Cynisk romantiker

Det är alltid slutspurten som är bäst.
I sista minuten tog jag mig tid att kolla upp årets bokrea mer ingående. Det är verkligen nu, när böckernas pris är nere på halva reapriset, man ska shoppa. I torsdags fick jag med mig en påse hem som innehöll en fransk ordbok (jo, jag ska tillbringa ett par veckor i Frankrike i sommar), Anna-Lena Lodenius "Gatans parlament", Mikael Niemi "Mannen som dog som en lax", "NME Top 100 Singles", "The Greatest album covers of all time" och - framför allt - Åsa Grennvalls "Cynisk romantiker".
Allt till priset av sisådär 200 spänn.

Åsa Grennvall är en svensk serietecknare som publicerats i bland annat DN, Bang, Galago och Aftonbladet. Jag har ingen jättebra koll på hennes andra utgåvor men "Cynisk romantiker" (från 2006) är verkligen värd att kolla upp, om du inte redan gjort det. Det var ett tag sedan jag läste ett lika bra seriealbum senast. Självutlämnande och riktigt jävla deppigt emellanåt, men så bra att man blir helt upprymd av att läsa den.

Så här beskriver Ordfront Förlag boken:

En tjej i slutet av tonåren i en järnvägsknut någonstans i Sverige någon gång i början av 90-talet. Hon har flyttat hemifrån och söker efter någon att älska, men allt blir bara fult och fel. I sitt romantiska sökande förnedrar hon både sig själv och andra vännerna och de killar som passerar revy i en nattlig värld av gothmusik, otrohet och råaste tänkbara bonnfylla. Det är ett sökande som bara kan sluta på botten.

Andra halvan av boken utspelar sig tio år senare, då huvudpersonen tänker tillbaka och går igenom det som hände; på picknick med en kompis, framför en hockeymatch och på terapisoffan. Hur kunde hon sjunka så djupt? Hur kunde det gå så fel? Och när var det romantikern förvandlades till en cyniker?