måndag 21 april 2008

Heltfelrättsnettheltfelrättsnett




Det var en fin dag i går. Min lilla familj tillbringade en del av dagen på Mornington där vi åt en grym brunch (stans bästa enligt Nöjesguiden). Vega tyckte mest om "kaka" och smoothies. Jag blev förtjust i nudelsalladen. Efteråt sken den där underbara, saknade solen på oss när vi promenerade genom staden. Det var en vacker dag.

Men det var också en högst märklig dag. I tunnelbanevagnen får jag syn på en av snubbarna i Meshuggah på en reklamtavla. Han poserar framför sitt hus, säger att han har skapat sitt personliga hem. Fast man ser inte mycket av hans hem. Ingenting faktiskt. Persiennerna är nerdragna och på tomten verkar det inte ha skapats särskilt mycket överhuvudtaget. Inga växter. Ingenting.

Men där står han, gitarristen i Meshuggah, och poserar med gitarren i sin trädgård.
Mycket surrealistiskt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag såg den också. HELT JÄVLA FANTASTISKT. Vita gardiner, inte ett grönt spår i "trädgården". Och gitarren? Varför??
"Jag har varit med och skapat mitt personliga hem"- nä men du har kanske skapat en personlig gitarr. Kan inte folk nöja sig. Alltså han får sina gitarrer byggda av en grym gitarrmakare. Räcker inte det? Måste man in i andra branscher också o "skapa personliga saker". Och när de inte ens är personliga. Eller blev han lurad???
Vad gör en gitarr i en trädgård som denna? Vad gör en trädgård utan liv i en reklamkampanj som denna? Vem har skapat kampanjen? Ju mer jag tänker på det desto mer synd tycker jag om Mårten. Kunde inget gett honom en skissbild iallafall på hur det var tänkt att bli? Så han hade haft ett val. Att inte vara med i årets lätt sämsta reklamkampanj.
Jag gick in på deras hemsida och där svarar de på "Varför köpa hus av XXX?". Ett svar är: "En vacker och välplanerad bostad i ett trivsamt område ritad av en välrenommerad arkitekt."
Gött. Och så en gitarr. Kan det bli bättre?
Gitarren då?

Patrik Wirén sa...

Det här är den längsta kommentar jag fått sen jag startade bloggen. Faktum är att det kan vara den längsta kommentar till ett blogginlägg jag överhuvudtaget läst. Någonsin.