Finsk raggarrock

Jag gillar Hurriganes.

Det har jag gjort ända sedan jag var typ 8 år och en granne i villaområdet spelade "Sixten golden greats" för mig. Då var bandet rätt poppis och gjorde framgångsrika folkparksturneér i landet på somrarna. Inför rätt packade raggare kan man föreställa sig.

I dag är det sällan Hurriganes nämns. Under mina 4-5 år som frilansskribent är det egentligen bara två gånger som bandet kommit på tal under de hundratals intervjuer jag gjort. Första gången var när jag intervjuade Örebobandet The Accidents för Close-Up. Andra gången var när jag pratade med Markus Krunegård i samband med skivsläppet av Hets första, och hittills enda, platta för Metro.

Nu var det länge sen jag hörde Hurriganes första gången och ärligt talat är det inte särskilt ofta skivorna spelas här hemma. Men ändå. "Hot City" är en rätt bra start på helgen även 2009, eller hur?

"Hot City, boogie woogie all night long..."