Lokalkändis

Visst, jag blev igenkänd av främlingar förr också.
När Misery Loves Co spelade och syntes som mest var det alltid några som kom fram och kommenterade senaste skivan/artikeln/spelningen/whatever när man var ute på krogen. Men det var på krogen det.

Nu när jag är krönikör på Nacka Värmdö Posten blir jag igenkänd i de mest oväntade, vardagliga, sammanhangen. Som i går när jag var hos tandläkaren i Saltsjöbadens centrum och kvinnan i receptionen frågade om hon fick ta bilder på mig när jag satt i väntrummet. Hon hade tagit bilder hela dagen för att använda till hemsidan. "När folk ser att du, en känd journalist, går hit då kommer alla att vilja komma hit", skämtade damen med kameran och jag blev sådär överraskad över att någon kände igen mig som jag alltid blir. För jag har fortfarande inte vant mig vid det där, trots att det var över ett år sedan jag började med krönikorna.

I väntrummet satt också en långhårig, ung snubbe som plötsligt kände att han kanske också borde känna igen mig.
"Vem är du egentligen", undrade han.
"Jag skriver krönikor i Nacka Värmdö Posten", svarade jag.
Han nickade.
Nu visste han att bredvid honom i väntrummet satt en riktig lokalkändis.

Den här veckan skriver lokalkändisen om svensk spritkultur.
Ett fascinerande ämne.
Läs krönikan här

Minor Threat "Out of step".