården
Sebadoh, Debaser Medis
Asta Kask, Kafé 44

Festival!

Det råder fullständig festivalyra bland mina worddokument för närvarande. Bortsett från ett par skivrecensioner och en kort intervju med regissören Tomas Alfredson, med anledning av "Låt den rätte komma in", har varenda textrad jag skrivit på sistone handlat om sommarens festivaler. Trots att almanackan påstår att det bara är april.

Och jag måste medge att jag fortfarande, efter alla dessa år, fortfarande dras med i den där masspsykosen. Fastän jag vet så väl att det skitjobbigt att vara på festival. Men det har man liksom glömt när man sitter och bläddrar bland festivalprogrammen.

"Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot". Som Thomas Öberg sjöng i Bob Hund en gång.

Festivalsommaren kom i alla fall ovanligt tidigt i år.

Ministry med Burton C Bell?

Ministry är ute på avskedsturné. Jag och ett gäng kompisar ska se bandet i Oslo i början av juni. Vi var peppade som fan. Tills det började komma in märkliga rapporter från USA... Snälla, säg att Burton C Bell från Fear Factory INTE följer med bandet till Europa. Snubben har dykt upp på spelningarna i USA och tagit Als plats vid mikrofonen. Herregud, jag har inte köpt resa och hotell till Oslo för att höra Burton C Bell sjunga Ministrys klassiker. Detta är vansinne.
Pengarna tillbaka!

-------------------------

Läser att PitchShifter spelar på Rabarockfestivalen i Estland 13-14 juni. Det var fan inte i går. Undrar hur de låter 2008? Andra som lirar på festivalen är The Fall och Sparks. Och Helloween. Lite märklig blandning va?

Nostalgi

Misery Loves Co var dagens MySpace-band på Joyzine i veckan.
Så här skrev Mikael Mjörnberg i onsdags:

"De är många år sedan det här Uppsalagänget sa adjö med svulstiga industrieposet ”Your vision was never mine to share” och medlemmarna har bland annat gått vidare till framgångsrika skribentkarriärer hos Metro och som elektronikrattare åt In Flames, men det är aldrig försent att puffa för vad de en gång gjorde. Tungt, depressivt och med en melodikänsla få förunnade bjöd Misery Loves Co. världen på ett par utmärkta plattor. No Exit, som här finns som livevideo från Wolverhampton, kan vara karriärens starkaste kort."

"Framgångsrik skribentkarriär". Jo, man tackar.

Sidan de syftar på har skapats av Max, ett Misery Loves Co-fan från Kanada. Han har bland annat lyckats på tag på en liveinspelning från wolverhampton som jag inte sett tidigare.

Kolla sidan här

Dagens citat

"Jag har skulder på 1,7 miljoner, så jag kan inte använda konton eller så där. Jag får bara svarta pengar."

Ken Ring i senaste numret av Bon där tio kreativa svenskar pratar privatekonomi.

Opålitliga J Mascis

1 maj kommer Witch till Debaser Slussen. En kompis såg bandet på festival i Holland förra helgen och påstår att det är det bästa han sett. Visserligen säger han ganska ofta att saker är det bästa han någonsin har sett. Men den här gången vill jag gärna tro honom. J Mascis på trummor - bara en sån sak.

Dessvärre är det knepigt att få till en intervju med herr Mascis. Till en början sa han att "jomenvisst, klart jag gör lite telefonare inför turnén" och skivbolaget satte ett tiotal tider för snack med diverse medier.

Han sumpade allihop. Såklart. Så nu har bolaget bestämt sig för att det nog inte är någon idé att bestämma nåt med J Mascis.

Men på torsdag är han i Stockholm.
Det kan bli hur bra som helst.

Silverbullit!

Det var väldigt länge sen jag var i Göteborg. Kan det ha varit när jag intervjuade At The Gates för den där dvd:n? Jag tror det. Shit, det var säkert två år sen. Men i augusti tror jag nästan det är dags att återvända till de där kvarteren jag bodde i för en evighet sen.

Way Out West börjar utvecklas till en festival som är lite för bra för att missa. Sedan tidigare vet vi att Broder Daniel gör en minneskonsert till Anders Göthberg, att Nick Cave kommer dit med Grinderman och att Lightspeed Champion, Sonic Youth, Sigur Ros, Flaming Lips, Håkan Hellström och National finns på plats. Som om inte det räckte. Men nu är det klart att Silverbullit är bokade också. Silverbullit! Det var en evighet sen sist.

Du och jag Göteborg, du och jag.

Paul målar!

Ett exempel på Paul Stanleys "abstrakta konst".

När Paul Stanley från Kiss inte spelar gamla favoriter från 70-talet så målar han tavlor. Ibland ställer han ut sina tavlor och då betalar folk jättemycket pengar för att ta hem målningarna till sig. Jag tycker det är lite overkligt. Okej, det är Paul Stanley som hållit i penseln men.... Äsch, jag ska inte dissa. Det är väl jättekul att Paul Stanley målar? För se vilka fina färger han använder! Och vilka spännande motiv!

Själv beskriver han sin "konst" så här i Panorama Magazine:

"It's very personal, stream-of-consciousness, fly by the seat of my pants stuff. I compare it to going on a trip without a map. I like abstract art because it appeals to people on an emotional rather than analytical level."

Cancan-dans på bardisk

Musikbranschen är i kris. Artisterna säljer skitlite plattor och skivbolagen kickar folk till höger och vänster. Då är det tur att det finns arbetsgivare som kan plocka upp alla dessa människor som säkert gärna vill vara kvar i underhållningsbranschen på ett eller annat sätt.
Som "sheriffen" i Gävle.

Den här annonsen finns på AMS just nu.

Cowboy/Cowgirl (servis/bar)

Church Street Saloon
Publicerad: 2008-04-17, Annons-ID: 1317177
Gävle (Kommuninformation), 1 plats
Sista ansökningsdag: 2008-04-30

Howdy!!

Är Du en glad person som gillar att träffa nya människor?
Är "serviceminded" en bra beskrivning på Dig?
Gillar Du sovmorgon?
Tycker Du om "fart och fläkt"?
Gör stress Dig mer fokuserad på arbetsuppgiften?

Om Du ärligt kan svara ja på dessa frågor, så tycker jag att du skall fortsätta att läsa denna annons. Vem vet, detta kanske är den chans Du väntat på!

Church Street Saloon söker en glad och utåtriktad person med tidigare erfarenhet från restaurang eller liknande arbetsuppgifter. Inget krav på restaurangutbildning utan hellre praktik än teori. Du kommer att ingå i ett glatt gäng på cirka tjugo st. som sätter gästen i centrum och lämnar sitt dåliga humör hemma.
I arbetsuppgifterna ligger allt inom restaurang förekommande men i huvudsak servering samt bar. Church Street Saloon tillhandahåller en intern utbildning som ger Dig en stadig grund att stå på, så att du lättare kan utvecklas som människa och medarbetare.
Då vi i Saloonen har valt att ha en personligare och "busigare" relation till våra gäster (i stället för strikt och tråkigt) sätter vi stor vikt vid att Du som person älskar att umgås med människor och inte är rädd för att bjuda till.
Arbetet är på kvällstid och följer ett fast rullande shema där man i genomsnitt arbetar trettio timmar per vecka. Vi följer hotell och restaurangs avtal och normer.
Är Du redo att prova vingarna och ge Dig en chans att prova ett roligt och fartfyllt yrke inom ett spännande koncept, tveka inte utan skicka in en ansökan till oss.

Vid frågor ring Sheriffen 0733/126214

Eftersom vi vid varje rekryterings tillfälle blir överöst med ansökningar betänk följande:
Du skall ha minst ett års erfarenhet av servering med mat och alkohol.
Du arbetar kväll och helg, glöm pendlande med buss och tåg..
Det ingår även i arbetsuppgifterna en enklare cancan dans uppförd på våran bardisk..
Du skall behärska det svenska språket i tal och skrift.
Kollektiv avtalet är det enda som förekommer....

Alla personer som fortfarande är intresserad och uppfyller dessa krav kallar vi till intervju, förutsatt att ni mailar en skriftlig ansökan med foto...

maila ansökan med foto till sheriffen@churchstreetsaloon.se

Jo, jag tror att det är på allvar. Det är en mycket otäck värld där ute.

Hyllad Alme

Joel Alme "The gueen's corner"

Debutanten Joel Alme, som annars spelar bas i rätt mediokra Hästpojken, har gjort skivan jag spelat mest (och helst) av veckans releaser. Trots The Black Angels. Det lustiga är att alla recensenter verkar tycka om skivan precis lika mycket.

Jag satte en 4:a i Metro.
I övrigt har det sett ut så här: Sonic - 9/10, DN - 4/5, Nöjesguiden - 6/6 ("Årets bästa svenska skiva") City - 4/5, Aftonbladet - 4/5.

Det känns nog ganska bra att heta Joel Alme i dessa dagar.

Fingertoppskänsla

Fingerspitzengefühl har lagt upp två nya låtar på sin MySpace-sida, "Express death" och "Pyramids". Det låter så jävla apcoolt. "Express death" måste vara bästa låten de här stockholmarna spelat in. Fedt som de säger i Danmark. Så vad väntar du på? Ladda ner låtarna nuuuuu!

Och förresten, mr skivbolagsdirektör, om du läser det här - se till att kontraktera det här bandet omedelbart bums.

I'm sleeping my day away

Johan Hellsten på Sonic är aningen skeptisk till The Black Angels nya platta. Åtminstone i början av recensionen. Han skriver att skivan får honom att somna varenda gång han försöker lyssna på den. Och visst kan jag förstå honom. Det är ju så med den typen av malande psykedelia. Det är inte amfetamin som serveras precis.

Fat han kallar det också "mästerligt genomförd Velvet Underground-influerad malande psykedelia, som hamnar någonstans mellan Spacemen 3 och Spiritualized, och ibland ganska nära nyare band som Black Rebel Motorcycle Club och Wooden Shjips."

Och avslutningen är mer positiv än betyget (6/10) antyder:
"... jag är övertygad om att bandet i sin liveinkarnation, som sägs inkludera filmprojektioner, en vägg av ljud och tretimmarsspelningar, skulle kunna pigga upp mig lika mycket som monotonimästarna Spiritualized har lyckats med tidigare. "

Vi tycker nog ganska lika, jag och Johan.

Flumrock!

I går släpptes Texasbandet The Black Angels andra platta, "Directions to see a ghost". Själva kallar de sin musik hypno-drone'n'roll. Det betyder ungefär hypnotisk och psykedelisk monotoni med depprock-känsla.

Fast egentligen beskriver medlemmarna bäst hur bandet låter när de listar sina förebilder:
The Velvet Underground, Red Crayola, 13th Floor Elevators, Brian Jonestown Massacre, The Warlocks, BRMC, The Pink Floyd, Jesus & Mary Chain, Clinic, Verve, Spacemen 3, Suicide, Joy Division, Syd Barrett, The Stooges, Bob Dylan, The Doors, The Beatles, LOVE , The Raveonettes.

Fina förebilder = fin musik. Åtminstone när det gäller The Black Angels.
Lyssna på bandets MySpace-sida

Be Your Own Pet!

Inte sedan Deltagänget har en food fight känts lika lockande.

Heltfelrättsnettheltfelrättsnett

Det var en fin dag i går. Min lilla familj tillbringade en del av dagen på Mornington där vi åt en grym brunch (stans bästa enligt Nöjesguiden). Vega tyckte mest om "kaka" och smoothies. Jag blev förtjust i nudelsalladen. Efteråt sken den där underbara, saknade solen på oss när vi promenerade genom staden. Det var en vacker dag.

Men det var också en högst märklig dag. I tunnelbanevagnen får jag syn på en av snubbarna i Meshuggah på en reklamtavla. Han poserar framför sitt hus, säger att han har skapat sitt personliga hem. Fast man ser inte mycket av hans hem. Ingenting faktiskt. Persiennerna är nerdragna och på tomten verkar det inte ha skapats särskilt mycket överhuvudtaget. Inga växter. Ingenting.

Men där står han, gitarristen i Meshuggah, och poserar med gitarren i sin trädgård.
Mycket surrealistiskt.

Louder! Louder! Louder!

"The essence of rock 'n' roll is loud music. How the hell can we be expected to enjoy ourselves if we’ve got to turn it down?"

Lemmy (Motörhead) tycker inte om decibelmätare.
Läs hela artikeln om hur EU:s nya lagar kräver tystare musiker - Times Online.

Jag tycker det är fint att vi försöker ta hand om varandra och gillar att vi med lagar skyddar människor från att göra sig illa. So far so good. Men den här volymhetsen vad gäller rockkonserter har gått överstyr. Decibelmätarna har redan sabbat alldeles för många konserter. Lägg ned de här dumheterna. Nu!

Head Off!

I Nöjesguidens majnummer tycker jag till om nya Hellcopters.
Kolla min recension här

Mellanmål

Bloggläsarna är rastlösa filurer. Det har man ju förstått. Precis som när skivbolaget ville släppa ep´s/maxi´s/miniplattor med remixer och liveversioner i tid och otid "för att publiken inte ska glömma bort er" så kräver bloggläsarna nya inlägg vareviga dag. Annars drar de hjärtlöst vidare.

Så vad skriver man då när inspirationen tryter? Jo, man talar om för er, läsarna, vilka 15 skivor som varit bäst hittills 2008. Se detta inlägg som en ep med två livelåtar + en remix av någon cool dj. I väntan på nästa fullängdare.

Håkan Hellström ”För sent för edelweiss”
Hercules And Love Affair ”Hercules and love affair”
Be Your Own Pet ”Get awkward”
Duffy ”Rockferry”
Nick Cave ”Dig, Lazarus, dig”
Lykke Li ”Youth novels”
Merz ”Moi et mon camion”
The Hellacopters ”Head off”
Ane Brun ”Changing of the seasons”
Lightspeed Champion ”Falling off the lavender bridge”
Foxy Shazam ”Introducing”
Hot Chip ”Made in the dark”
Disfear ”Live the storm”
Jucifer ”L’autrichienne”
The Witch ”Paralyzed”

Bigfoot lever!

Glenn Benton (han som gjorde sig ett namn genom att bränna in ett upp-och-nedvänt-kors i pannan för 15 år sen) från death metal-gänget Deicide har sett Bigfoot. För engelska Terrorizer berättar han om en märklig afton i en skog i Florida.

"I see this big fuckin' thing lurched down on the side of the road... It's this big grey thing... it fuckin' clears the road in one fuckin' leap, 'ROOOOAHHR!' then into the woods."

Glen berättar hur han följde efter den galet stora varelsen i sin jeep.

"This thing's snapping down trees left and right. All around was a smell like the inside of a dumpster... This thing looked like a primate of some sort. Fuckin' huge eyes, but like part-orangutan and part-chimp."

Frågan är vem du helst skulle möta i en mörk skog - Glenn Benton eller Bigfoot?

Nedan, en gammal film som påstås föreställa Bigfoot.

Hatade emokids

Den senaste tiden har varit tuff för emokidsen i Mexiko. Det började med att tre emokids atttackerades för någon månad sedan i Mexico City och efter det har våldet spridit sig till andra ställen i landet. Vilka som står bakom attackerna är oklart, men att det finns många som hatar emo är uppenbart.

Fan jag gillar inte heller emo.

Mest för att musiken till 99% är så otroligt fantasilös, utslätad och radioanpassad. Och jag är inte ensam om att ha svårt att förstå. Punkarna hatar skiten, hårdrockarna hatar skiten och den "vanliga" svennebanan-människan hatar garanterat skiten också.

Mtv åkte till Mexiko - se inslaget nedan - för att kolla läget och det lutar åt att det inte alls är emokidsen uppenbart kassa musiksmak som gjort folk upprörda. Istället handlar det om den vanliga gamla korkade homofobin som aldrig verkar lägga sig och dö. Samma gamla visa, om än med nya namn. Pojke sminkar sig, har svårt att bestämma sig för om han gillar killar eller tjejer och är sådär skära-sig-i-handleden-olycklig som man ofta är när man är tonåring. Snart åker pojke på stryk av machokillar som inte vet bättre.

Det känns som om tidet stått still i hundra år.

• MTV
• Music Videos
• MTV Shows
• Entertainment News

Duffy!

Duffy är etta på veckans försäljningslista. Kanske inte så överraskande egentligen, "Mercy" är ju ett försäljningsargument som funkar bättre än det mesta. Men ändå. Att jag gillar en skiva brukar inte alltid innebära att alla andra gör det. Inte alls faktiskt. Men när det gäller Håkan Hellström och Duffy är Rogert och svenska folket enade i sin musiksmak.

I går besökte Duffy Sveriges Radio och spelade 6 låtar från plattan live.
Lyssna här

Jag - en lögnare

Backstreet Boys

Jag verkar inte kunna undvika att ljuga när den där frågan dyker upp. Man har intervjuat någon som ett par dagar senare ska uppträda i Stockholm och samtalet börjar närma sig sitt slut. Det återstår egentligen bara att säga tack och hej. Men innan jag hinner lägga på luren kommer den där frågan. Den som nästan alltid får en lögn till svar. Senast var det när jag pratade med Brian från Backstreet Boys med anledning av deras konsert på Hovet i Stockholm i måndags.

Are you coming to the show?

Nej, det är klart att jag inte kommer på konserten. Jag gillar inte ens Backstreet Boys och vad som helst känns mer lockande än att trängas med skrikande småtjejer på Hovet. Men ändå hör jag mig själv säga, helt utan ironi eller tvekan i rösten: "Yeah, I'll be there."

Gör det mig till en dålig människa? Kanske.

Länk

Bloggen Trevlig helg skriver om Anna Ledins utställning på Mornington Hotel.
Kolla här

Warrior Soul

För den som vill kolla in Kory Clarke och de andra i Warrior Soul ges ett nytt tillfälle redan i kväll. Bandet gör ett akustiskt set på O-Baren i Stockholm klockan 23:00. Fri entré.

Norén

"Helvetet föreställer jag mig som Expressens nyhetsredaktion, ett antal förråade män och kvinnor som inte har något ansvar och ingen andlighet kvar, bara en upphetsad mental förruttnelse".

Lars Norén i sin kommande bok "En dramatikers dagbok".

Trummis med inlevelse

Kory på Debaser

Det blev en rätt okej kväll på Debaser Slussen. Även om den dåliga uppslutningen skvallrade om att det inte är särskilt många som är intresserade av Warrior Soul 2008. Men killen som rest hela vägen från Malmö var väldigt nöjd. Och visst, Kory Clarke är fortfarande en stjärna och åtminstone halva setet var klockrent.

Men var det lika bra som The Gutter Twins på Debaser Medis? Det får jag aldrig veta. Ville Valo (HIM) hann med båda konserterna och var inte särskilt imponerad av Lanegan och Dulli. Trots att den finske flickfavoriten är ett stort fan av Mark Lanegan konstaterade han att jag inte missat nåt.

Jag kanske var på rätt ställe i går, trots allt.

Tonight's the night

I dag kommer Greg Dulli (ex-Afghan Whigs) och Mark Lanegan till Stockholm för ett gig på Debaser Medis. Det är heeeelt galet att jag missar den spelningen. Under namnet The Gutter Twins har de levererat en platta som lovar att det blir en riktigt bra kväll.

Kolla I förbund med omoralen för utförlig recension.

Men jag har annat för mig i kväll. Jag och 138 (Imperial Leather, Sonic Ritual) spelar plattor på Debaser Slussen. Warrior Soul står på scenen. Jag är jävligt peppad på det också. Vi turnerade ihop en gång för länge sedan, i Storbritannien. Fast vi fick väl ingen närmare kontakt precis. Tyvärr. Vi (Misery Loves Co) var tungsinta depprockare som drack vodka och satt i ett hörn. Warrior Soul gillade kokain, hade "Fucker" skrivet över ryggen och gillade rock'n'roll. Med allt vad det innebär.

Det var inte förrän efteråt, när jag kom hem och lyssnade på "Space Age Playboys", som jag insåg vad jag hade missat. Nu är jag glad att jag får en ny chans att se bandet.

Hoppas de kan leverera även 2008.

Love love love

I dag kan varenda Nackabo läsa min kärleksförklaring till ett par tjejer i Nacka Värmdö Posten.

Fell in love with a boy

I november 2007 intervjuade jag Anna Järvinen för UNT med anledning av hennes spelning i Uppsala. Efter en stund började vi prata om mina gamla idoler i Hanoi Rocks...

• Hanoi Rocks är dina vänner på MySpace. Hur kommer det sig?
Dels att de är finnar och dels att de alltid funnits med liksom.

• Lyssnade du på Hanoi Rocks när du var liten?
De fanns liksom alltid med, de var alltid på förstasidorna på musiktidningarna och sådär. Jag tyckte de såg lite läskiga, men ändå häftiga ut. Mike Monroe…

• Jag tror jag var kär i honom när jag var liten. Han var så otroligt cool. Och snygg.
Men det var han ju, absolut! Det var faktiskt de som ville bli kompisar med mig på MySpace ganska nyligen. Ibland är livet verkligen overkligt. Så är det.

10 juni släpper Hanoi Rocks dvd:n "The Nottingham Tapes", inspelad live på The Palais i Nottingham 23 april 1984.

Här är ett smakprov i form av "I can't get it".

Oh what a lovely tour

Babyshambles släpper för övrigt en kombinerad cd och dvd 4 juni. "Oh what a lovely tour" spelades in live i Glasgow 1 december 2007.

Så här ser låtlistan ut:

1. Carry On Up The Morning
2. Delivery
3. Beg, Steal or Borrow
4. Baddie's Boogie
5. Unstookie Titled
6. Side Of The Road
7. Buttercup Sing-A-Long
8. UnBiloTitled
9. Blinding
10. You Talk
11. Sedative
12. Crumb Begging Baghead
13. Lost Art Of Murder
14. There She Goes
15. Albion
16. Pipedown
17. Killamangiro
18. Back From The Dead
19. I Wish
20. Fuck Forever

Jailhouse rock

Babyshambles kommer till Hultsfred som utlovat - trots Pete Dohertys fängelsestraff. Bandets brittiska bokningsagent hälsar att han räknar med att Pete kommer släppas efter halva tiden. I sådana fall är han ute efter 7 veckor istället för 14 och lämnar fängelset i god tid före Hultsfredsbesöket, skriver Rockparty.

Rockparty vet då vilka man ska boka för att skapa publicitet inför festivalen.

Läsning för skivnördar

En modern klassiker

Att lista de bästa skivorna är såklart både nördigt, supertöntigt och fullkomligt omöjligt. Men samtidigt är man lika nyfiken varje gång någon bemödar sig med att göra dessa ack så onödiga - och underhållande - listor.

I senaste numret av Close-Up, som når prenumeranterna i dag, publiceras en sammanställning av skribenternas listor över de 100 bästa hårdrock- och punkplattorna som släppts sedan tidningens begynnelseår 1991. Jag ska kanske inte avslöja vilket album som knyckte guldplatsen. Däremot kan jag konstatera att min egen favorit, Nine Inch Nails "The downward spiral", hamnade på en hedervärd sjätte plats.

Metallica

James Hetfield, Hawaii 2008

Blabbermouth rapporterar att Metallicas frontman tagit en paus från arbetet i studion för en tids semester på Hawaii. Bandet är i slutskedet av inspelningen och planerar att släppa nytt redan i september.

Även en metalgod behöver en stunds avkoppling med familjen emellanåt.

Påminnelse

I dag klockan 16:30 - 18:30 har Anna Ledin vernissage på Mornington Hotel, Nybrogatan 53 i Stockholm. Kom förbi och se finfina foton på ett gäng ungkarlar.

Bilderna finns på hotellet till 11 maj.

Nicke listar seglivade rockband

Nästa vecka släpps Hellacopters avskedsplatta, "Head off". Men redan nu finns låtarna på bandets Myspace-sida. Så stick dit och lyssna .
Här! Nu!

I dagens City listar Nicke Andersson tio band som borde lagt av när de var som bäst. Så här ser listan ut:

1 Rolling Stones ("Olyssningsbara efter Tattoo you")
2 Kiss ("Började låta som ett mediokert pudelrockband efter Unmasked")
3 Red Hot Chili Peppers ("Borde aldrig börjat spela")
4 Bad Company ("Blev riktigt dåliga efter ett par bra plattor under 70-talet")
5 Black Sabbath ("När Ozzy slutade skulle de lagt ned")
6 Cheap Trick ("Efter All Shook Up började de lira AOR vilket aldrig är bra")
7 The Clash ("De nådde sin peak på London Calling")
8 The Damned ("Strawberries var grym men sedan började de med någon gothflirt")
9 Backyard Babies ("Borde nog slutat efter senaste albumet")
10 Ebba Grön ("Vore coolt om de hade lagt ner efter första skivan")

Jag håller med honom på nästan alla punkter.

DN kollar in Rogert

Axel Björklund, redaktör DN På Stan, har varit och hälsat på hos Rogert. Det här var hans spontana reaktion:

Kul med din blogg! Jag gillar alltid supersubjektiv musikjournalistik när den skrivs av folk som verkligen kan sina grejer. Sen är det ju en annan femma att du sorgligt nog verkar ha lite för lite hiphop i skivsamlingen...

Först morot och sen piska. Klassisk härskarteknik alltså.

Men han han rätt. Jag har lite för lite hiphop i skivsamlingen.

Rapid Eye Movement

Varje gång jag ser annonsen blir jag lika fundersam. REM på Stockholm Stadion? 2008? Det känns onekligen en aning optimistiskt. Jag har svårt att se att Michael Stipe och de andra skulle sälja 30 000 biljetter, eller hur många som nu krävs för att fylla denna gigantiska arena. Visserligen verkar folk lägga en hel del pengar på konsertbiljetter numera, men finns det verkligen en så stor publik där ute som vill se REM? Jag är extremt tveksam.

Men jag har säkert fel. Det har hänt förr.

Heavy Metal Maniac

Bara en vanlig hårdrockare med vanliga hårdrockarintressen?

Det är inte lätt att vara hårdrockare i dag. Se bara på Scott Peter Romano (Australien) från bandet Mortal Sin and Misery.

Fredagen 13 oktober 2006 fångade han och några kumpaner geten "Maddie", som var ett mycket älskat husdjur hos en familj i Brisbane. Scott och några sköna kompisar till honom bröt sig sedan in i en kyrka där man skar huvudet av stackars Maddie.

Senare hittades också bilder på hur en kvinna, med byxorna neddragna, gnider getens huvud mot sitt underliv. På en annan bild tar en man ur gänget en tugga ur getens huvud.

Nu har Scott Peter Romano dömts till 12 månader i fängelse.

Och han som bara ville ha lite kul. På heavy metal-vis.

Adelaide Now berättar hela historien.

Hardcore motherfucker

Det blir finfin hardcore på Debaser Slussen 15 maj. Kanadas Cursed följer upp albumet "Cursed III: Architects of troubled sleep" med ett Sverigebesök som även omfattar Göteborg (Sticky Fingers 13 maj) och Malmö (Debaser 16 maj).

I Stockholm och Malmö dyker även Disfear och Rotten Sound upp.

Metal Hammer Awards

På tal om metal så har engelska magasinet Metal Hammer gått ut med nomineringarna till årets upplaga av Metal Hammer Awards. I kategorin Best UK bands hittar vi inte mycket nytt under hårdrockssolen. De flesta håller nog med om att fyra av de här fem banden haft sin storhetstid för väldigt väldigt länge sen. Eller?

Här är de nominerade i kategorin Best UK Bands:
Paradise Lost
Saxon
Iron Maiden
Bullet For My Valentine
Judas Priest

Några svenskar dyker upp bland de nominerade i andra klasser:
Arch Enemy (Best live act)
Mikael Åkerfeldt, Opeth (Riff lord)
Jesper Strömblad, In Flames (Shredder)
Mike Amott, Arch Enemy (Shredder)
In Flames (Best International Band)
Meshuggah (Inspiration Award)

Malmsteeeen!

För tio år sedan tog jag emot en Grammis för "Årets hård rock" med mitt band Misery Loves Co. Det var på den tiden då Grammisgalan var galan som gällde och alla (inklusive jättegamla tanter som gratulerade dagen därpå) såg programmet. Den som delade ut priset var en ganska förvirrad, möjligtvis full, rockräv vid namn Yngwie Malmsteen. Han hade stora problem med att få till det där namnet "Misery loves Co". Han sluddrade, sa fel, skakade på huvudet och började om igen innan han fick det rätt.
Men jag förlåter honom.
Det är klart att sveriges gitarrhjälte #1 har dålig koll på saker som sker utanför hans värld av Rolexklockor och drinkar vid poolen.

Nu kommer Yngwie till Sverige.

16 juni Göteborg, Trädgårn
17 juni Stockholm, Berns

Metallica + Down + The Sword

Metallica tar med sig sina gamla vänner i Down och nya vänner i The Sword på sin "European summer vacation"-turné. Sällskapet spelar i Bergen, Norge 16 juli vilket blir Metallicas enda Skandinavienspelning i år.

Soulschlager i toppklass

Elbow, Breeders, Millencolin och alla andra får ursäkta. Veckans nödvändigaste album är engelska r&b-sångerskan Duffys "Rockferry". Debuten lyckas utan tvekan leva upp till förväntningarna som skapats av snärtiga singeln "Mercy". Hela skivan består av samma oskuldsfulla 60-tals-doftande soulschlager.

Inte så mycket "dra åt helvete, jag hoppas att du dör"-aggression med andra ord. Snarare "ett glas rött i favoritfåtöljen"-mys.

Köp eller ladda ner redan i dag!

Stämsång och sällskapsspel

I morgon släpps ep:n "Just like a ghost" med svenska debutanten Sad Day For Puppets.
Det är en trevlig liten skiva trion från Blackeberg fått ihop. Sex spröda låtar som andas Velvet Underground, shoegaze och, framför allt, indiepop som den kunde låta under 90-talet. Mer sällskapsspel och te än dekadens och piller, som bolaget skriver i pressreleasen. Mer stämsång än rundgång skulle man kunna tillägga.

Nu ska bandet spela live också:

10 april Landet, Stockholm
13 maj Debaser, Malmö
14 maj Debaser Slussen, Stockholm
15 maj Slippery People, Göteborg

Television Personalities - som tydligen är stora fans av bandet - gästar samtliga spelningar i maj.

Lyssna på Sad Day For Puppets här

Långa vägar

"Stockholm började närma sig slutet / Jag andades in det ruttna spelet / Och sen ut med det / Jag såg några år gå förbi / Jag såg hjulet som jag va ett kugghjul i / Jag såg vänner från 90 försvinna ner i dyn / Jag såg skyskrapor försvinna upp i skyn / Jag såg ut genom fönstret och såg mariakliniken / Jag såg ner sen bort / Och såg kostymer jaga grönljusen / Jag såg nog själva ägget och tänkte att 'jävlar, jag kommer göra mig så jävla illa här...'

Tror det var daniel som sa / Jag visste att du skulle komma tillbaks / Tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset / Tillbaka till knarket / Och jag stod där med ögonen slutna / Så som man gör / Inför långa vägar"

(Från Håkan Hellströms "Långa vägar")

Deftones

På måndag påbörjar Deftones arbetet med sjätte plattan, "Eros". På Blabbermouth läser jag frontmannen Chino Morenos beskrivning av skivan:
"So far, it's shaping up to be our most unorthodox piece of work, not only sound-wise but the way a lot of the songs have come about. There is also some of that good old 'fuck you, I hope you die!' aggression I know a lot of you love and miss from us."

Lite mer "dra åt helvete, jag hoppas att du dör"-aggression alltså.

Black Metal!

15 maj avtäcks fotografen Peter Bestes bok "True Norwegian Black Metal". I boken syns bilder på medlemmar från band som Darkthrone, Mayhem, Emperor, Satyricon, Immortal, Gorgoroth och 1349. Redan nu kan man se en del av bilderna på www.peterbeste.com.
I maj väntar även utställningar i både London, New York, Oslo, Berlin och Stockholm.

I klippet nedan snackar Peter Beste om projektet i norsk tv.

Jucifer till Sverige

Foto: Frank Mullen

2 juni kommer Jucifer till Debaser Slussen, Stockholm, tillsammans med Today Is The Day, Complete Failure och Four Question Marks. Det bör inte missas.

Jucifer är en amerikansk duo med samma sättning som White Stripes. För några veckor sedan släpptes "L'autrichienne" som består av en rätt märklig, men fascinerande samling låtar. Duon pendlar mellan hysterisk grindcore, boogierock, My Bloody Valentine-psykedelia, långsam Melvinsrock och PJ Harvey-indie som om det vore det mest naturliga i världen.
Klart intressant.

2 juni på Debaser alltså.

Dagen innan besöker turnén Musikens Hus i Göteborg. Jucifer kommer även till Fiesta Festival i Hässleholm 30 maj tillsammans med bland andra Disfear och Donnas.

Tills dess kan du höra bandet på deras MySpace-sida.

Hawkwind

Jag borde lyssna mer på Hawkwind. Insåg det i går kväll när en vän spelade upp några av bandets finaste stunder under en middag/förfest i Hornstull. Monotont flum av finaste snitt.
BBC har gjort en dokumentär om gruppen som tydligen ska vara underhållande. Jag har bara sett del ett än så länge, men det finns ytterligare åtta delar på YouTube.

Vi borde alla lyssna lite mer på Hawkwind.

Citat

Solidaritet riktas alltid mot "en av oss", och "oss" kan inte betyda alla människor... "Vi" förutsätter nämligen någon som utesluts, någon som tillhör de andra, och dessa andra kan inte vara djur eller maskiner utan måste vara människor.

Idéhistorikern Sven-Eric Liedman från boken "Att se sig själv i andra". Citatet finns även med i "Hanteringen av odöda".

Ett annat semesterminne

Hanteringen av odöda (2006)

Efter fem sköna dagar på Gran Canaria var det dags för lite feberfrossa. Och dålig mage. Den där all inclusive-buffén fungerade bra ett tag, men till slut sa magen stopp. Och jag var inte den ende. Av sällskapets nio personer blev fyra dåliga.

Så mina sista 48 timmar i Arguineguin tillbringades i sängen. Till sällskap hade jag John Ajvide Lindqvists "Hanteringen av odöda". En utmärkt bok. Och jag tror faktiskt att den var särskilt bra i kombination med en intensiv feberfrossa. Scener med döda som kliver upp ur sina gravar blev som knarkhallucinationer där i hotellsängen och gjorde mitt sjukdomstillstånd aningen intressantare.
Och möjligen ännu jobbigare.

För det är en jobbig bok han skrivit, John Ajvide Lindqvist. "Hanteringen av odöda" är ingen skräckfilm man kan garva åt. Tvärtom. Den handlar ju trots allt om döden. Så som den verkligen ser ut. Om den ofattbara sorgen det innebär att förlora någon nära. Om desperationen hos de anhöriga som blir lämnade kvar.

Feberfrossan har lämnat mig för länge sedan men boken dröjer sig kvar.

Martha

Martha Wainwright kommer till Sverige.
14 maj uppträder hon på Södra Teatern i Stockholm.

Titeln på hennes nya album är så briljant att jag nästan köper en biljett bara på grund av den.
"I know you're married but I've got feelings too".

dEUS + Dreijer = sant

Karin Dreijer från The Knife gästar dEUS.
Sångerskan hörs på nya finfina singeln, Slow.
dEUS nya album Vantage Point släpps 23 april.

Hör Slow på bandets MySpace-sida

Who killed Marilyn?

I morgon lördag är det Man Machine Industrys releasefest på Tantogården som gäller för oss som befinner oss i Stockholm. Men det finns ett alternativ för den som föredrar punk framför industri.
Eller som vill gå vidare när Man machine Industry spelat klart.

Klubben WHO KILLED MARILYN kör en hård afton på Hornsgatan 62, bara ett gatustenskast från Tantogården. Spelar gör amerikanska hardcoregänget Nightstick Justice och Nyköpings stoltaste dumpunkare i Local Oafs.

I dj-båset återfinns Close-Up:s Christoffer Jonsson tillsammans med Imperial Leather-kollegan Matte.
Kalaset börjar kl 20 och portarna slår igen kl 03.

(I gårdagens DN På Stan stod det att konserten är på Landet. Det är helt fel.)

#1 (igen)

Håkan Hellström är etta på Studentradiolistan även denna vecka med "För en lång lång tid".

Utställning

Foto: Anna Ledin

På tal om sambon (som hellre kallar sig fästmö) så har hon en utställning på gång.
"Ungkarlar" är ett gäng briljanta bilder som tidigare synts på Arbetets Museum i Norrköping och Ålands Konstmuseum.
Nu är det stockholmarnas tur.

Var: Mornington Hotel (Nybrogatan 53)
När: 12 april - 11 maj

Vernissage 12 april klockan 16:30-18:30

Semesterminne

Ibland (alltför sällan) kommer den bara över en. Den där insikten om att, shit, vilken tur jag haft ändå.

Jag står i en matvarubutik i Arguineguin, Gran Canaria. Mina varor har just passerat den uttråkade tjejen i kassan och jag ger henne mitt kort för att betala. Men någonting är fel. Tjejen tar tillbaka ett par av varorna, tittar på kvittot, skakar på huvudet medan hon säger några spanska fraser och börjar knappa in koder på sin kassaapparat. Anna står ett par meter bort, dottern sitter i en nyinköpt sulky.

Det är egentligen inget särskilt med den här stunden – även om vi råkar befinna oss på soliga Gran Canaria för en veckas semester. För egentligen är jag ju lite lätt grinig - gick upp fyra i morse och har inte ätit på säkert 8-9 timmar. Och tjejen i kassan är i akut behov av en charmkurs.

Ändå är just den här stunden magisk.

Jag ser på Vega och Anna och fylls plötsligt med insikten om att jag är så jävla glad över att de båda finns i mitt liv. På en sekund är världen en ny och bättre plats.

Ett ställe där man vill stanna så länge det bara går.

#1

Foto: Ola Rindal

Självklart toppar Håkan Hellström veckans försäljningslista. Lite mer överraskande är att Johnossi tar sig in på plats #11 med "All they ever wanted". Har bara lyssnat igenom skivan en gång men den verkar klart lovande.

Hela topplistan finns här

Partaj i Gävle

Urrke

I dag släpper Doktor Kosmos albumet "Hallå". En av låtarna heter "Doktor Kosmos är på släppfest för P.F Commandos nya skiva 'Manipulerade mongon' i Gävle".
I texten dyker Urrke (Urrke T & The Midlife Crisis, ex-Maryslim) upp.

"Vi var på fest i Gävle och det var ett jävla liv
och Mikal sniffa lim i konsumkasse Perre hade KNIV
och Lumpan raggla fram till gummi och han ville starta band
och lilla Urrke nita järven och slog ut hans ena tand. Och Putte Rövsett yra "Jag ska ordna punkrockfestival"
och Sunken körde några Treo upp i Matte Bloms anal
Och Zone mosa Rammelts brillor och han åkte på en smäll
Och Pecka vädjade till Måsen "Snälla döda mig ikväll"

Det var en jävla fest med andra ord.

Men du, Urrke, hur känns det att dyka upp i en låt med Doktor Kosmos?
- Det känns naturligtvis hedrande. Jag är ju dessutom i gott sällskap med idel gamla "kompisar från förr". Många har jag fortfarande kontakt med.

När var den här festen?
- Det är en mycket bra fråga. Jag är inte riktigt säker på detta själv. Men som du förstår av texten så kanske ingen mer än Uje, Doktor Kosmos själv, som skrivit den, har så många minnen från den?

Minns du festen som lika galen som den beskrivs i texten?
- Jag minns inte ett jävla dugg, förutom att jag minns PF Commando, Rockis, Muttis, & Co med stor kärlek.

De sjunger att du nitade Järven och slog ut hans ena tand. Är ni vänner i dag?
- Det var mycket längesedan jag träffade "Järven", men vi har alltid varit vänner. Jag minns inte att jag nitat honom. En gång sopade jag till Bizex-B-basisten Åke Idol så han fick åka till sjukhuset med spräckt trumhinna däremot. Men det var en annan fest.

Du vet väl att det är dumt att slåss?
- Ja absolut. Jag är en fredens man.

Go west

Förra veckan blev det klart att Sonic Youth kommer till Way Out West. Nu rapporterar Metro att även Nick Cave besöker festivalen. Bara tre månader efter konserten med Bad Seeds i Stockholm gör han alltså ännu en spelning på svensk mark - den här gången med Grinderman.

Way Out West går av stapeln i Göteborg 8-9 augusti.

Good head

Det kan vara ett aprilskämt.
Men förhoppningsvis är det verkligen Slipknots nya look som bandet visar upp på sin hemsida. Bilden är lite otydlig, men det man kan konstatera är att medlemmarna fått ruggigt stora skallar på sistone. Känns mer Residents-arty än den tidigare, Buttericks-inspirerade stilen.

Låt oss nu hoppas att det inte bara är ett aprilskämt.

Bilden finns här

Inte skyldig nån nåt

- Folk säger att framgången förstört dig så… / Ja, men nåt skulle
snart ha förstört mej ändå / Fick stryk av antingen / Latinogängen eller skinsen / Blev pissad på av antingen dörrvakten eller polisen. I klassrummet o på skolgården / Jag är inte skyldig nån nåt längre

- Somliga säger att låtarna du gjorde var värdelösa / - Kanske det, men dom va nåt att göra medan man vänta / Somliga säger sånt / Och somliga säger att det borde vart dom / Men när du hänger mot repen – lär dig ta slagen eller hoppa ut ur matchen / Jag är inte skyldig nån nåt längre

(Hämtat från Håkan Hellströms "Inte skyldig nån nåt")

Håkan!

Jag missade Håkan Hellströms släpp förra veckan. När den landade på skivdiskarna hade jag fullt upp med bad, joggingturer längs stranden och lek i gigantisk sandlåda (jo, jag har barn). Men nu har även jag lyssnat. Och landets recensenter har rätt. Den är ju rätt fantastisk, "För sent för Edelweiss".

Framför allt är det som textförfattare Hellström blir bättre för varje platta. I dag spelar han i en helt egen division i det här landet. Ingen kommer i närheten av honom när det gäller att skriva texter på svenska 2008.

Så även om du inte gillar hans musik, smyg in i närmaste skivaffär och bläddra i texthäftet.