Jag vet inte när jag längtade så mycket efter en måndag senast. En ny dag, vilken som helst. Visst kan man vara bakis ibland men min gårdag fick en normal bakfylla att framstå som en dag på stranden. Eller nåt.
Vi skulle ju bara äta marockansk middag med de bästa av vänner. Inte mycket mer än så. Men sedan var det någon som sa whiskyshots. Sedan följde en orgie i shots. Jack Daniels, absinth, rävgift från Brasilien, sliskigt från Portugal, nästan lika sliskigt från Italien... Slutet är dimmigt och när vännerna åkt hem var jag ensam vid en toalettstol. Tragisk, patetisk etc etc.
I dag är det bättre och jag inbillar mig att jag lärt mig en läxa.
Det kommer åtminstone dröja länge innan nästa bartömning.
Olle Ljungström är en människa som garanterat haft många dagar som min gårdag. I fredags visade SVT Jacob Frösséns dokumentär "En film om Olle Ljungström". Om du missade den kan du se den på SVT Play.
Gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Jag älskar Olle så jag såg den i fredags. Mycket bra dokumentär!
En riktigt bra dokumentär som lyckas fånga lite känslor faktiskt! Mitt mest bestående minne av Olle är annars ett efterfests hotelrum där han & bandet lattjade med ett uppblåsbart får, nej inget supersnusk försigick men ändå:D
Jag har också ett märkligt minne av en helt annan efterfest med Olle. Jättefull tjej (som jag inte alls var intresserad av) diskuterar med Olle huruvida hon ska gå hem med mig eller hem till sin man. Jag däremot, som väl var 19-20 då, blev aldrig tillfrågad. Det slutade med att hon gick hem till sin man, efter att ha kissat på golvet.
Ha ha, det är alltid lustigt när det talas om en medans man är närvarande men man ändå inte tilltalas! Skönt att ni kom undan med lite piss på golvet, har en känsla av att det hade kunnat sluta mycket värre:D
Tack för tipset om dokumentären. Välgjort. Och sorgligt framförallt.
Skicka en kommentar