Sist dissade jag folkets röst i tv-sända prisgalor. Den här veckan ägnar jag mig åt någonting mer bagatellartat. Ett minne från när jag var elva och förtjust i bästa kompisens tonårssyrra.
Nej, det är inte alltid så lätt att vara liten.
Läs min krönika i NVP här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Som jag sa. Det bästa du någonsin skrivit!
/Klaus
Skicka en kommentar