Fyra åsikter om Chinese democracy

I dag tycker Nerikes Allehanda till om "Chinese Democracy" som släpps i morgon. Anders gillar skivan och ger den 4/5 i betyg.

"Som sångare tror jag aldrig han låtit så här bra, lyssna på ”This I love” - som i övrigt låter som en blandning av svensk schlager och en Dream Theater-ballad - där hela hans märkliga register utnyttjas."

Frågan är hur sugen man blir på en låt som beskrivs som en korsning av Dream Theater och svensk schlager? Läs artikeln här

Linnéa på SvD ger plattan 4/6 och tycker, till skillnad från mig att det är ett extremt modernt album. Hon tycker också att Axl skakar om begreppet rock'n'roll. Kanske var hon full på jobbet, vad vet jag?
Läs hennes recension här

NWT tycker, precis som jag, att skivan känns som en naturlig uppföljare till "Use your illusion". Betyget är högt - 4/5. Läs recensionen här

Jag är rätt skeptisk till skivan i dagens Metro. Jag hittar ingen länk på tidningens hemsida, så ni får den här istället:

Guns N´Roses
”Chinese democracy”
(Geffen/Universal)
Betyg: 2

Att Dr Pepper lovat att bjuda varenda amerikan på varsin läsk i samband med släppet säger en del om förväntningarna på den här plattan. ”Chinese democracy”, den mest kostsamma och utdragna inspelningen någonsin, är ett fenomen som fascinerat.
Tills nu.
För när skivan slutligen landar på skivdiskarna, kan man konstatera att den framför allt är en sämre version av sjutton år gamla ”Use your illusion”-plattorna. Den hybris som kännetecknade Axl Rose 1991 präglar även ”Chinese democracy” i hög grad. Det är dinosaurierock i gigantisk kostym som inte har mycket gemensamt med den skitiga rock’n’roll-maskin som frälste världen med ”Appetite for destruction”. Istället för sleaze får vi stråkar. Istället för vilda nätter på Sunset Strip hör vi en medelålders Axl Rose vid pianot i miljonärsvillan.
Självklart har skivan redan en given plats i rockhistorien.
Men det har ingenting med dess innehåll att göra.