Rätt låt vann

Jag inte bara överlevde Jack Rocks-färjan, jag har dessutom tydliga minnen av dygnet till sjöss.

Minnesbild 1 (torsdag 15:45). Anders Tegnér.

Minnesbild 2 (torsdag 16:55). Det står en stor flaska Jack Daniels, ett gäng öl och några burkar öl i min hytt. Jag och mitt ressällskap Göran jublar. Vi bestämmer oss för att förfesta i min hytt.

Minnesbild 3 (torsdag 19:32). Några ståuppkomiker drar skämt inför en knäpptyst publik. Surrealistiskt.

Minnesbild 4 (torsdag 21:07). Jag köper sprit på tub. Ser ut som en tandkrämstub men innehåller alkohol. Idiotiskt. Men jag övertalar ändå Göran att dela innehållet med mig. Han dricker långsamt.

Minnesbild 5 (fredag 01:25). En vän från Göteborg kommer med en shotsbricka. Jag tror han berättar att han provspelat för Refused en gång i tiden. Rusiak spelar Roky Erickson från dj-båset.

Minnesbild 6 (fredag 05:05).En 53-årig man visar sin tatuering. Clint Eastwood över HELA ryggen.

Minnesbild 7 (fredag 14:35). En dalmas med bar överkropp ramlar in i mig just som jag köpt en vodkaflaska - special edition - som glittrar som den värsta discokulan. Det är en present till min spritlängtande sambo/fästmö. Dalmasen undrar var han är och om han hamnat rätt. "Ja, det beror ju på var du ska", konstaterar jag filosofiskt. "Jag ska gå av, jag är alldeles för full nu", svarar han, uppenbarligen helt omedveten om att han är långt från land.

Jo, det var tufft emellanåt.
Men jag överlevde.

Jag såg dessutom samtliga tävlande band och kan konstatera att visst vann rätt band. Stockholmsgruppen The Fast Forwards var överlägset bäst. Gruppen, som jämförts med band som Mando Diao och The Strokes (jag skulle kunna addera Franz Ferdinand), hade nåt som de andra saknade. En utstrålning och en knippe låtar som skulle fungera fint i andra sammanhang än i en rockbandstävling.

Lyssna på The Fast Forwards här
---
Thomas Rusiak är för övrigt en helt enastående party-dj. Den snubben kan få igång vilket party som helst (trots att han nonchalerade mitt önskemål om att få höra Dead Kennedys).

Bra uppvärmning

18 februari kommer som bekant The Bronx till Tyrol i Stockholm. Förband är amerikanska duon MC Rut och att döma av låtarna på deras MySpace-sida kan det vara värt att komma i tid till Tyrol. Det här får vi inte missa. På sidan skriver bandet att de influerats av Refused, Radiohead, Fugazi, Jane's Addiction, Dylan, Cash, Sepultura och Rage Against The Machine.

Lyssna här

Man blir uppenbarligen galen av att spela powermetal

Konserten med Edguy i Stockholm är flyttad från Arenan till klubben. Den otroligt märkliga officiella anledningen till flytten är att sångaren Tobias Sammet fick så "konstiga vibbar" sist de spelade på Arenan. Läs meddelandet från Edguys management nedan och förundras.

When Tobias found out that the show will take place in exactly the same room they played on the last tour and remembered the odd feelings he had when being on stage he had a student of supernatural science investigate the place and he attested that there are several subterranian water veins crossing right under the stage. Besides that Tobias who is a practising Feng shui-ist could not accept putting the stage vice versa to the other side of the stage. He willingliy accepted to play Klubben though and apologizes for the inconvenience.

We have received a statement of Tobias: "I wanna state, that it has absolutely nothing to do with the Merchandise concessions of 35% that they take at the main room which would have meant the shirts would have been enourmosly expensive for our fans. That's just a nice side effect They will be much cheaper now!"

Adiam

Den som saknat Rusiaks röst kan höra honom på Adiam Dymotts färska debutsingel "Miss you". Låten, som hon framförde live på P3 Guld, gick direkt in på första platsen på iTunes.

Albumet är producerat av Thomas Rusiak och med på skivan är bland andra Harry Mänty (ex-Kent), Mattias Bärjed (The Soundtrack Of Our Lives), Cristian Gabel (Bob Hund, 1900) och David Lindh.

Till sjöss

Snart överger jag civilisationen för ett dygn på en färja.
Jack Rocks lär innebära en hel del luftgitarr och annat läskigt, men med Rusiak i dj-båset blir det säkert ett bra dygn ändå. Dessutom har jag sällskap av Göran, då brukar det mesta ordna sig. Tveksamt om Rogert kommer kunna lämna några rapporter under tiden vi är ute till sjöss. Det där med uppkoppling verkar inte vara något man kan ta för givet där ute på vattnet.
Men vi får se.
Annars hörs vi igen när färjan återvänt till Stockholm.
---
Tills dess kan ni alltid buda på lite serieskräck på Tradera.
Nu är det bara minuter kvar av mina auktioner.

Kolla här

Nedan - Thomas Rusiak "Spinning"

Veckans skivrecensioner

Det har varit mycket Bruce Springsteen i veckan. Förutom biljettsläppet till sommarens konserter så landade desutom "Working on a dream" på skivdiskarna i måndags. Jag recenserar skivan i dagens Metro och det är givetvis det släpp som får störst utrymme den här veckan. Albumet får en trea av mig och inledande "Outlaw Pete" fortsätter höras i min iPod även efter att recensionen är skriven.
Andra om Da Boss: SvD 4/6, Aftonbladet 3/5 ("Mest en välgjord annons för kommande turnén"), DN 4/5, Expressen 3/5 ("En bra skiva som hade blivit bättre med lite hårdare redigering") och GP 3/5.
---
Jag kan inte låta bli att gäspa en liten aning när jag hör A Camp nämnas. Men kanske borde jag ge "Colonia" en chans. Det tycker i alla fall landets recensenter. GP sätter visserligen bara en trea, men både SvD, Metro och DN ger skivan en fyra i dag.
---
Franz Ferdinand är tillbaka med sin tredje platta. Jag ger "Tonight: Franz Ferdinand" 2/5 i dagens Metro och skivan får samma låga betyg i både DN och SvD. Aftonbladet är lite schystare och säger 3/5.
---
I hårdrockens värld är Deathstars veckans mest uppmärksammade släpp. DN, GP och SvD ger "Night electric night" en trea medan NWTs recensent skriver att han både hört och sett häftigare saker. Betyg: 2/5.
---
Freddie Wadling är aktuell med dubbeln "The dark flower/den mörka blomman", en dubbelplatta där ena skivan är på svenska och den andra på engelska. Bland de involverade märks bland andra Anna Ternheim och Stina Nordenstam. DN tycker Wadling sjunger bättre än någonsin (4/5) och även GP (4/5) är förtjust i skivan.
---
Själv är jag nyfiken på Nickel Eye, soloprojektet från basisten i Strokes som recenseras i DN och SvD. Även Mongrel - medlemmar från Arctic Monkeys och Babyshambles - bör kollas upp. Enligt Pontus Hammarlund på Metro är skivan en politisk käftsmäll.

Sånt gillar vi, eller hur?

44:an på torsdag

Själv drar jag till sjöss på torsdag för att dricka ohyggliga mängder whisky. Men du som är kvar i stan (Stockholm) går förstås till Kafé 44. Tinner har ställt in, men Massgrav och Sayyadina är fortfarande med i matchen.

Kafé 44 alltså. På torsdag.

Paper @ Mosebacke

Jag hörde att det var rätt kass uppslutning när Lauren Harris och Paper intog Mosebacke förra veckan. Det hindrade dock inte Rask från att jobba hårt bakom trummorna.

Se "To her" och "She´s got lard" nedan.


PAPER live at Mosebacke 090121 from anorthernsoul on Vimeo.

Välj mej

Rykande färsk - och riktigt bra - video till Timbuktus "Välj mej".

The horror... THE HORROR!

Det fanns en tid då jag spenderade mina pengar på serietidningar från 70-talet. Chock, Skräckserien, Boris Karloffs Midnattsrysare... Du kan kalla mig nörd, det har jag ingenting emot. Men nu, 20 år senare, känns det inte lika självklart att låta alla dessa tidningar som jag samlat på mig genom åren fortsätta samla damm.

Jag MÅSTE rensa.

En ohygglig mängd gamla Schlager, NME, Metal Hammer, fanzines etc etc står på tur. Men det tar vi en annan dag.

Först the horror... THE HORROR!

Kolla mina aktioner här

UPPDATERING:
Intresserad av punk, hc, metal eller lite klassisk sleaze?
Kolla in Christoffers ("Can't hate enough") auktioner här

Jag ler - fast upp och ner

Anal Elf Kid tycker jag ska värma mig med hans recension av "The story of anvil" efter att ha sett "Mammut". "Äkta först-mår-man-rätt-bra-sen-dåligt-men-till-slut-jättebra-film", skriver han i en kommentar till mitt inlägg. Och jag är rätt säker på att man mår bra av att se filmen om Anvil, den verkar ju helt jävla fantastisk. Samtidigt fokuserade jag kanske lite väl mycket på hur dåligt man mår av att se "Mammut". För det är ju bara en del av sanningen. Man mår bra av att se "Mammut", helt enkelt för att den är så bra. På samma vis som man kan må skitbra av att höra deppigaste depprocken.

Jag mår sämre av att höra Tomas Ledin än att lyssna på Joy Division. Om du förstår vad jag menar.

Men läs recensionen av "The story of Anvil" här och bli ännu lite mer sugen att se den där filmen om ett par hårdrockare som jobbar i motvind.

Filmtajm

Lukas Moodysson får oss att må dåligt i biosalongerna igen. Och han gör det bättre än de flesta. Jag och sambon (som fortfarande föredrar när jag kallar henne fästmö) blev lika illa berörda som alla andra i biografen i Sickla i går kväll. Ni har säkert redan hört om storfilmen "Mammut" från era vänner, kanske läst om den i tidningen, sett nån intervju med Lukas i tv eller kollat trailern på nätet. Så jag ska inte ödsla er tid med att beskriva handlingen, läs recensionerna nedan istället.

Men låt mig bara konstatera att det är en djupt olycklig och vansinnigt orättvis värld där ute. Emellanåt är det en jävla pissvärld faktiskt.

Fast det visste du ju redan.

DN
GP
Expressen
Aftonbladet
SvD

Decibelmätare även i UK

Det är inte bara i Sverige man diskuterar ljudnivån på konserter. I Storbritannien förväntas man införa nya lagar som gör det obligatoriskt för spelställen att ha en "noise control device" som bryter strömmen så snart ljudnivån överstiger en viss decibel.

Jag tycker det låter som galenskap och det gör en hel del människor i fish n' chips-landet också.

I dag fick jag ett massmejl där brittiska medborgare uppmanas att skriva under en protestlista. Närmare 83 000 namn finns redan på listan. Mejlet avslutas med några hårda och desperata ord.

"Bloody politicians - why can't they all just **** off and let us lead our lives?"

http://petitions.number10.gov.uk/NoNoiseControl

Den svenska topplistan

Antony And The Johnsons går rakt in på svenska försäljningslistans andra plats den här veckan. I topp ligger dansbandet Scotts. No comments. Men fler än jag tyckte uppenbarligen om Anna Ternheims framträdande på P3 Guld förra helgen. Hennes "Leaving on a mayday" klättrar till plats nummer tre. Även The Soundtrack Of Our Lives klättrar uppåt igen. Den här veckan återfinns "Communion" på #29.

Se hela listan här

Ny video till Antony And The Johnsons "Epilepsy is dancing".

Min iPod summerar veckan som gick

The Jim Jones Revue "Rock'n'roll psychosis" (låt - se video nedan!)
Anna Ternheim "What have I done" (låt som var fantastisk på P3 Guld)
Nina Simone "Greatest hits" (cd)
The Shangri-Las "Give him a great big kiss" (låt)
The Dickies "Fanmail" (låt)

Annat som hörts i veckan:

Antony & The Johnsons "The crying light" (cd), Dundertågets "Ifrån mig själv" (singel) och Jenny Wilsons "Wooden chair" (singel) är återkommande favoriter. Men även Be Your Own Pet och Sepulturas färska album "A-lex" har spelats en del enligt min iPod.

Vad har du lyssnat på senaste veckan?

Norsk black metal i Stockholm

Satyricon kommer till Klubben, Stockholm 21 april.
Biljetterna kostar 230 + serviceavgift och släpps på måndag.

spandex, sprej, smuts & sleaze

Ibland är DN På Stan allt man vill att den ska vara. Som i dag när Strage har skrivit en artikel om Dave Lepard, Crashdiets sångare som tog livet av sig för tre år sedan. Rubriken lockar tveklöst till läsning.

"Spandex, Sprej, Smuts & Sleaze - Berättelsen om leopardmannen".

Vi träffades bara en gång, jag och leopardmannen. Vi var båda i Växjö (tror jag det var) bara nån månad innan han gick bort. Entombed gjorde en av sina första spelningar med ny trummis och jag åkte med bandet från Stockholm för att spana in nyförvärvet. Förutom Entombed spelade också Violent Work of Art, Evergrey - och Crashdiet. En stund innan Crashdiet äntrar scenen kommer Dave fram till mig och presenterar sig. Han berättar att han brukade stå utanför replokalen där jag tillbringade mina tonår och lyssna när vi repade. Vi pratade lite om kvarteren där vi antagligen gjorde ungefär samma (jättedåliga) saker, fastän med några års mellanrum - han var nio år yngre än jag.

När banden spelat klart åkte jag och Entombed hem till Stockholm igen. Om jag minns rätt stannade Crashdiet kvar i Växjö under natten.

Kort därpå tog Dave Lepard sitt liv i lägenheten i Gottsunda utanför Uppsala.

På lördag hålls hyllningsgalan Rest In Sleaze för tredje året till Dave Lepards minne. Plats: Nalen, Stockholm. Band: Vains of Jenna, Crazy Lixx, Fornicators, Baby Jane, Sister Sin, Lizzy Pistol and The Transylvanian Transvestites.

Veckans skivrecensioner

Störst utrymme den här veckan får Lalehs "Me and Simon". Metro, UNT, Sydsvenskan och Aftonbladet ger plattan en trea i betyg medan SvD, DN och GP höjer till en fyra. Kristianstadsbladet älskar Laleh och ger plattan högsta möjliga betyg medan Nöjesguiden delar ut en skitsur dödskalle.

Molotov Jive jämförs med Mando Diao och Moneybrother när "Songs for the fallen apart" recenseras i dag. NWT, DN och SvD ger värmlänningarna en trea, Metro nöjer sig med en tvåa. Sydsvenskan gillar "snygga låtar och effektiva melodier" och sätter en fyra.

Fever Ray - Karin Dreijers efterlängtade soloprojekt - släpps på cd först 18 mars men redan nu har ett par tidningar recenserat skivan. Expressen, Sydsvenskan och SvD ger skivan en fyra.

Själv skriver jag om Sepultura och Scott Weiland i Metro. Jag är inte ensam om att ge Weiland en tvåa, även DN och GP sätter samma låga betyg. Sydsvenskan är snäppet snällare.

Annat det skrivs om: Antennas (2 i DN, 3 i Sydsvenskan, 4 i UNT) och Tribulation, som hyllas i SvD.

Ibland är demokrati dåligt

Jag dissar folkets röst i veckans upplaga av Nacka Värmdö Posten.

Läs krönikan här

Antí-Flag ställer in

Anti-Flag har fastnat i studion och måste därför ställa in sina spelningar på Debaser Medis, KB och Brewhouse i mars. Köpta biljetter återlöses hos respektive inköpsställe senast 20 april.

Wanna record very inexpensively?

Ibland önskar man att man var nån annanstans. I Washington DC till exempel. Åtminstone känns det så när jag får massmejl från Don Zientara, snubben som spelat in Minor Threat, Fugazi, Dag Nasty och en helvetes massa andra bra grejer där borta i DC.

Så här skrev han i fredags...

"I'm stuck! Sunday (1/18) and Monday (1/19) gotta fill, and have fun at the same time! Anyone wanna record very inexpensively?"

Don Zientara
Inner Ear Studio

Hade jag varit i DC hade jag lätt satt ihop ett jävla band och fört oväsen under några timmar. Istället blev det filminspelning tillsammans med Vega. Klart man är statist när vänner behöver lite ansikten till en inspelning.
Det var en bra dag, absolut, men om jag hade varit i Washington DC, då jävlar...

Polly till Nalen

9 maj ställer sig PJ Harvey och John Parish på Nalens scen i Stockholm.

"Det är 12 år sedan Polly Jean Harvey och John Parish sammanstrålade för albumet Dance Hall at Louse Point. Nu är duon tillbaka med ett nytt album, A Woman A Man Walked By, som släpps på Universal i mars. Skivan spelades först in hemma hos artisterna och finslipades sedan i en studio i Bristol tillsammans med tre andra musiker. De har även samarbetat på flera av Harvey´s soloskivor och Parish är hedersomnämnd på hennes åttonde och senaste album White Chalk som kom 2007.

Biljetterna släpps onsdag 21 januari.

Biljetter till konserten kostar 445:- inkl serviceavgift, och säljs via www.nalen.com. Konserten börjar 21.00 i Stora Salen med insläpp från 20.00. 18-års åldersgräns.

(AEG)

Aftonbladet

Rapport från P3 Guld

En stor del av landets musikbransch fanns på plats i Gbg i går. Även Fisksätra fanns representerat gånger två i form av undertecknad och Linnéa Jönsson, supercool sångerska i Those Dancing Days - nominerad till årets grupp. I jämförelse med trötta Grammisgalan var P3 Guld klart lättare att uthärda. Högre tempo, mindre pinsamheter och fler oväntade vinnare gjorde att galan kändes som en succé. Anna Ternheims mäktiga ”What have I done” och Hello Saferides ”Anna” (tillsammans med Detektivbyrån) var mest minnesvärda. Soundtrack of our lives missade jag eftersom jag sprang runt och letade alkoholhaltiga drycker. Jag önskar att jag hade missat Hammerfall istället.

Men galan i all ära, det är ändå efterfesten på hotellet Elite Park Avenue som man kommer minnas längst. Om jag hade haft en kamera med mig är det här några av bilderna ni hade fått se.

(Gitarrist i Soundtrack of our lives med gitarr över axeln)
Han var nyktrare än de flesta den här kvällen, Svålen. Men så jobbar han antagligen hårdare än nån annan musiker i landet också. Den här kvällen sågs han med både TSOOL och Adiam Dymott. Svålen spelade också gitarr med Broder Daniel på deras avskedskonsert i somras. Otroligt cool snubbe. Han lämnar festen tidigt. ”Ska hem och lyssna på Deep Purple” tror jag han säger. Men jag kan ha fel.

(Markus Krunegård i foajén på hotellet.)
Han såg väldigt blek ut den här kvällen. Inte ens priset för Årets Låt kunde hålla kräkningarna på avstånd. Han försäkrar mig att han bara ätit nåt olämpligt, att den där thaimaten kvällen innan är boven i dramat. Jag är ändå skeptisk, håller mig lite på avstånd. Folk som kräks ska man inte bli för närgången med.

(Strängen från Dundertåget smuttar på en drink i baren direkt efter galan)
Tröttast var nog Dundertåget. Åtminstone till en början av kvällen. Så går det när man går ut för hårt kvällen innan P3 Guld. Ralf från Mustasch låter mest av alla hela jävla tiden och accepterar inte alls att killarna är lite trötta. På mycket bred göteborgska kräver han fest. När inte det funkar kräver han fest igen, den här gången på tyska. Jag har verkligen ingen aning om varför han pratar tyska. Men det är väl metal antar jag.

- Dundertåget spelar för övrigt in en video till "Ifrån mig själv" nästa vecka.

(Före detta Kentmedlem sitter på sitt hotellrum och tittar på tv.)
Det där med fest och mingel verkar inte riktigt vara före detta Kentmedlemmens grej. Han är dessutom helt ointresserad av att prata om sitt gamla hardcore-band. Möjligtvis upplever han mig som en aning tjatig. Men till slut reser han sig ur sin stol och följer med oss andra ut ur rummet.

(Nuvarande Kentmedlem svettas i dj-båset)
Ur högtalarna i den lilla baren hörs Broder Daniel. Jag minns inte vilken låt men jag tror att jag ser Anna Ternheim där inne. Och där nånstans står El Perro Del Mar och är märkbart lycklig över sitt pris för Årets Pop. Om man tittar noga på bilden ser man hur Thomas Rusiak (som tidigare under kvällen spelade Misfits ”Last caress”) sveper shots på golvet nedanför dj-båset.

Guld i Göteborg

I kväll är det P3 Guld. Om ett par timmar ska ett tåg ta mig hela vägen till min forna hemstad Göteborg. Väl utfört juryarbete ska firas med gala, lång efterfest och ett fint hotell. Det kan bli en bra kväll.

De nominerade i kategorin Rock:

Pascal
Burst
Henry Fiats Open Sore
In Flames
Opeth

Galan sänds i SVT 21.00.

Klubbliv

En gång i månaden kommer klubben Fanclub att husera på Debaser Slussen, Stockholm. Husbandet Cold Ethyl består av Nicke Andersson (The Hellacopters etc etc), Tobias Egge (Objects), Dolf De Borst (The Datsuns) och Tomas Eriksson (ex Captain Murphy). Fokus ligger på 70-talet och i mejlet från Debaser läser jag att medlemmarna tillsammans dissekerat blaskor som Bomp, Creem, Poster och Sniffin Glue. I min värld låter det finemang.

Första kvällen med Fanclub sker om två veckor, 30 januari. Då står dessutom grymma Stockholmsbandet The Flare-Up! för underhållningen.
---
Samma kväll är det dessutom premiär för Stockholms nya soul- och countryklubb Club Nuggets. Platsen är Söders Hjärta, på lagom promenadavstånd från Debaser, nära Mariatorget. Fri entré.

Med lite god planering borde man kunna slå två flugor i en smäll.

Läs mer om Club Nuggets här

Min iPod summerar veckan som gick

Antony And The Johnsons "The Crying light" (cd).
Broder Daniel - Efter avskedsspelningen på Way Out West tror jag inte det gått en vecka utan att jag lyssnat på Broder Daniel.
Jenny Wilson ”The wooden chair” (singel). Från albumet som släpps 25 februari. Lyssna här.
Marianne Faithful ”The crane wife 3” (cd-spår). Från plattan "Easy come easy go" som gavs ut för ett par månader sedan. Låten skrevs av The Decemberists och gästas av Nick Cave.
Dundertåget "Ifrån mig själv" (singel). Lovar extremt gott inför debutalbumet 18 februari. Lyssna här.

Annat som hörts i veckan:

The Black Angels, Silver (Gamla favoritlåten ”Personal decay” - se videon nedan), Bloc Party (återupptäckte debutalbumet ”Silent alarm” i veckan), DOA & Jello Biafra ”Full metal jackoff” (kan vara världens bästa låt) och Matti Bye (som fick en guldbagge för musiken till ”Maria Larssons eviga ögonblick”).

Vad har du lyssnat på senaste veckan?

Märklig kombination

På onsdag är Stockholmsbandet Paper förband till Lauren Harris på Mosebacke i Stockholm. Det är antagligen den mest otippade öppningsakten sedan Reeperbahn var förband åt Rainbow på Isstadion nån gång i början av 80-talet.

Hur hamnade Paper i sällskap med Lauren Harris? Krautrock och mesig 80-tals metal känns inte som den mest självklara kombinationen. Enligt ett pressmeddelande från Live Nation har gruppen fått spelningen genom Iron Maidens fanclub. Det gör inte saken mindre märklig. Lauren Harris är för övrigt dotter till Steve Harris, basist i Iron Maiden.

Lyssna på Paper

Buskisrock

I sommar bjuds det på Muskelrock när Thor kommer till Sverige.
Så här såg det ut när Thor spände musklerna 1977:



Rätt coolt på nåt vridet sätt. Trettio år senare är coolt nog det sista ordet jag kan tänka mig att använda för att beskriva Thor. Se videon till "Devastation of musculation" och du förstår vad jag menar.

Marijuana för barn

I barnboken "It's just a plant - a children's story of marijuana" får en liten flicka lära sig mer om det där som mamma och pappa röker när hon somnat. Det är en barnbok om marijuana helt enkelt. Något att ge Vega när hon fyller tre? Kanske inte.

Läs om "It's just a plant" här

Tack Hjalle för tipset!

"Väldigt annorlunda sångröst"

Googlar på Antony Hegarty, han med albumaktuella Antony And The Johnsons ni vet. Ramlar in på Wikipedia och kollar vad denna källa till information har att säga om sångaren.

Anthony Hegarty född 1971 i Chichester, brittisk sångare i bandet Antony and the Johnsons. Han är känd för att ha väldigt annorlunda sångröst.

That's it.
--
I går saknade jag länk till Lokkos recension av Antony And The Johnsons "The crying light". Nu finns recensionen på SvD.se. Läs här

Även Norra Västerbotten gillar Antony. Läs här

Veckans skivrecensioner

Animal Collective "Merriweather Post Pavillion"

Antony And The Johnsons släpper nytt i veckan och omfamnas kärleksfullt av recensenterna. Jag ger "The crying light" betyget 4/5 i dagens Metro. Trots att det är Antonys minst omtumlande platta så är den rätt fantastisk. Han har en hög lästanivå Antony Hegarty.

Andra som gillar skivan är SvD (4), DN ("I en helt egen klass"), Kristianstadsbladet (4) , UNT (5) och Göteborgs Posten (4).

Även Animal Collective är poppis hos recensenterna. Peter Lindholm på Metro skriver att det är gruppens mest lättillgängliga platta hittills och spår att den tar bandet upp ur undergroundträsket. SvD säger att det låter som ett bortglömt Beach Boys-album och ger skivan 4 i betyg. Även DN använder Beach Boys som referens och ger skivan högsta möjliga betyg.

Skivan hyllas också i Aftonbladet (4/5), City (4/5), GP (5/5) och Kristianstadsbladet (5/5).

Franke är tillbaka, sex år efter den välförtjänt hyllade debuten. Men den här gången är kritikerna mer skeptiska. DN (3/5) tycker "Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster" låter som ett zombiefierat Wilmer X, SvD (3/6) säger att det fungerar bäst när gitarrslingor får skymta fram och ge en nyans till det outtröttligt skräniga och City nöjer sig med att ge 2/5 i betyg.

Annat som recenseras: Saxon (fantasilöst och trött konstaterar jag i Metro och Linnéa tänker likadant i SvD. Expressen och Aftonbladet är mer positiva), James Yuill (Lokko hyllar skivan mer än den förtjänar i SvD) Fleet Foxes-trummisen J Tillman och Kreator (Linnéa jublar i SvD).

Skivorna som sålde mest 2008

I dag publicerar Musikindustrin en lista över de album som sålde mest i Sverige 2008. Allra mest sålde Duffy med sin debut "Rockferry". Bästsäljande hårdrockare var Metallica med "Death magnetic" (plats #3) och Ac/Dc med "Black Ice" (#4).

Och visst är The Priests med. På plats #11 dyker de skönsjungande prästerna upp. Du kan kalla mig Saida.

Se hela listan här

Nytt om Jemina Pearl

Det var bara fem månader sedan Be Your Own Pet splittrades men sångerskan Jemina Pearl är redan tillbaka. Hon skriver musik tillsammans med Thurston Moore från Sonic Youth och har även satt ihop ett sprillans nytt band. Dessutom debuterar hon som soloartist nu på lördag i Brooklyn, New York, som öppningsakt till återuppständna The Fluid.

Pitchfork berättar mer här

Intervju med en grammisvinnare

I veckans upplaga av Nacka Värmdö Posten publiceras min intervju med Senay. Tillsammans med sin kollega Kolacz tog han hem en grammis för Årets Video förra veckan.
Läs artikeln om Senay här

Och vinnaren är... Spiderman!

Hamnade framför guldbaggegalan i går. Jag brukar vanligtvis missa de där galorna (säkert av en bra anledning) men författaren i Fiskis ringde och frågade om vi inte skulle se den tillsammans. Klart vi ska, sa jag. Snart kom hon över till radhuset med cashewnötter och vi slog oss ned framför tv:n. Och visst, det var en småtrevlig tillställning, även för någon som inte sett en enda svensk film under 2008. Med sunkiga grammisgalan i färskt minne kändes filmgalan hur bra som helst.

Cecilia Frode borde för övrigt synas i rutan mer än hon gör.
Kan inte hon vara programledare nästa år?

Men allra bäst var trailern på Roy Anderssons Spiderman. Finns det en länk nånstans där ute? Den vill jag ha på bloggen.

Sämst var att Arn Banan fick tittarnas pris. Att ha ett pris där tv-tittarna ringer in och röstar är givetvis helt förödande. Den som har setts av flest vinner ju alldeles självklart - oberoende av hur bra eller, som i det här fallet, dålig filmen är.

(Det sista har jag egentligen ingen aning om. Jag har självklart inte sett filmen om Arn och hans svärdviftande polare.)

Dundertåget rullar in

Thunder Express har översatts till Dundertåget och 18 februari släpps albumet "Skaffa ny frisyr". Rogert har lyssnat på en del av skivan och konstaterar att det här tåget tuffar på riktigt bra.

Det kommer nog bli ett bra år för Dundertåget.

Lyssna på smakprovet, första singeln, "Ifrån mig själv" på bandets MySpace-sida

Orvars tips inför Guldbaggen 2009

Även Orvar Säfström har koll på vad som sker inom filmens värld. Här är hans funderingar inför kvällens Guldbagge (SVT kl 20).

Tre starka kort i leken i år. Jag tror det är rätt säkert att Heiskanen vinner Skådespelare och Persbrandt skådis. Då är frågan om juryn vill ge alla stora priser till samma film?

Så kanske manus till Låt Den Rätte Komma In och Film till De Ofrivilliga?
Regi känns givet till Troell för lång och trogen tjänst, men kan gå till Ruben som en liten extra knuff om han inte får något annat.

Fast själv hoppas jag mest på Låt den Rätte Komma In överlag.

Trailer - "Låt Den Rätte Komma In"

Elins tips inför Guldbaggen 2009

"De ofrivilliga" - Linnea Cart-Lamy och Sara Eriksson.
(Foto SF)

I dag är det filmbranschens tur att uppmärksammas när guldbaggar delas ut till årets bästa svenska filmer. Jag har dålig koll på läget, det måste jag erkänna. Men Elin Larsson, Metros eminenta filmrecensent, vet vad som gäller.

Här är hennes tips.

Det är nästan dött lopp i år mellan de tre kandidaterna till priset för Bästa film. Svårt att säga vad juryn kommer att ta för beslut - Troells film "Maria Larssons eviga ögonblick" är svensk Oscarskandidat, nominerad till Golden Globe och har prestigemässigt störst chans. Tomas Alfredson skapade å andra sidan ren poesi på filmduken med "Låt den rätte komma in", visuellt sett är den starkast och innehöll mycket av det där man innerst inne längtar efter när man går på bio: en känsla av magi. Ruben Östlund har redan korats som svensk films nya hopp och "De ofrivilliga" har hyllats unisont i svensk press samt plockat hem en packe internationella priser.

Jag går på hjärta istället för logik och röstar för min personliga favorit "De ofrivilliga" som Bästa film 2008.

Den som plockar hem flest priser borde ur rent matematisk synvinkel bli "Maria Larssons eviga ögonblick" för den är trots allt nominerad i varenda långfilmskategori. Men jag tror ändå på "Låt den rätte komma in", trots att den kanske inte kniper de tyngsta priserna tror jag den ändå har chans på kategorier som Bästa manus och Bästa foto. Kanske även Bästa manliga biroll - även om Per Ragnars nedtonade, mycket imponerande insats i filmen var mer än lovligt kort.

Bland dokumentärfilmerna hoppas jag definitivt på "H:r Landshövding", en helt fantastisk film på alla sätt och vis. Bland kortfilmerna är det hård konkurrens men "Lögner" ligger förstås bra till, även om "Dockpojken" är ett wild card.

Guldbaggen 2009 sänds i SVT kl 20.

Dagens citat

"Bättre att göra något och sedan försöka tycka att det är bra (som många gör med sina barn), än försöka göra om det man gjort till något bra (som tyvärr vissa också gör med sina barn)."

(Ernst Billgren tror inte på självkritik. Ur boken "Vad är konst?")

Nöjesåret 2009

Antony släpper nytt om ett par veckor.

I dag listar några av Metros recensenter nöjeshändelserna de ser fram emot mest 2009.

Min lista innehåller The Bronx konsert på Tyrol 18 februari, Adiam Dymotts albumdebut i mars, Bob Hunds comeback, nya släppet med Antony & The Johnsons och - aningen otippat - Rogerts Blogg. Nej, jag kunde helt enkelt inte hålla mig från att göra lite reklam för den egna bloggen.

Läs artikeln här

Sen finns det ju annat man är nyfiken på inför 2009. Way Out West till exempel. Kommer förra årets vassaste festival vara lika briljant i år? Dansföreställningen Destruction Song, med musik av Silverbullit-Jukka, på Dansens Hus i mars har jag också höga förväntningar på. Liksom Frankes kommande platta.

Du då? Vad ser du fram emot?

UPPDATERING: Nya plattan med Antony släpps redan nästa vecka.

Fever Ray

Dazed Digital pratar med Karin Dreijer (The Knife) med anledning av nya projektet Fever Ray.
Läs här.

Dagens Skiva recenserar singeln "If I had a heart" (betyg 7/10) här.

USA - paradiset på jorden?

Han inte bara bryter på amerikanska när han pratar svenska. Yngwie Malmsteen älskar USA så mycket att han skulle kunna dö för det där märkliga landet. Enligt Yngwie är USA så perfekt att han inte vill att någonting ska förändras - ingenting kan ju bli bättre än det redan är! Det berättar han i en intervju med Rock Notes.

Här är ett utdrag från intervjun, hämtat från Blabbermouth.

This is the greatest country on God's earth!
There is no better place, no better country, this is the ultimate place to live in, with warts and all. There is no place that could even be a pimple on this country's ass! And people better start being happy about that, because if you get "the change," you better be careful what you wish for. I'm telling you, that's not what you want, man; this is the greatest country on earth. Leave it like it is!

I'm the living proof, living breathing proof. I came to this country with one guitar and one extra pair of pants. That was it! I was a teenager and everything and beyond I ever dreamt of has come true. And I could've never done it anywhere else. The only reason it was possible is because this is the country of the individual, this is the country where hard work will reward you, this is the country of no you don't get shit if you don't do shit. This the country that rewards hard work and rewards ambition.

And where I came from, it was the exact opposite. If you did nothing you got everything paid for, if you work really hard they just take your money. So I know what I'm talking about when it comes to these things...
I love this country more than anything I would go and fight and die for this country.

Grammis grammis grammis

Gårdagens grammisgala var tydligen ingen större succé bland tv-tittarna. 851 000 kollade galan, jämfört med förra årets 1,1 miljoner, skriver Dagens Media. Kvällspressen skriver mest om Kleerups ilska över att han tvingats lämna pissprov mitt under galan.
Expressen
Aftonbladet
---
Läs Christoffers briljanta rapport från galan.
Just Can't Hate Enough
---
Senay & Kolacz tog hem priset Årets Video för They Live By Nights "Catching up". Gratulerade Senay över telefon för en liten stund sedan. Efter tidigare nomineringar för videor med Rusiak och Mange Schmidt känns det högst välförtjänt.
Tredje gången gillt!

Köttskallar

Avslutade gårdagen med att läsa de sista sidorna av ”Veganerna – en bok om dom som stör” av Magnus Linton. Boken är framför allt omtalad för att den fick Göran Persson att ifrågasätta sitt eget köttätande för åtta-nio år sen.

Det krävs inte många rader av det första kapitlets besök på Swedish Meats i Skara innan jag minns varför jag själv valde att bojkotta köttindustrin under en massa år. Om vi bortser från miljö- och hälsoaspekten, visst känns det en aning omodernt och omoraliskt att äta djur som synnerligen brutalt slaktats på löpande band? Det kan aldrig vara bra, det vi håller på med.

Det är inte vackert det som sker på landets charkuterier.
Det är faktiskt galenskap, ingenting annat än galenskap.

Du vet det också.

Rapport från tv-soffan

En av medlemmarna från Misery Loves Co uppmärksammades även vid årets grammisgala.
Min gamle vapendragare Örjan Örnkloo har varit involverad i arbetet med In Flames platta och fick ett tack från scenen när bandet tog emot priset.
Coolt.

In Flames samarbete med Timo Räisänen är för övrigt det enda intressanta som hänt under grammisgalan så här långt. Åtminstone av det som syns i min tv. Jag skulle kunna gnälla på en väldig massa saker, men det skiter jag i.
Livet är för kort, eller hur?

Metal på Göteborgs Filmfestival

"Anvil! The true story of Anvil", filmen jag envisas med att tjata om, visas på Göteborgs Filmfestival 23 januari. Då skulle man vara där. Men det är man ju inte. Faktum är att jag är i Gbg bara några dagar tidigare, men 23:e har jag åkt hem igen.
Så... När får man se filmen i Sthlm? Nån som vet?
---
Nån som minns Glasvegas?
6 mars kommer förra årets megahype till Debaser Medis i Stockholm. Dagen därpå spelar bandet på Storan i Göteborg.
Aftonbladet

Yngwie vinner årets humor

I dag är det dags för 2009 års upplaga av grammisgalan.
Som av en märklig slump rekommenderar YouTube mig att kolla in gamla klipp på Yngwie Malmsteen. Bland alla guldklimpar hittar jag klippet från grammisgalan 1998 när Yngwie delar ut priset för Årets Hård Rock till ett gäng svartklädda snubbar från Uppsala/Stockholm.
Han sluddrar, har problem att minnas vad bandet heter och pratar plötsligt engelska.

Yngwie gör vad clownen Yngwie brukar göra med andra ord.

Själv har jag definitivt snyggare frisyr i dag.

Bensin i blodet

Jag börjar tycka om att köra bil.
Åtminstone när det är sen kväll och jag är (så gott som) ensam på vägarna. När Vega somnat och Annas väninna kommer över till radhuset för att dricka vin låser jag upp garaget, sätter mig tillrätta i bilen och kör till Sickla för sena bion.
Ett par timmar senare tar jag bilen hem igen och det känns lite mäktigt för nån som just tagit körkort att glida fram i mörkret, ensam i en bil. Jag önskar nästan att det vore lite längre hem.
Att det handlade om mil istället för kilometer.

Det var tre veckor sedan jag tog mitt körkort och jag känner att det börjar bli dags att planera en roadtrip. Jag längtar efter skitlånga nattliga körningar med "Karma police" i bilstereon.

Anvil!

Fick just se en ny trailer på den där filmen som jag vet att jag kommer att älska. När "Anvil! The true story of Anvil" når de svenska biograferna står jag först i kön.

Se tidigare inlägg om filmen här och här

2009 – The year of the skridsko

2009 började (helt självklart) med en sån där bedövande trötthet som jag känt varenda nyårsdag sedan jag fyllde 14.
Dagen efter.

Men den där skaldjursplatån var rätt fantastisk och drinkarna och champagnen i världsklass. Det är sådant man säger till sig själv, upprepar som ett mantra, när huvudvärken är som värst. På kvällen 1 januari fick vi besök från USA. En dam från SF med en väldig massa tatueringar (bland annat en smörgås) bodde i gästrummet i radhuset ett par nätter. Jag spelade Hello Saferides ”San Francisco” för henne, men jag tror inte att hon riktigt lyssnade.

Tidigt i går morse åkte hon hem. Vi andra åkte till mitt föräldrahem i Lövstalöt utanför Uppsala för att fira en fjärde (!) julafton. Sen åkte vi skridskor.
Och det ser ut att bli mycket tid på isen framöver.
Under helgen har jag fått samtal både från hårdrockstrummisen i stan och författaren i Fiskis. Båda vill ut och åka skridskor.

Jag anar en trend.

If you can’t beat them – join them, som min fästmö brukar säga.

2009 är det skridskor som gäller.

Mono? Mono!

Japanska Mono kommer till Sverige 2009.
Enligt hemsidan är konserter inplanerade i Göteborg 31 mars och Stockholm 2 april. Bandet, som fyller tio i år, släpper albumet "Hymn to the immortal wind" i mars.

million dollar babies

Billboard berättar vilka plattor som sålde mest i USA 2008.
Så här ser listan ut:

1. Lil Wayne "The Carter III"
2. Coldplay "Viva La Vida or Death and All His Friends"
3. Taylor Swift "Fearless"
4. Kid Rock "Rock N Roll Jesus"
5. AC/DC "Black Ice"
6. Taylor Swift "Taylor Swift"
7. Metallica "Death Magnetic"
8. T.I. "Paper Trail"
9. Jack Johnson "Sleep Through the Static"
10. Beyonce "I Am ... Sasha Fierce"